Det är inget fel på din inlevelseförmåga. Att kunna leva sig in i andras känslor anses sunt.

Jag har ingen aning om hur gammal du är, men att kunna släppa karaktärer är någonting man kan lära sig med tiden. Om du läser nya böcker så byter du fokus. Det kan vara trevligt att förlora sig i andra värdar i bland.

Att läsa böcker är utvecklande och bra. Se till att bya fokus och gör någonting annat så att du inte går ner dig helt. Undvik böcker som får dig att må dåligt och lägg fokus på bra böcker som ger dig mervärde.
Samma sak gäller film.

Det gäller ju att göra skillnad på fiction och verklighet.  Film och böcker är varken nutid eller verklighet.

Jag gråter av exempelvis frierier eller liknande på TV… Har även gråtit av serier/filmer.. så ja, det är normalt :) Personligen tycker jag att det snarare är onormalt att inte kunna känna empati även om det "bara" är på TV eller liknande.

3 Onormalt att inte känna empati för skådespeleri?

Varken att känna eller inte känna för uppdiktade saker är onormalt.

#3 Som jag skrev är det min personliga åsikt och jag nämnde inte bara skådespeleri utan det kan vara verkliga händelser på TV. 🙂 Men alla känner nog "smärta" när man ser någon som kraschar in i en stolpe eller liknande på TV.

Nu skrev dock ts om caching fire och böcker.

#6 Fast h*n skrev filmer/böcker.

Ja, inte "verkliga händelser" 😂

Verkliga annan händelser är enligt mig en helt annan kategori. 

Menar bara att man inte är oonormal för att man inte känner till påhitt ade filmer 🙂

#8 Tycker inte jag, för lever man sig in i en film (exempelvis ser en film man gillar) så känner man ju även för karaktärerna. Alla kanske inte gör det, men i mina ögon är det fullt normalt att göra det.

Finns dessutom verklighetsbaserade filmer. 😉

Visst är det normalt. Precis som det är normalt att göra så pass stor skillnad på fiction och verklighet att man inte blir känslomässigt involverad.

Tja, om det är något som kommit på senare tid, så kan det vara något som förändrats i ditt liv. Preventivmedel, graviditet, depression eller liknande.

Om det bara dök upp från ingenstans så låter det lite, lustigt.

Jag är precis som du!!!!! Är vääääldigt empatisk, gråter ofta(!) till filmer och böcker och kan sedan bli nedstämd infogar efteråt om det har varit riktigt sorgligt. Jag är snart 25 år jag kan typ gråta flera kapitel I FÖRVÄG när jag läser Harry Potter och vet att Dumbledore snart kommer dö som exempel! Även samma sak på film så kan jag gråta redan i förväg när jag vet att något sorgligt kommer :( Jag har alltid varit så empatisk. Kan också tvärtom bli jätteglad å någon annans vägnar - flera dagar i rad om jag vet att ngt riktigt bra har hänt en vän osv.