blir kallad fet
Är så trött på att bli kallad fet av min morsa..
hon säger inte rakt ut att "lana du är fet", utan tex igår så sa hon att jag sitter uppe hela nätterna och bara äter och att jag snart inte skulle kunna gå ut genom dörren normalt.
(jag är dperimerad därför sitter jag ofta uppe på nätterna för att slippa vakna på morgonen) men de nätterna jag sitter uppe kollar jag på film eller sitter vid datorn äter jag inte ett piss.
min ena syster är halv frisk från sin anorexi förutom att hon nästan håller på att falla tbx, mina andra 2 systrar är naturligt smala och försöker äta upp sig mera, min lillebror klagar på att han är fet och äter i princip aldrig något sött.
jag gick ner jättemycket i vikt för några månader sen, har dock gått upp dom kilona och jag tror mamma oroar sig för att få en fet dotter. jag tar inte åt mig av de hon säger för jag älskar min kropp, är inte överviktig och mitt bmi är normal viktigt. men vem kallar sin dotter fet??
sådär, det var skönt att skriva av sig :)
Man skulle nog kunna vräka ur sig vad som helst vid såna påhopp, det är nog lätt hänt. men Jag tror det enda som "biter" är att säga att hennes sätt att uttrycka sig sårar dig. Kanske säga att du uppskattar omtanken men när den visas på det sättet så känner du dig kritiserad istället så om omtanke var poängen så kommer det inte fram. Försäkra henne också om att du har koll och hör av dig till henne om det om du känner att du behöver hjälp.
1 glömde skriva att jag säger till henne vid varje tillfälle hon nämner något om min vikt. att hon försöker säga det diskret istället för att bara säga rakt ut att hon tycker att jag är fet, men då säger hon bara nejnej nej och att jag bara hittar på… ._.
Min mamma höll på jättemycket när jag var mindre (nu är jag 18 och då var det från 6:an tills för två år sen typ)
När jag gick i sexan vägde hon mig och använde måttband runt min mage trots att jag var smal och ganska spinkig. JAg hade gått upp ett kilo för att jag hade varit på semester och då blev det väl mer godis eller nåt. Min mamma lät mig inte äta mer än en liten macka till frukost osv och lät mig äta mindre osv bara för ett lite fjuttigt kilo. Kommer ihåg att jag trodde jag var jätte tjock. Åkte hem och grinade hos min pappa för att jag tyckte att jag var så tjock. Jag har inga problem eller så med mat men det kan ju slå bakåt speciellt när man är yngre. Kan ju säga att min mamma inte är smal själv men går konstant på dieter osv. Hon är snäll och så och har slutat påpeka hur jag ser ut nu osv för att jag är 18 men det var ju inte kul så jag känner med dig. :)
/ Michelle
Jag gick för några år sedan ned ca 30KG på 2 månader pga av ett uppbrott med en kille sen 5 r tillbaka och en djup deppression, nu har jag gått upp ca 15 av dessa kilon. När jag vägde som minst såg jag sjuk ut. var 1,70 cm och vägde knappt 60 kg.. Då väldigt bred över axlar och liknande gav mig ett väldigt konstigt utseende.
Min mor sa dock hela tiden hur fin jag var nu när jag gått ner och liknande. Nu har jag träffat en underbar sambo och har väl fått några "sambo-kilon" och mamsen säger mest hela tiden att jag måste akta mig, snart är jag tjock igen (ja, rätt ut) och jag borde göra nått åt saken.
Väger nu ca 75-80 Kg och ser enligt mig FRISK ut igen. Men kära mamma tycker jag börjar bli stor. Tydligen var det bättre när jag var ledsen och mådde dåligt, än nu när jag mår bra och ser sund ut..
Så jag vet precis hur du känner..
3 jobbigt, jag får inte äta sött av henne och inte allt för mycket mat. fast än det inte är jag som köper hem godis och kakor och massor annat. men bra att hon slutat påpeka det iaf👍
4 känns nästan som att dom tycker att det är mycket bättre när man mår dåligt:( jag håller min vikt rätt bra och är oftast på samma siffra, fast ändå påväg att bli tjock..jaja inte mycket å göra åt saken
Starta ny diskussion