Hjärnspöken
Kanske inte jag som man får skriva inlägg här men gör det ändå.
Ialla fall tänkte jag berätta om de "låsningar" vi män kan få. Jag hade (observera: hade) en kvinna och vi var aktiva i sängen. En kväll efter sex sade hon lojt att "Kom ihåg att jag vill ha sex ofta så du får se till att leverera och hålla dig på topp". Jag hajjade till och började fundera på vad hon sagt. Denna jäkla tanke gick inte ur mig sen och det sabbade mycket av sexlivet. Jag fick prestationsångest och det fungerade inte så bra sen. Hon blev frustrerad och min olust växte. Det blev en ond spiral. Allt för dessa förflugna ord. Tänk vad ord kan skada!
Var vill du komma med detta? Det var du själv som gjorde att dessa orden påverkade, så egentligen borde inlägget heta våra hjärnspöken. Visst, ordsom är laddade sätter hjärnan i mer spinn. Annars finns det mn här på iFokus.
Den enda som kan ändra dig är du.
Jag har ett svar på det där men måste på jobbet.
(Helt rätt. Ändrade benämningen på inlägget).
Ja, ord kan påverka väldigt mycket även om de kanske inte är illa menade från början. Det handlar mycket om hur man själv tolkar det och hur mycket man väljer att låta sig påverkas. Visst har man ett ansvar att inte säga onödiga saker som kan såra andra, men man har också ett eget ansvar att inte låta sig påverkas av onödiga kommentarer.
Jag har själv varit deprimerad i tio år pga något någon sagt till mig. Jag tog åt mig och kunde inte släppa det och tog det hon sagt för sanning även om det bara var dåligt valda ord sagda i ilska av en tonårstjej. Senare förstod jag att det faktiskt var upp till mig själv att ta åt mig eller inte. Ingen annan än jag själv kunde få mig att glömma och gå vidare. Efter det släppte det sakta och det hon sagt spelade längre ingen roll, hon var ändå inte en del av mitt liv och hon förtjänade inte att få påverka mig i resten av mitt liv.
Och hur man tar emot orden. Hade jag fått höra meningen som ts ex sade hade jag formodligen skrattat gott och sagt att vi får väl se hur mycket du orkar he he. Eller om det inte gick att hantera med humor skulle jag protesterar och sagt att för mig har bra sex inget med prestation att göra utan är ett ömsesidigt intimt möte, gemensam njutning och närvaro och att hens eventuella behov av prestation fich hen ta ut på gymmet istället.
Mitt ex sa likadant till mig, jag tog de inte så seriöst först, lite som skämt men upptäckte sen hur blodigt allvar det faktiskt var, han var redo att vara otrogen mot mig bara för att få sex, det tycker jag är sjukt, jag mådde fruktansvärt dåligt av det han sa bland annat "ska jag rätta mig efter dig som inte vill? de är faktiskt du som ska rätta dig efter mig som vill ha för att de är mer rättvist JAG BEHÖVER!"
Gjorde saken bara värre, jag fick ångest, ush vilka människor de finns!

Jag har varit inne i den här tråden och tittat några gånger och funderade på att svara när det första inlägget dök upp under den ursprungliga rubriken, som jag tycker ändå var rätt bra med tanke på karaktären på det som togs upp.
Det jag hängde upp mig på var att TS hänvisar till att ord kan såra och sedan kommer med åtminstone två för mig klart stötande användningar av ord. Den första "vi män", med ett inklusivt "vi", och det andra att han "haft" en kvinna. Jag tycker att det sättet att uttrycka sig är generaliserande och objektifierande långt utöver vad jag vill godta.
Jag skulle aldrig komma på idén att beskriva en personlig upplevelse utifrån "vi män", utan utifrån mig själv, och jag finner det faktiskt stötande. Visst kan män bli sårade, visst kan jag bli sårad, men jag skulle inte använda vare sig kungligt "vi" eller inklusivt för att beskriva min upplevelse.
Och jag skulle inte heller beskriva en tidigare relation som att jag har "haft" en person.
Jag tror inte riktigt på "allt för dessa förflugna ord", utan det ligger nog mycket djupare än så. Det finns alldeles säkert en hel del att bearbeta på båda håll.
Jag vill svara #1. Vart jag vill komma? Vad jag ville ha sagt med denna tråd var att JAG, även om JAG är håriga och har muskler, är jäkligt känslig och tar illa upp av förflugna ord. Hade hon vetat vad det ställde till hade hon nog inte sagt så. Därför påstår jag det var förflugna ord. Tråden tar också upp den oreda som kan uppstå och den katastrof som kan utvecklas om man inte använder sig av försiktighetsprincipen när man talar. Principen är svår att alltid komma ihåg. Tror det mer är ett levnadssätt man måste anamma om man ska lyckas.
En liknelse som har verklighetsanknytning är följande ordväxling. Hon: "Varför vill du inte ligga med mig?". Han: "Du har blivit så rund…" varpå hon utvecklar en ätstörning. Är uttalandet elakt av honom eller är det fel på henne då hon inte tar det "på rätt sätt"? När blir det elakt? När läggs det en press på den andre som inte är rimlig? (läs:Aidas inlägg)
Förflugna ord finns och lämnar spår. Herregud! Finns det nån här i församlingen som inte ångrat nån groda? Det går så snabbt och skadan är skedd. "Fan. Förlåt! Jag menade det inte!" men man inser att det inte finns någon återvändo. Ibland inser man heller inte vad man ställt till med för man är totalt ovetande om hur starkt den andra påverkats.
Rumelle och Pyromanen beskriver den jag önskar jag vore. Jag önskar jag kunde ta allt mer med en klackspark. Men är det mitt FEL att jag lät mig påverkas eller reagerar jag såsom jag är skapt? Om nån skjuter mot mig och jag skadas för att jag inte hade skottväst på mig, är det mitt fel att jag skadas då jag inte bar västen?
(Att jag använder uttrycket "vi män" är mer för att påminna om att män inte alls är stora starka karlar vars erektion inte påverkas av nåt annat än en machete. Att jag sen stundtals använder talspråk såsom "haft" när jag skriver kan förvisso röra upp känslor men jag hoppas ni har överseende med det. )
Tycker att flera olika saker blandas ihop nu. Kan hitta åtminstone 3 olika: 1. En groda är väl ungefär mågot dumt som slank ur munnen, något man inte skulle ha sagt eller i alla fall skulle ha sagt på ett annat sätt. 2. Människor som ställer orimliga krav eller har en helt annan syn än man själv på t. ex hur sexet ska fungera. 3. Att man i relationer ibland faktisk behöver prata om saker som är svåra/ känsliga/ ofrånvikligt kommer att göra ont att prata om. Världen är sån att man lär hamna i att hantera allt detta (1,2,3). Alla släpper en groda nångång, alla utsätts nångång för en groda. Det funkar inte att vara så hjälplös att man utan protest låter grodan, som en pil gå rakt in i hjärtat och låter sig dö. Det är lätt att identifiera vem som är den elaka och vem det är synd om, men vad hjälper det han ned pilen i hjärtat att det är synd om honom? Det gör honom inte mer kapabel att leva sitt liv, trivas och vara lycklig. Och elakingen kanske alldrig förstod att hon var elak? Jag tror altså det är nödvendigt att alla i någon grad fixar att stå upp för sig själv. Det innebär inte att man ska kunna ta allt med en klackspark, inte alls. Exemplen i mitt tidigare inlägg kanske var av den mer självsäkra typen. En annan variant om man inte så spontant fixar att stå upp för sig är att mågon annan dag ta upp " du, detdär du sade xxxx när jag tänker på det då gör det si o så i mig o. s . v ." I just ditt exempel där hon berättade att hon ville ha att du skulle prestera kanske onte ens var en groda? Det kanske var viktig information om hennes syn på sex. Då tänker jag att det hade varit bra om du som svar hade delat med dig av din syn på sex. Det kanske är ganska viktigt när man inleder en ny relation att man tar reda på varandras syn och gemensamt ser om de två går att kombinera? Exemplet du tar upp där killen berättar att han tappat lusten för att tjejen gått upp i vikt ser jag som ytterligare ett ämne… Att i en relation kunna prata om känsliga saker. Både sexualitet/ lust och vikt kan vara känsligt. Och det är jätteviktigt hur det blir gjort. Men att inte prata är att konservera problemet. Problem försvinner inte för att de tystas ner.
#7 förstår inte vad det har med kvinnor att göra då detta kan drabba alla människor. Relationer hade nog varit ett bättre ställe att sätta detta ämne. Ja du satte en mental press på dig när du hörde detta. Och detta har du råkat ut för och kan därför enligt mig föra talan för alla män eller för alla kvinnor. Ja, män kan också känna och bli ledsna. Det var ingen nyhet. Borde varje frisk och hyfsat stabil människa göra. Groda var väl inte detta tycker jag, utan snarare uttryck av missnöje från henne. Fundera på hur du behandlade henne i er relation så kanske du ser ett samband mellan det hon uttryckte och hur du var emot henne.
Den enda som kan ändra dig är du.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga faktiskt - och då väljer jag nog att vara tyst. Jag tycker ändå att jag fått fram det jag vill ha sagt. Det kan säkert tolkas på många sätt vilket kommentarerna visar. Om inlägget passat bäst under Relationer må vara hänt.