Mycket möjligt att det är för att du fortfarande är "hennes lilla flicka", Men du är faktiskt vuxen och bör säga ifrån, särskilt när hennes sambo gör det!

Jag, min man, min mamma och mannens mamma pratade om det förra veckan, hur länge är det ok att göra så? Det blir per automatik av nån anledning att klappa om vår dotter på rumpan när man kramar henne, men hon är ju bara ett år. Hon däremot en kusin som är 6, och mamma är svårt att ta till sig att hon är så stor redan och kommer på sig själv att försöka inte klappa henne på rumpan. Men är man över 20 skulle jag absolut inte acceptera att nån annan än min partner hade sina händer på min rumpa.

Ok, tack för svaret! Ja, min mamma verkar ha väldigt svårt att acceptera att jag är vuxen. Hon pratar med mig som om jag vore ett barn, eller åtminstone som jag vore under 20 år, och hon frågar mig ibland ifall jag vet vad något betyder eller vad det är, när hon borde veta att jag vid den här åldern borde veta det.  Ibland när vi på släktträffar diskuterar en känd person t.ex. så kan hon också ibland fråga mig om jag vet vem det är, när hon borde veta att jag faktiskt vet vem det är. Jag blir ju så irriterad att jag inte kan låta bli att svara "ja, jag vet till och med vem Barack Obama är" eller liknande. Oftast vill jag dock bara skälla ut henne (känns som att jag har en stor ilska inom mig över detta som jag samlat på mig under åren). Jag har pratat, ödmjukt, med henne om detta, men hon är en sådan person som tror att hon lyssnar men som egentligen inte gör det. Ibland känns det som att jag aldrig när jag var yngre haft någon stark vuxen förebild i min familj, då jag uppfattar båda mina föräldrar som ganska barnsliga och inte så starka i sig själva. Även mammas sambo är väldigt barnslig, men han träffar jag sällan och ser honom inte som en del av mitt liv eller min familj.

När de har hälsat på mig på det sättet så har jag ju tagit ett steg tillbaka för att visa att det inte är ok. Men om de gör det igen så får jag väl säga ifrån.