Jag hade nog inte reagerat om min pojkvän ville gå på bio med en gammal vän, oavsett kön, speciellt inte om det bara hände någon gång ibland.

Men att han sedan blir hembjuden när hon är ensam hemma hade kanske känts lite underligt. Men jag hade nog bara frågat om jag kunde få hänga på. Hade jag inte fått det hade jag nog reagerat. Men blev jag inbjuden jag med hade jag inte tänkt mer på det. Då hade jag ju fått en chans att träffa henne och kolla läget.

Jag hade inte alls brytt mig om varken det ena eller det andra. Sambon har varit hemma hos tjejkompisar, iof då med andra kompisar men jag har inte brytt mig.

Hade det varit jag så hade jag nog mest velat att han pratade med mig först innan han bestämde något, så man inte ställs inför ett faktum som man inte är beredd på.

Tack för alla svar! Det är väl ok att de går på bio ibland. Men jag kommer ändå inte låta han vara själv med henne hemma hos henne.

#4 Kan inte låta bli att undra hur du skulle känna om du lärde känna en väldigt mysig kompis och din kille inte på några vilkor lät dig att umgås själv med honom?

Tänker säga tvärt emot många av de som har skrivit här i tråden innan.

Anledningen är att ett sånt synsätt är något som känns väldigt främmande för mig, jag skulle känna mig låst och begränsad i mitt förhållande och känner inte heller att jag har någonting att göra med min killes val av vänner, oavsätt kön och hur de vill umgås.
Jag väljer att lita på honom, att han respekterar vårt förhållande och vad våra gränser går, för vad som är okej och inte.

Och jag är fullt övertygad att vårt förhållande skulle bli svagare om vi behövde begränsa oss som personer för att skydda varandra… det känns inte som kärlek för mig, att inte kunna vara den jag är och vara tillsammans med någon, om vi tillät varandras osäkerhet och svartsjuka stå i vägen för nära relationer med andra.

Man kan aldrig vara allt för sin partner, vi behöver nära relationer till andra också, familj och syskon, vänner och arbetskamarater och så vidare. 

Så om du var min flickvän och kom och förbjöd mig att umgås på egen hand med min vän. skulle jag bli väldigt upprörd och sårad att du inte litade på mig, men mest för att du kände att du hade rätten att sätta ditt behov över mitt, att din osäkerhet var skäl nog att ge dig rätten och hur jag är som person och har har för behov av relationer är fel i dina ögon. 
Jag skulle känna att du inte accepterar och älskar mig för den jag är.    

Relationer kan se så olika ut och för mig skulle den här typen av begränsningar göra mig olycklig i min relation.

Är hon bara kompis till familjen och inte direkt hans kompis och hon är så pass gammal hade jag tyckt att det känns skumt.

Jag kan nästan tycka tvärtom. Att hon är äldre samt vän till familjen gör att jag förstår att de vill umgås,som vänner ensamma.

Beror väl lite på om dom umgåtts medan hon hade ett förhållande eller om det blivit nu efter det tagt slut att hon vill umgås? Du kan ju alltid ha en öppen konversation med din kille och verkligen berätta hur du känner. Om ni får prata ordentligt så blir det säkert bättre:)!