Rädslan för att man kanske aldrig får barn.
Jag har ett längre tag varit otroligt rädd för en sak: att aödrig få uppleva att ha biologiska barn. Rädslan är grundad i att jag har en sjukdom som sätter sig på livmodern. För att stoppa detta så måste jag helst inte ha mens, mem det har misslyckas. Har cerazette och det leder till mellanblödningar konstant. Man tyckte då att jag skulle ta och testa spiral. Är inte alls sugen på en sådan. Och nu under dessa dagar så har jag haft lika obehagligt som förr. Är rädd att hela min livmoder blir förstörd. Inte nog med det, jag är så pass gammal att nu är det dags för barn, men känner att jag vågar inte satsa nu, har nytt jobb och är inte ens anställd tillsvidare. Men det verkar hoppfullt. Kan ju säga att min kille vill ha barn, men anser också att just nu är inte situationen optimal. Han vet om min rädsla oxh har tröstat mig då han vet om min sjukdom Men denna rädslan tär på mig. Finns det någon här som känner samma "fåniga" sak?
Är det endometrios du har?
#1 Japp, det är den skiten. Märker att det var lätt att få diagnos. Men vettig vård och vettiga rpd från sjukvården är det sämre med.
Har själv troligen Endomitrios och har hört ungefär samma sak men rådet jag har fått när det gäller skaffa barn är att som alla andra par försöka själva i 1 år och är man fortfarande inte gravid efter den tiden har gått så får man söka hjälp och man får genomgå en fertilitetsutredning
IVF skulle funka rätt bra fick jag oxå höra
själv vet jag inte ens om jag vill ha fler barn och funderar inte alls över saken kan inte heller äta p-piller så Endomitriosen får härja fritt hos mig om det är nu det jag har….då sjukvården konsekvent vägrar mig operationen som behövs för att fastställa diagnosen…
#3 Jo, det är ju så, man måste genomgå operation för att se om man har sjukdomen.
Så lätt tycker jag inte att det är. Många får inte ens chansen till operation.
#3 dock verkar det som att du redan har barn. Jag har inte ens det. Jag testar endast piller för att bevara den äggstocken som inte har endometrios. Och för att eventuellt slippa mens. Men det har misslyckats. #4 ne det är sant att få får chansen. Man måste tyvärr kunna tala för att få något i sjukvården. Vilket är sorligt.
Jag har också endometrios och jag har samma oro.
Jag och min kille har haft oskyddat sex i ett år och han har kommit i mig då jag har haft ägglossning också. Jag har aldrig lyckats bli gravid och det känns inte som om det kommer att ske heller.
Då har jag aldrig tagit p-piller eller liknande så man skulle ju tycka att jag skulle bli gravid lätt - men nej. Det tycks helt enkelt inte vara möjligt.
Jag är orolig över att jag aldrig kommer att få egna barn.. Tack och lov kan min kille tänka sig att adoptera barn, även om det inte är en lätt process precis.
#6 tråkigt att du har samma skit och samma oro. Dock känns det skönt att fler har samma "prilliga" oro. Angående adoption så är det nog som så att jag inte är sugen. Jag vill ha iallafall ett barn som är mina gener. Kanske låter knäppt men det är så jag känner i detta nu. Har även som dig haft oskyddat av och till under mitt liv. Kollar mig såklart för sjukdomar också. Men inget har skett. Känns hemskt med denna ovissheten, känns hemskt att se dom i min ålder som redan har barn, dom som väntar barn i samma ålder. Folk som frågar om jag har funderat på att skaffa familj. Men det är väl mycket i mitt liv just nu. Begraver mig i jobb, stannar ofta länge på jobbet då jag ändå inte har min kille i närheten eller min familj. Ja ja, får man inga barn så kan man ju köpa en massa katter. :)
Jag förstår din oro, jag har själv varit orolig för att inte kunna få barn sen när jag vill. Jag har varit utredd för endometrios men troligen är det inte det jag har haft besvär av. MEN min mamma hade stora besvär av endometrios! När de väl opererade henne efter många år med svåra besvär så hade hon som vindruveklasar med cystor på båda äggstockarna. Hon har fött två barn utan att det blev några problem för henne - men valde att sterilisera sig efter att jag (som är yngst) föddes. Vad jag vet har hon mått bra efter det.
Jag hoppas att det inte kommer vara några problem för dig TS. Försök att inte stressa och tänka så mycket på det. Jag har flera vänner som blev gravida när de väl slutat att aktivt försöka.
#8 tack kära du. Du gjorde mig hoppfull. Jag har dock bara härder. Ont gör dom men dom var som tur är små. Kanske gäller att göra som när man försöker minnas något viktigt: släppa och låta det komma. :-)
Nu fungerar ju preventivmedel med hormon olika beroende på vem som tar dem. Men jag har inte haft någon mens över huvud taget sedan jag började med p-spruta. Så fungerar inte p-piller och du inte vill ha spiral så kanske p-spruta kan vara ett alternativ?
Jag hoppas att allt går bra för dig och önskar dig stort lycka till!
#10 ja spruta är väl samma princip som minipiller antar jag. Att det innehåller inget östrogen. För det gör sällan endo bättre. Ja jag får bara hålla tummarna att jag en vacker dag får barn.