Du måste nog bestämma dig för om det räcker. Räcker det att han visar alla känslor du vill att han visar, som om det inte vore något fel, men du vet att han känner att han inte älskar dig? Eller behöver du veta att den du älskar känner detsamma för dig? Räcker det så verkar det ju som att det kommer fungera, men annars kanske du ska fundera på att göra slut, och hitta någon som känner detsamma för dig.

Min spontana tanke är att du måste ställa krav på honom. Ställa frågor han måste svara på. Vad han vill. Vad han egentligen känner. Vad han sysslar med. Du ska inte behöva plågas över hans impulser och osäkerhet. Ta plats och stå på dig. :)

Mitt svar är att ni båda ska sluta ljuga för varandra och avgöra om ni ska fortsätta eller inte. Jag hade nog satt punkt för detta.

Jag vill verkligen inte pressa honom genom att fråga något, eftersom att jag tänker som såhär att om jag får ett nej, vi gör slut, då vill jag spendera så lång tid som möjligt med honom. Så jag låter honom komma på det själv..

Alla skriver att jag borde sätta punkt för detta, men ni känner såklart inte mig eller honom. Jag vill inte göra slut, någonsin. Han är min soulmate och jag vet om det. Hur ska man kunna leva utan personen ens liv kretsar kring? Hur kan man leva utan personen man älskar mer än sig själv? Jag kan inte det.

Jag tänker inte sätta punkt för vårat förhållande, och jag tänker inte fråga honom vad han tycker om det för jag vill inte pressa fram ett nej..

Just nu inser jag att det kanske inte finns ett svar på detta inlägg, jag får nog bara fortsätta som jag gör och se hur slutet blir.

och, vi ljuger inte för varandra. vi har alltid haft det bra så, pratar jättemycket med varandra osv :)

Jag tror att hans problem är att han inte kan skilja ut och sätta punkt på känslor. Han vet inte hur kärlek ska kännas riktigt, kan det vara så?

Ja, den du skadar mest är tyvärr dig själv. :/ Men då vet du i alla fall vad du vill göra med er relation!

#4 Det viktiga är att du bestämt dig för att du vill leva med någon som inte vet vad den vill. Eftersom det räcker för dig, att du får det du vill ha av relationen så finns det ju ingen mening med att förändra något som fungerar.

Men det beror också på om du skulle bli mer sårad av ett utdraget avslut från hans sida, än att det tar slut nu. Annars håller jag fast vid min åsikt i början av kommentaren 🙂

Håller fast med att ni ljuger för varandra. Du ljuger för dig själv och sticker huvudet i sanden och hoppas att han glömt. Är inte det att ljuga för dig? Vad han fjåsar runt för vet jag ju inte vad han tjänar på. Gör hur du vill. Men ibland kräver livet att man vet var man har varandra för att antingen kunna gå vidare eller kunna bygga något på en fast grund. Hoppas att det löser.

Jag tycker att  ni ska prata igenom om ni ska vara tsm eller göra slut👍

Snabbläste tråden! Har oxå varit i en liknande relation, men då hette det "vi är inte tillsammans….. men vi beter oss som vi är tillsammans" men det var sex, mysiga sms och telefonsamtal, umgicks med varandras familjer, var allmänt gullig mot varann, pratade framtid o.s.v. hände någon gång att han sökte upp mig och var svartsjuk om andra killar var i närheten. Jag var head over heels och såg en framtid med han. 

Helt plötsligt så var han faktiskt kär! I en annan tjej, jag blev förkrossad såklart, men 3-4 månader senare for jag och hälsade på en killkompis utan några som helst planer på något mer än just se film med en vän, nu 3 år senare så bor vi ihop och han har inga problem att säga att han älskar mig, och det är ömsesidigt. 

Frågan är ju, vad tjänar du på att stanna kvar och hoppas att ett mirakel sker när du kan gå, hitta dig själv och kanske hitta en person som faktiskt är kär i dig för den du är, inte för att han kan tycka det är trevligt att umgås med dig, ibland. 

Ja visst nog kan de väl säkert hända att han bara har någon spärr tack vare hans mamma (förstod inte vad hon gjort däremot) som hindrar han från att känna känslor, MEN ska han vakna upp och veta vad han vill så tror jag du måste gå, just nu är du bara där, perfekt tillgänglig, han behöver inte tänka eller känna utan litar på att du är där när han känner för det.

Säger du att du älskar honom? Har du frågat honom om han älskar dig?

Jag förstår att du gör som du gör och jag tror inte att vi kan säga om det är rätt eller fel för er. Jag får önska dig det bästa! 

Sen tror jag att du behöver boosta din självkänsla. Fundera på det och hur du kan göra det. Kram!

..nu har jag inte läst övriga inlägg men det kan också vara så att vissa människor inte blir kära, eller känner den typiska kärleken som så många andra gör och beskriver. Jag är själv en sådan. Men jag kan fortfarande tycka om någon väldigt mycket och känna att det är den personen jag vill vara med. Det kanske är svårt för utomstående att förstå detta, men jag blir inte kär helt enkelt (kanske att jag inte träffat den rätta ännu men så är det i dagsläget och har hela tiden varit). 

Så det jag vill säga är att han kanske är som jag. Då är man fundersam över varför man inte är kär och tycker detta är jobbigt. Jag har också googlat runt på det, och snackat med kompisar. har kommit fram till att så kan en del människor vara. Han kanske känner att han vill leva tillsammans med dig, för att han Vill. Han fungerar så. Vad vet jag. Jag fungerar så. Ha detta i åtanke med. Tycker du ska se det från flera perspektiv!