Är det mitt fel?
Min bästa vän sedan 8 år slutade prata med mig i höstas. Det började med att jag sa att jag inte visste om jag skulle orka umgås med henne på min flickväns årsdag (min tös är död), viket hon accepterade. Tyvärr kom svackan dagen innan och sorgen slog mig hårt i ansiktet. På min flickväns årsdag var jag ledsen, men frågade ändå om hon ville hänga med och äta middag.
Min bästa vän blev arg och sa att hon var trött på att jag ändrade mig om att träffas, och kritiserade mig väldigt mycket för mitt beteende. I mina ögon väntar man med att ta upp det till dagen efter eller liknande, man sätter inte igång en sån argumentation på sin bästa väns döda flickväns årsdag. Det är inte okej för mig, eftersom den dagen är jobbig nog, vilket jag även förklarade. Hon bad om ursäkt, men vi slutade prata efter det… (I mina ögon har jag inte ändrat mig så ofta, men jag respekterar om hon känt det så eftersom hon inte haft annat socialt umgänge, jag har dock endast dissat henne pga att jag mår dåligt och inte orkar vara social, är diagnoserad med svår depression.)
I samma veva gick min mobil sönder och jag behövde byta telefonnummer, jag skrev en status på facebook och taggade mina närmsta (bland annat henne!) och bad om deras nya nummer. Jag fick allas… förutom hennes. Två månader senare skrev jag på facebook och bad om hennes nummer, hon läste inte meddelandet ens. Ytterligare en månad efter det gjorde jag mitt tredje försök att nå henne och skrev på facebook. Hon har inte läst något av mina meddelanden - jag är säker på att hon har sett dem eftersom facebook chatten brukar ploppa upp, om inte annat måste hon sett i noteringen att jag skrivit till henne.
Hon är inloggad på facebook varje dag i flera timmar. Förutom mig har hon inget socialt liv över huvud taget, och hon har alltid kunnat komma till mig när hon är svag. Precis innan detta gjorde vi våran första resa tillsammans och jag tycker absolut att resan var lycklig, vi hade väldigt roligt ihop. Jag berättade saker om mig själv som hon inte visste, som att jag har jättedåligt självförtroende men arbetar med det och inte vill visa mig svag, efter att hon kommenterat att hon är avundsjuk på mitt perfekta självförtroende… I slutet började hon umgås med en tjej som inte alls gillar mig (kompisen gav mig en komplimang och blev förbannad över att jag inte gav en tillbaka, och jag svarade att hon är snäll men jag tycker inte hon är snygg… efter det har tjejen aldrig gillat mig igen.) och min bästa vän gnällde ofta över att hon kände sig utnyttjad av denna nya tjejen. Så i slutet av dagen var det bara mig hon hade.
Min mamma säger ofta till mig att höra av mig och frågade nyss om jag inte ska på hennes student… Jag har inte ens blivit bjuden, jag har inte ens fått en förklaring till varför hon faktiskt lämnade mig.
Vad sjutton ska jag göra? 😕💔 Jag vill inte ta det över facebook, men jag har inte hennes mobilnummer, hon har bytt hemnummer och jag har inte portkoden till hennes hus längre. Säga vad man vill om att jag inte kan det, men siffror har aldrig varit min grej och har vart där kanske 5 gånger på 8 år… Jag begär inte att hon kommer tillbaka, men en förklaring är det så mycket begärt?
Jag blev misshandlad i fyra år för hennes skull, och mobbad i åtta för att jag skyddad henne. Och hon kan inte ens berätta vad jag gjorde för fel…
Det är alltid svårt när en vänskap råkar illa ut och hon har förmodligen en annan syn på vad som hänt än vad du har, men du kan vara säker på att ni är lika sårade och ledsna var och en på sitt håll. Jag tycker det är stort av dig att du är beredd att ta första steget och jag tror att det kan vara precis det som behövs. Även om du behöver en ursäkt från henne så kanske du måste acceptera att hon först behöver en ursäkt från dig, fast du inte riktigt vet för vad än.
Ett sätt som jag själv har använt med framgång när en relation skurit sig och jag velat laga den är att skicka blomsterbud. Alla blir glada av att få blommor, speciellt med bud eftersom det känns lite speciellt. Du kan också skicka med ett kort där du talar om det viktigaste och det blir blomsterbudets bekymmer att komma in genom porten, bara du vet adressen så brukar de kunna fixa resten. 🙂
Hoppas det löser sig!
/Sjöis
"Sat Chit Ananda - Varande Medvetande Salighet ❤️"
![[Budgies]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag vet inte vad jag ska säga, men hon är verkligen elak. Du är verkligen en bra vän
Jag tror och tycker verkligen inte att du har gjort något fel av det du skriver. Fråga dig inte vad felet är hos dig - vad är felet med henne? Hon kunde inte ens bete sig stöttande på den dagen du verkligen behövde det. Du har dessutom försökt nå henne flera gånger, så både bollen och felet ligger väl hos henne.
Går ni samma skola/jobb? Då kan du prata med henne.
Och vet du inte vart hon bor?? Fråga någon om hennes nummer också
#1 Jag förstår att hon säkert ser det på ett annat sätt och vill säkert ha en ursäkt. Jag är villig att ge henne den, men hon måste ta min utsträckta hand och inse att jag måste veta vad jag gjort för fel först.
Jag är förövrigt inte intresserad av en ursäkt från henne, jag är inte arg alls. Det är pissigt att dissa mig såhär och jag är sårad, men jag vill bara veta vad som hände egentligen så jag antingen kan försöka reparera relationen eller gå vidare, och ta lärdom av det hela..
Blomsterbud låter som en fin idé! Är osäker på om hon hade uppskattat det dock…
#2 Jag har inte alltid varit en bra vän, men de två senaste åren har jag gjort allt för henne och verkligen ansträngt mig så förbannat mycket. Tack så mycket för din kommentar, värmer att höra!
#3 Visst, hon har varit död i några år nu men det knäcker mig fullständigt några gånger per år för att jag saknar henne något fruktansvärt. Min ängel är begraven. 😕 Ja, jag tycker också det är hos henne bollen ligger vid detta laget - samtidigt har jag vänner som tycker att bollen fortfarande ligger hos mig… Men hur mycket mer kan jag göra?
Till saken hör att vi bor 10 minuter ifrån varandra, och har sett varandra en gång. Då vände hon och gick fort åt andra hållet… 😕
/TS
#4 Vi bor tio minuter ifrån varandra gångväg.. Hade det varit så enkelt att vi hade kunnat prata IRL hade jag självklart gjort det, nu kan vi inte det eftersom vi varken jobbar eller studerar på samma plats, och hon är aldrig ute så blir inte att man springer på henne.
Hon har inget socialt umgänge, så det finns ingen att fråga om hennes nummer heller. Tjejen hon umgicks med i slutet som utnyttjade henne tycker inte om mig så hon hade inte brytt sig om att ge mig numret heller…
Springer inte på hennes föräldrar heller, annars hade jag bett dem säga åt henne att kontakta mig.
/TS
#5 Ja, hur många år det gått för dig betyder inte att såren är läkta. Tiden läker inte alltid alla sår och det tycker jag var respektlöst av din kompis att inte respektera på den dagen.
Din kompis borde åtminstone ge dig en förklaring, oavsett hur det blir mellan er. Jag tycker verkligen att bollen ligger hos henne, särskilt om hon har skyndat sig åt andra hållet när ni såg varann. Ibland kan saker tyvärr förstoras upp till tusen, utan att man har en aning om varför.
Starta ny diskussion