Bita ihop låter som en dum idé. Däremot att göra nådot väldigt aktivt för att få det bättre eller gå i sär låter som två alternativ om du frågar mig. Sakr blir ju sällanbättre i en relation av sig självt utan man måste jobba hårt om det börjat bli dålig stämning. Kanske behöver ni mer tid själva bara ni två eller kanske prata med parrådgivning.

Eller så går ni isär. Jag hörde en psykolog (tror jag minns inte vilken titel hen hade men jobbade med sådana frågor iaf) på tv som sa att hen hade pratat med många vuxna som önskat att deras föräldrar skilt sig istället för att de skulle behövt ha en barndom i ett olyckligt hem.

Barnen blir lidande. Så ta tag i det nu. 1 gav bra råd.

Tack för svar,
saken är den att min sambo är oansvarig, kan inte ta en diskussion och egoism är något som går mig på nerverna.
Jag har länge försökt att prata med honom nu, men antingen får jag bara en suck till svar. Eller ingenting alls. Och det ända han hör är gnäll gnäll. Jag har sagt till honom att jag hellre lever själv än att gå och bli arg på denna fruktansvärt arroganta människa….o det är ju bara jag som höjer rösten, för jag är den enda i vårat förhållande som vill se en förändring. Det känns som att jag upprepat mig till honom minst 10 ggr om en sak, han säger alltid att han fattar, men ingen ändring sker… han har dessutom gått upp ca 40 kg i vikt, deprimerad och ekonomin är i botten, det är så dåligt det bara kan bli, men han skyller bara på det och jag anseratt man ska inte skylla på övervikten, man kan leka med barnen ändå! Annars bryr man sig inte…. men jag både vill gå och inte… han är bra med barnen när jag inte är hemma… iaf någorlunda… 
Fast ibland så tror jag att det är det enda att göra, att be honom gå eller flytta själv…för att få honom att komma igång igen…

Det är jättesvårt… 

Jag vill inte att barnen ska behöva flytta…dom har förskola här i byn och sina farföräldrar som gör ALLT för oss alla…

Det enda som håller mig tillbaka är nog faktiskt hans familj…

Låter som att skilsmässa är ganska nära. Hans familj kommer du ju ha kontakt med endå.

#5

inte i hans öron… då han kan komma efter en stund precis som att inget har hänt o fråga om vi ska ha sex…. blåst, kallar jag det… men han är skör i psyket och han var säkert för ung när vi fick barn…. så jag tycker liksom nästan synd om honom och kan därför inte förmå mig att lämna honom… 

det kan göra mig irriterad som tusan! 
Hur sjutton lägger man fram att man vill dela på sig? Eller iaf TESTA det?

Jag har faktiskt frågat honom ett X antak ggr om han hittat lägenhet ännu eller om han nte har packat än… men de kommer bara när jag är arg och ledsen… han svarar bara nej och sätter sig i sin fåtölj…. hur går jag tillväga? HJÄLP!!!

Jag har smått panik här hemma… nu är barnen ute och leker med sin farmor för att jag skulle bokföra och ringa runt, o han sitter i fåtöljen framför tvn som vanligt…

Jag vill inte lämna honom men jag vill inte heller stanna kvar.. 😟

Familjerådgivningen. Du hittar information på kommunens hemsida.

Nu.

Vill han gå ner i vikt? Lchf är grymt effektivt på unga män. Kanske ni kan göra en förändring där tillsammans. Övervikt och ev. sockerberoende kan vara oerhört tärande. Sen tror jag inte att gnäll och tjat funkar. Du tycker säkert att du har rätt att vara irriterad osv. Det har jag ingen åsikt om. Bara att det sällan fungerar och vill man rädda relationen måste man testa något annat. Han uppfattar säkert dig som gnällig och irriterad? Han blir antagligen ännu mer låg och omotiverad av det. Ofta kan man se stora förändringar och förbättringar om man bara bestämmer sig för att sluta gnälla och klaga och istället börjar le, uppmuntra och hålla om. När den andre känner den kärleken kan en motivation rinna in som inget tjat i världen kan åstadkomma. Bakom allt gnäll finns ju en stor brist på respekt och den genomsyrar rummet och suger ur all motivation. Men man kan vända det och försöka få fram alla positiva tankar man har och låta de få skina ett tag. Men man får försöka uppmuntra från hjärtat så gott man kan, ingen uppmuntran som är förtäckt gnäll (typ - det var så härligt förut när du var mer aktiv osv ). Säger INTE att problemet ligger hos dig, men ofta kan EN person förändra en relation och den personen kan vara du. :)

Jag önskar att hans övervikt var det enda som gör mig irriterad. 
Jag har redan försökt med positiv uppmuntran, men det gjorde så att han gick upp 15 kg till. För då tänkte han väl att "hon bryr sig inte hur jag ser ut och älskar mig ändå) Så det har vänt till negativitet spridning här i huset … dålig ekonomi tär på oss också och han har spelberoende…
Men det är inte där grundproblemet ligger tyvärr… Som jag sa så önskar jag att det var så enkelt som övervikts problem… men ja, det är så mkt mer där till…
Jag är rädd för att jag inte är intresserad av familjerådgivning.
För vi vet redan båda två vad som är fel…

Om man delar på sig… men att vi båda bor kvar i samma by, kan det funka?
Någon som är/varit i samma sits?
Jag brainstormar bara nu, jag måste överväga både positiva oh negativa saker och än så länge så leder dom negativa tyvärr… 😢

Glömde svara #10 att LCHF skulle aldrig funka för han äter inte en enda grönsak mer än tomat och gurka. Fett får han i sig tillräckligt, visst, och socker… men man måste kunna äta typ broccoli och blomkål  med mera…Så då lär han gå hungrig! För han kan ju inte bara äta fett? 

Hur som helst. Motivationen har väl ökat lite hos honom, men inget annat är bra… oh jag är sååå trött på det… Han skakar o ruskar barnen också och skriker och gormar för han har själv erkänt att han tycker att det bara är jobbigt….
Jag står faktiskt inte ut med det.
Och så har man EN bra dag och man tänker inte på det, men sen är de likadant igen… är i ett ekorrhjul…

Varför skulle det inte fungera att bo i samma by? Bara för att ni kanske ses på ICA en gång i månaden måste ni ju inte umgås med varandra. Det skulle väl vara kanon för barnen om det gick att få cykelavstånd mellan er. Då kan de ju få mer frihet att styra vem de umgås med så snart de kommit upp i sådan ålder att de kan cykla själva vill säga.

#12 Det är ju inte grönsakerna som står för mättnaden när man äter LCHF. Man måste inte äta grönsaker för att få det att funka. Sen kanske man blir lite piggare på att äta grönsaker med tiden, men det är inga problem att fokusera på fett och protein och äta lite av de grönsaker man tycker om. Röd paprika gillar många och det är ett bra sätt att få i sig c-vitamin.

Du säger att han är spelberoende också. Har man problem med beroenden är det så bra om man kan ta tag i kosten. Det är så svårt att hantera beroenden när man samtidigt är sockerberoende.

#13 Ja det är ju det jag hoppas på, men samtidigt undrar jag om det faktiskt funkar i längden? 
TÄnker på avundsjuka, nyfikenhet osv…

Han måste själv inse problemen. Du kommer gå under och barnen kommer ha en "trasig" mamma. Var aldrig ett par med någon som du tycker synd om. Det är bara du som blir lidande och naturligtvis barnen.

När det lossnar en tråd så går plagget sönder efter ett tag om man fastnar i tråden hela tiden utan att laga den… det hjälper inte att klippa av den❤️

Hej, Klart ni kan bo i samma by, det är bra för barnen med. Det är turbulent i början och du måste vara konsekvent. Mannen beter sig lite som ett barn, omogen och vill inte ta ansvar riktigt. Stanna inte för att du tycker synd om honom, för det är inte synd om honom. Han behöver en spark i rumpan, om du förstår vad jag menar? Vid en separation så blir det sårade känslor, så är det, men det är ingen katastrof. Men jobbigt. Det finns inga bra eller dåliga tillfällen att göra det, skaffa barnvakt och sätt dig med honom och säg det. Du får nog bestämma och du får vara den aktiva. Stort lycka till!!

Hej!
Tusen tack för alla goda råd och stöd, jag har nu tagit upp detta med honom och vi har bestämt att gå skilda vägar.

Nu kommer allt annat jobbigt.. uppdelning av hemmet… barnen… jag måste avveckla mitt företag… med mera….

Jobbigt med det praktiska men det måste kännas skönt ändå att ha tagit steget. Jag hoppas verkligen att du men även han blir lyckligare så här. Lycka till!

#19 Bra gjort! En sak i taget och var inte rädd för att ta hjälp :-) Inget bra läge att vara superwoman. Det kommer bli bra

Uschanna mig… Tusen tack för stödet, jag behöver det nu, känner mig fruktansvärd mot barnen OCH sambon, samtidigt som jag känner att det nog blir bättre om dom inte träffar pappa dygnet runt, eftersom han bara tycker dom är jobbiga.. det blir nog bättre om han får några dagar i veckan med dom, så kan han ge 120% om dagen istället för 20% i veckan…

#22

Att du känner dig hemsk talar bara för att du har känslor. Jag förstår att du känner det så, men piska dig inte för hårt. I allt detta så gör du det alla borde göra, tänka på sig själva OCH sina barn. Även om det kanske inte känns så just nu så är det så. Det är det enda ansvar du har min vän.. 

Det du gör är starkt, inte något illa. Önskar dig en fin helg ❤️

Ja lycka till!

Bra av dig att ta ansvar för dig och dina känslor. Du har inget ansvar för barnens far. Om han väljer att vara ansvarslös mot sig själv så är det hans problem. Inte dina.

Nu börjar ditt nya liv.

Glöm bara inte av att vända dina egna negativa tankar och känslor. Det låter som du är mitt i din egen negativa spiral. Man dras lätt med i det negativa som finns runt omkring.

Glöm inte att glaset är halvfullt. Tänk bara i positiva meningar. Det finns positiva saker att hitta i allt negativt.

Ordet INTE borde tas bort.

Åh tusen tack för era kloka ord 🌺🌺❤️