Hej på er!

Jag är 23 år och varit i ett förhållande i 6 år nu. Vi bor ihop sedan några år tillbaka och allting går mot en mer och mer seriös framtid tillsammans med barn, hus och giftermål. 

Inatt drömde jag dock en konstig dröm, jag drömde att jag hade ett förhållande med en killkompis, drömmen var lång och detaljerad. Det var jätteromantiskt i drömmen etc. När jag vaknade kände jag mig kär på riktigt i den här killkompisen, jag har tänkt på honom idag men jag förstår att det måste vara drömmen som spelat ett spratt. Fast, tänk om det inte är så då?

Jag har en seriös Ålderskris, och inser att det är nu menat att jag ska leva tillsammans med min sambo resten av livet, och aldrig någonsin mer få uppleva spänningen att flirta, bli nykär eller ha sex med någon för första gången igen. Om jag hade levt två gånger hade jag inte brytt mig, men vad jag vet så lever jag en gång, och jag är bara ung en gång. Jag och sambon har haft en stor kris innan, det var för ett år sedan då jag tvivlade starkt på vår relation, sedan blev det väl bättre. Samtidigt så känner jag mig inte helt nöjd, och jag vet inte om det är någonting som jag ska tänka att det går över eller att jag ska ta känslorna på allvar. 

Jag känner ett behov av att få leva livet igen, bara en liten stund eftersom jag träffade honom som väldigt ung. Samtidigt känns det korkat att kasta bort någonting som egentligen fungerar rätt bra. Förhållandet är inte perfekt, men är något förhållande perfekt? Vi har aldrig direkt pratat om djupa saker, vi pratar bara om ytliga saker, typ spel, vad vi ska göra, hur dagen varit etc. Jag hade såklart velat att vi kunde prata djupa samtal, men han är inte en sådan kille. Ibland känns det som vi stampar på samma ställe, som att jag bara accepterar läget och att det förväntas av mig att vi ska leva tillsammans jämt, det har ju alltid varit min dröm, att hitta den "rätte". Det är just det, att jag blir aldrig ung igen, och det är nu i den här åldern som är tiden för att leva och ha kul, och det är jätteläskigt att känna att jag kanske kastar bort den tiden. Tänk om jag märker om några år att jag borde ha lämnat honom för längesedan, och då är jag inte längre ung etc?

Det låter som jag inte alls trivs med honom, vilket jag faktiskt gör. Vi är väldigt kroppsliga, kramas varje dag, kysser varandra dagligen etc. Har någon känt liknande, och vad gjorde ni då?