Hur gör man när man känner bitterhet och avundsjuka mot sin egen syster?

Jag är gott och väl vuxen, hon är sladdbarn och fortfarande barn. Som barn hade jag det rätt tufft. Fick aldrig någonting gratis, någonsin. Ville jag ha någonting så fick jag spara. Ville jag utöva en hobby så fick jag jobba så att jag fick pengar att utöva den hobbyn, de ville inte betala. Fick från väldigt tidig ålder börja åka själv kollektivt om jag skulle någonstans,  fick aldrig skjuts ens när det gällde väldigt långa resor och ville jag hitta på något med en kompis eller liknande så fick jag betala själv. Jag vågade aldrig be om någonting. Har i vuxen ålder jättestora problem med att unna mig själv saker för att jag hela tiden är rädd att pengarna inte ska räcka till, trots att jag har god ekonomi, och känner alltid att jag måste prestera oerhört mycket för att vara värd att göra saker för mig själv. Har stora problem med att be om hjälp.

Min lillasyster är precis tvärtom. Hon får allt hon vill ha, oftast innan hon ens hunnit be om det. Hon har numera precis samma intressen som jag hade i den åldern och där jag inte fick någonting, så får hon verkligen ett överflöd. De betalar tusentals kronor varje månad för att hon ska få göra det hon vill. Hon får skjuts precis överallt, för de tycker att hon är för liten för att åka själv trots att hon är lika gammal som jag var när jag fick klara mig helt själv. Hon är till och med känd i sin vänskapskrets som tjejen som får allt hon vill ha. Inser att även hon kommer få stora problem i vuxen ålder, men precis tvärtom mot mina problem. Redan nu har hon en märklig syn på pengars värde.

Jag älskar min syster och min avundsjuka och bitterhet riktas inte mot henne, alls, utan mot våra föräldrar. Nu fick jag veta att hon återigen ska få göra någonting som kommer kosta helt vansinniga summor pengar. Jag gläds med henne, men kan inte låta bli att känna ett rejält styng av avund igen. Jag drömde, verkligen drömde, om att få göra samma sak under hela min uppväxt men det var aldrig någonsin tal om något liknande. Hade jag yppat en sådan önskan hade de bara skakat på huvudet. Hon har bett om en bråkdel av det men får återigen väldigt mycket mer än hon någonsin bett om.

Hur hanterar man det? Jag vill inte ta upp det med föräldrarna i fråga, vill bara hitta ett sätt att leva med det och fortsätta orka vara glad för min systers skull.