Helt ärligt, så är mitt tips att prata med en samtalskontakt. En psykolog vet nog bättre än vad vi här inne gör. Det låter ju inte sunt. Jag själv var "kär" i John Travolta och Leonardo DiCaprio när jag var 10-12 år, satt och drömde om dem etc, men det gick mig aldrig att må dåligt på något sätt. Prata med en psykolog, där kommer du säkert få svar för hur du ska göra och även varför.

#1 kan man maila med en psykolog? Ps jag är 13

Det känns som om jag har en filt av sten över mig. Det känns typ som att jag har dåligt samvete.. Och jag blir så avundsjuk på film karaktärerns flickvän. Jag vill så gärna vara henne. Världen idag känns så tråkig:/ Jag står inte ut:(

Är du 13 så prata med skolsköterskan, hon rekommenderar dig vidare i så fall

#4 vår skolsköterska jobbar bara fram till 12 och vi har lektioner hela tiden fram till 12.

#2 Om du bara är 13 (som jag misstänkte) så tycker jag du kan gå till skolkuratorn och prata av dig. 
Har du aldrig varit kär i någon riktig människa förut?

Är det inte bättre att tänka att det faktiskt finns lika underbara killar och tjejer på riktigt som i filmerna? Jag tror att det här kommer försvinna med åldern, förhoppningsvis. Jag har ingen erfarenhet av att bli kär i filmkaraktärer, inte sådär på riktigt så att jag har blivit ledsen för det. Mitt tips är kurator så att du inte slutar upp som en 30 årig stalker xD

Det blev jag också HELA tiden i 12-13 års åldern. Ungefär som att vara kär i skolans populäraste kille och själv vara en av de opopulära. Beundran på avstånd. Det är härligt och säkert för man kan verkligen gotta sig i känslorna, men man behöver aldrig riskera något. Frustrerande dock eftersom det aldrig händer något mer. 

För mig gick det över av sig själv. Jag tror det är rätt normalt.

Jag blir fortfarande löjligt "kär" i olika karaktärer. Däremot kan jag personligen helt och fullt skilja mellan att bli kär i en karaktär/kändis och att bli kär i en person i verkliga livet som jag faktiskt känner och det är ingenting jag mår dåligt över. Så jag bryr mig inte nämnvärt, det är som det är, jag gör ingen sak av det.

Mår du dåligt däremot tipsar jag dig också om kurator. Eller att du helt enkelt försöker komma underfund med skillnaden på karaktär som inte finns och människor som finns.

#7 Jag tvivlar dock på att det är normalt eller sunt att gå omkring och må dåligt på grund av det. Hon(?) skriver ju uttryckligen att hon gråter varje kväll, det är inte sunt eller "härligt".

Här är en till som blir kär i filmkaraktärer och kändisar, men jag mår inte dåligt som du gör. Misstänker att du känner dig väldigt ensam och det är det som får dig att må sådär? Håller med ovanstående att du borde försöka prata med skolkuratorn. Gå dit på en rast.

Jag kunde också ligga vaken om nätterna och drömma mig bort med diverse film-karaktärer när jag var yngre. Det var så klart inte kul när man insåg att det aldrig skulle bli verklighet! Men som sagt, det går över när man blir lite äldre. :) Du får tänka att din underbara partner kommer dyka upp i framtiden! Det är okej att fantisera fram tills dess, anser jag.