Jättejobbigt med gynbesök
Jag har extrem ångest inför under och ett tag efter ett gynbesök och det tycks inte bli bättre.
Det är
nog svårt att förklara för er "vanliga" som tycker att det är som att gå till en vanlig läkare bara. Men för mig är det riktigt riktigt jobbigt.
Jag vill poängtera att det INTE handlar om smärta eller rädsla för smärta. Det är
helt och hållet känslomässigt. Det är ett otroligt trauma för mig att någon annan ska röra mig och stoppa in saker på mitt allra privata område. Någon som jag inte känner något för, bara avsky.
Jag har flertalet gånger skrikit rakt ut och fäktat vilt med armarna och studsat upp och sprungit iväg därifrån.
Jag har bytt gynekolog till en kvinnlig men det gör ingen skillnad då mitt underliv är förbjudet område inför ALLA
utom min pojkvän.
Jag vill påpeka att jag inte alls har några problem
med sex och att den jag älskar rör mig på det stället. Men alla andra; då får jag panik.
Jag går hos en kurator på sjukhuset som gynekologen skickade mig till för 2 år sedan. Men nu har hon givit upp också.
Det funkar att ligga i gynstolen men när någon kommer
med en hand eller redskap så börjar jag skaka och hyperventilera så jag får kolsyra i armar och ben och svårt att andas. Ingen riktig undersökning
har hittills kunnat utföras och jag är över 20 år.
Jag förstår att ni som läser det här kan tycka att jag är otroligt fjantig och att jag bara får skärpa mig.
Angående sex så har jag bara
varit med min nuvarande pojkvän och han har bara varit med mig.
Att ha sex med någon random eller någon jag inte
verkligen älskar är
också helt otänkbart för mig.
Finns det NÅGON som känner samma otroliga ångest inför gynundersökningar?
hej ! asså jag är bara 14 år men jag får liksom panik såfort jag börjar tänka p gyn…
Jag mår tilloch med illa av det….

Hmm nu spånar jag helt fritt men kanske kan du göra saker som cellprov själv med handledning av en Gynekolog/Barnmorksa och speglar?
Jag har också svårt för gynbesök men inte lika illa som du. Det är ju inget man är van vid direkt så inte konstigt att man tycker det är obehagligt. Tråkigt att det är SÅ jobbigt för dig. :/
"På natten är alla katter svarta"
Känner igen mig.
Väldigt lik dig i detta avseendet. Brukar dock hjälpa mig om man har någon man litar på med sig på undersökningen. Har haft med min pojkvän några gånger och min syster en gång (båda fick sina händer krossade, men det funkade annars fint).
Annars bra förslag från #2 - gör undersökningen själv om det går med hjälp av barnmorskan (har en kompis som inte tål att någon annan sticker henne när hon ska få sprutor, så hon fick hjälp att lära sig att göra det själv).
Hoppas det blir bättre för dig och att du kommer på ett sätt som funkar för dig!