Varför tog det slut förra gången?

#1 Samma anledning som han påstår sig ha nu. Att han efter ett väldigt långt tag, helt plötsligt en dag kom och sa "jag är inte mogen för att ha en flickvän"

Och du vill vara hans flickvän. Verkar inte vara en bra kombo.

Det är väl lite det som är problemet. Vi har det precis som när vi var tillsammans, föruto att vi inte bor ihop längre. Förstår inte hur hans ekvation går ihop och varför han är så rädd för benämningen att man är tillsammans?

Det är väl inte så svårt att förstå?

Han vill ha kakan och äta upp den samtidigt och du ställer upp på det.

Vad gör han när ni inte är tillsammans? Varför är han tillsammans med dig om han inte vill ha ett förhållande? Är du någon som är bra att ha när han inte har något anat bättre för sig? Har du ställt dig någon av dessa frågor?

Men den stora frågan är egentligen: Hur mår du av detta förhållandet? Du skriver att du nöjer dig med detta för tillfället. Varför? Det är ju inte vad du vill ha. Varför försöker du inte hitta en man som vill vara tillsammans med DIG och som du också tycker om? Varför ödsla dyrbar tid av ditt liv på detta?

Är du inte värd någon som verkligen tycker om och vill vara tillsammans med dig? Varför nöja dig med något mindre än det?

Jag kan säga att jag var, ÄR i samma sits. Efter 2 års förhållande tog det slut, han kände att han ville vara ensam - vilket helt klart var pga alla bråk vi hade.

2 veckor var vi utan varandra och jag kämpade för att få tillbaka känslan att inte vara så ensam, jag klarade mig rätt bra, men han mådde dåligt och ångrade sig mer och mer. Han sa att han ville börja ses igen, vi började ses, var precis som i er sits - hade sex, såg film, gjorde saker som vi gjort när vi var ihop, sa att vi inte träffa andra. Men jag visste inte var vi var, eftersom vi faktiskt inte var ihop. Pratade med honom om detta flera gånger, och han är verkligen inte den som är pratglad av sig, och han ville väl se att det funkade först utan massa bråk. Veckorna gick och nu har vi varit ihop i ungefär en månad officiellt.

Mångas reaktioner, precis som här i din tråd, är just att killen är oschyst osv. Men det är så svårt såntdär, att be om råd från andra. Jag tänker inte försvara min killes agerande som gav upp, samtidigt är jag glad för det just för vi nu kämpar mer för oss, samtidigt som många av mina vänner tycker jag är korkad - men dem vet ju inte alla detaljer. De vet inte att han inte är elak utan bara inte tänker efter ibland. Min mamma känner honom väl, hon är otroligt glad att vi är ihop igen.

Så med det vill jag nog mest säga att känn efter själv, och såklart prata med honom, för det är bara du och de som verkligen känner dig och killen som faktiskt vet om alla omständigheter. Önskar dig alla lycka, vet hur svårt detta är speciellt när man ska trotsa alla tankar om att man är "den där tjejen som inte fattar hur dum han är" - gör vad som gör DIG lyckligast nu och för framtiden!

Om du vill så kan jag lägga upp inlägget på relationer iFokus, så kan jag skriva typ "Hen önskade att vara anonym och eftersom funktionen  inte fanns här så lägger jag upp inlägget åt ts (textskapare, istället för trådskapare hehe)" okej förlåt för skämta men om du vill?🙂

7 Nej det är inte ok på relationer att skriva andras inlägg.

nej okej, jag visste inte.🙂

 Att sakna något/någon betyder inte nödvändigtvis att man vill ha tillbaks det gamla, i många fall är det snarare ett bevis för att du uppskattar och tackar för det som varit trots att du nu har valt att gå vidare med ditt liv. Se det som en bekräftelse på att det som är borta en gång förde med sig glädje och nytta som har etsat sig fast hos dig som positiva minnen och det är dessa som visar sig i form av saknad.

Uppenbarligen så är varken Miowi eller Annonym tillfreds eller lyckliga över den situation ni befinner er i. Ni vill inte missta honom säger ni. Men är det verkligen honom ni menar eller är det just saknaden efter det som var en gång som ni tror att ni ska få tillbaka igen? Men det kan aldrig bli som förr. Det är en enkel lösning som inte behöver så mycket engagemang och arbete, det är ingen okänd person som man måste lära känna osv.

Men vad väntar ni på, egentligen? Antar att ni båda är ganska unga så ni tänker väl inte på att tiden faktiskt tickar på hela tiden. Låter som ni väntar på livet. Men livet händer inte bara av sig självt, man måste faktiskt vara aktiv för att få ett liv. Annars vaknar ni upp som 50/60-åringar och undrar vad ni gjort med ert liv. Och då ser ni att ni satte er i en segelbåt utan segel och roder. Ni följde minsta motståndets lag.

Jag vill inget illa med det jag skriver jag bara önskar att ni ska vakna och se att hela världen är full av människor och hälften av dem är män. Om det är det ni tycker är viktigast. Ta för er av livets goda! Förminska inte er själva! Ni är värda att leva ett fantastiskt liv men för att göra det måste ni hissa seglen och skaffa ett roder till segelbåten och lära er segla. Det kräver lite engagemang.

Inte mogen för ett förhållande låter som att säga att man inte kan/vill vara monogam, dvs trogen. Umgås som ni gjort innan men dra in på samlivet. Dyker det upp frågor så säg kort att du bara vill ha ett samliv med en du är tillsammans med. Kommer relationen rinna ut i sanden så blir det tydligt hur han ser på dig och varför ni umgås från hans håll. Akta dig för att bli ett bootycall… Det är ju inte det du verkar vilja…

#10 Hur framgår det att jag inte är tillfreds eller lycklig? Förut, nej. Men som jag skrev har vi löst saker och ting, så ser inte var du får att jag inte är lycklig ifrån? Det är anonym som bad om råd, jag och min kille har löst våra problem. Inte menat att vara grinig, men kände att det kom lite från ingenvart :P

Inte mogen för ett förhållande hur gammal är han? Visst kan han gilla dig inte det, men att säga jag är inte mogen för att vara tillsammans men vi kan ses se på film ha sex o allt sånt låter att han är rädd att vara själv. Vill du ha ett fast förhållande med honom? Om du vill det så skulle jag ställa en enkel fråga antingen så är det vi eller så går vi skilda vägar.