Man kontaktar vårdcentralen och pratar med en läkare för eventuell remiss. 

Jag råder dig att låta bli efter att ha läst om problem som en del får.

Bättre att förändra livet och vanorna.

Livet efter GBP blir inte roligt. Eftersom de kopplar om tunntarmen kan kroppen inte ta upp all näring den behöver och du behöver därför äta extra vitaminer livet ut och även små bebisportioner flera flera gånger per dag.

Inför? - Man kan få remiss från sin läkare till obesitasklinik, och där kan beslut tas om GBP. En del landsting har gränser för hur grav fetma man får ha vid operation, och kan kräva att man går ner i vikt innan. Men tala i första hand med din husläkare.

Jag tror att du kan få mer detaljerade svar om du frågar på viktminskning i fokus och kolhydrater i fokus.

Om man kan gå ner i vikt kan ju en operation egentligen vara onödig, och det är ett ganska stort ingrepp som inte gör det lättare framöver, så det bör tänkas över grundligt, och man kanske ska pröva alla tillgängliga metoder att gå ner utan ingrepp. Exempelvis lågkolhydratkost är ett sätt som har fungerat för många, och det är egentligen den ursprungliga bantningsmetoden som användes av Dr. Banting.

Jag tycker att du borde försöka minska i vikt på naturlig väg innan du funderar över något så drastiskt som operation. Operationen är inte en enkel väg.

Du kan gå in på viktoperation.ifokus och kolla :) 

(ta bort om man inte får länka vidare) 

Det är ganska låg aktivitet på viktoperation.ifokus, så den återfinns mestadels under Vilande sajter. Kolla istället viktop.se. Där finns det mycket att läsa om detta ämnet. Läs tex Amalias två inlägg under rubriken "Omoperation". Hon är en tjej på 23 år, 170 cm lång, som vägde 104 kg (=BMI 36) men var kärnfrisk före operationen förra året.

OBS, medlemskap krävs för att kunna läsa och delta i forumet där.

När mamma gjorde sin operation krävdes minst BMI 35 + att man inte kunnat gå ner på annat vis. Hon klarade sig ovanligt bra. En av de som opererades med henne fick en helt förstörd tarmfunktion efteråt som aldrig skulle komma att bli bra igen. Så hon fick opereras tillbaka, dock inte utan problem. Den tjejen har det fortfarande svårt. Så man ska vara helt säker på att man vill äta vitaminer livet ut, och vara beredd på att allt kan gå helt åt skogen. Att man provat allt innan, att det är sista utvägen.

Jag känner en som inte kunde sluta gå ner i vikt och nu ständigt behöver vård för näringsbrist. En annan kan inte äta utan att kräka varannan måltid. En annan fick sår vid operationshålen som vägrade läka och år efter fortfarande inte har blivit frisk.

#5 Jag tycker man får väldigt snabbt svar där ändå. Man behöver inte vänta så länge, de skadar ju inte att fråga dom som "kan" sin sak även om det skulle ta lite tid innan svar. 

Annars är de som #6 säger, olika landsting har olika krav. Speciellt krav på BMI varierar.

Det är också en utredning på ofta kring ett år. En operation är inte hela lösningen utan det krävs att man är motiverad till en livsstilsförändring. Man kan inte leva som vanligt efter. Till exempel om man äter pga man mår dåligt så är ju inte operation något som löser det problemet, därav den långa utredningen.

Jag har arbetat med dessa patienter och många får en rejäl förbättring i sitt liv. Möter ju dock även de som får komplikationer men väldigt många får fantastiska resultat. Man går ofta inte ner all sin övervikt men en stor del.

9 hur stor del går upp igen? Känner en som lyckats med det tyvärr.

#9 Jag tycket att det där året behövs! Mamma fick gå igenom det (men hennes övervikt var bakomliggande sjukdom), men hennes kompis blev opererad på tre månader! Helt sjukt!

#10, tyvärr har jag ingen siffra men en del gör ju det tror dock inte att det handlar om så många, det handlar ju ofta då om att man inte gjort den livsstilsförändring som krävs.

Är tveksam till att de opererar på BMI 36 om man inte har diabetes eller annan sjukdom, men det kan såklart skilja mellan landstingen!

12 men om man gör den livsstilsförändring som krävs, behövs väl ingen op?

En annan sak som jag inte tror någon nämnt är att det finns ju andra alternativ som inte är fullt så vanliga i Sverige(vad jag vet) och de är ju Gastric sleeve och Gastric band. 

Jag tror du ska kolla igenom alla dina alternativ innan du bestämmer dig för något och verkligen kolla igenom fakta. Diskutera med läkare och med folk som själv varit med om det! 

Bara jag som lagt märke till att TS in svarat i tråden? 

Har bokat tid på VC för att ens se om jag har en chans för operation. Har även bokat tid hos en dietist för att ge det sättet en chans till. Vill helst inte göra operation MEN om inget annat funkar så är det enda sättet tyvärr.

#13 jo Hera, en op kan behövas för att kunna göra de förändringar som krävs när det kommer både till mat och motion.

Även läkare säger att en op kan vara sista utvägen då extremt överviktiga personer har väldigt liten procentuell chans att behålla vikten när de väl nått sin målvikt. Även om det finns de som går upp igen efter op så är de enligt min läkare på VC inte lika många som de som går upp igen efter att ha gått ner all övervikt utan op. 

Ska man göra en GBP så ska man gå in i det med öppna ögon, det finns risker, det finns kanske konsekvenser längre fram i livet, det finns problem (en hel del) och det kan vara jobbigt MEN man får inte glömma allt man vinner på det eller alla dem som lever superbra liv som GBP-opade utan besvär. Man hör mest om de som fått problem och bland dem är det få som trots alla problem som ångrar att de gjort open då de ändå vunnit på det.

Jag opade mig för snart 2 år sedan med ett BMI på 49.5, 20 år gammal. Idag har jag ett BMI på 28 och jobbar stenhårt (lika hårt som någon annan) på att gå ner de där sista 9 kilona. Jag mår toppen, har inga brister, springer 3 dagar i veckan och mår sällan dåligt av nått jag äter, blir bara trött av ex. socker.

Jag är op:ad och ångrar det inte för ett ögonblick. Jag hade BMI 54 och ni kan ju gissa hur dåligt jag mådde då. Inte bara fysiskt men psykiskt också. Mådde FRUKTANSVÄRT dåligt. Nej, det är absolut ingen första utväg men det är ett alternativ för många människor. Jag hade försökt med alla metoder i ungefär 10 år att gå ner och ingenting fungerade. 

Resan hit (är op:ad för bra precis ett år sedan) har varit lång och rätt tung, men har precis gått ner 60 kilo och väger under 100 för första gången på typ 10 år och har aldrig känt mig lyckligare. Det är absolut något permanent och jag måste äta "annorlunda" men det är inget som hindrar mig alls. Vadå bebisportioner livet ut?! Struntprat! Så småningom kan man gå upp till att äta 2-3 dl per måltid och det är absolut inga bebisportioner. Inte fullvuxenkarl portioner heller, men inget bebisar äter direkt. Jag kan lätt gå ut på restaurang och äta med mina vänner, jag bara tar något lite mindre och undviker typ bufféer. 

Kan tillägga att min läkare var den som rekommenderade en op med orden "du kommer dö innan du fyller 40" och jag tvekar inte ett ögonblick på att det stämde. Och ja, det tog nästan ett år mellan remiss och operation, men det var det värt.

Här är dom väldigt aktiva..  https://www.facebook.com/groups/5501383982/