Jag är spelberoende och har tack och lov varit fri i 5 månader nu.

det jag kan säga är att jag känner igen mig så himla väl: det är ångest och dåligt samvete som spökar. Jag tror inte du kommer att komma någonstans med att gå hårt på honom för att det kommer bara skapa mer ångest och skuldkänslor och jag tror inte någon av er vill komma till att någon ska sova på soffan.

Du behöver kanske inte göra det ikväll, men ge honom en kram, säg att du finns där och säg att du kan hjälpa honom om det är något du kan hjälpa honom med. 

Spelsuget är inte att leka med, jag förstår varför han är irriterad och har kort temperament. Det är nästan som ett heroin-beroende. Antagligen så tänker han också på det konstant. 

I detta fall tror jag du kommer längre med socker än ättika, även fast det tar emot att vara medberoende. Jag var själv medberoende innan jag själv blev missbrukare och vet också hur det känns. 

Styrkekram ska du få i varje fall!

1 att fråga hur mycket ens sambo spelar på är inte hårt. Det är en fullständigt berättigad fråga. Det påverkar dom båda till slut om han spelar upp alla pengar. man kan inte bara strö socker, hur fint det än verkar. Att vara medberoende stjälper bara. Fråga vilken spykolog som helst! Du måste prata om det och få honom att söka hjälp ts. du kan ochså ta kontakt med psykolog som är inriktad på just spelberoenden och fråga om råd.

Du kan ringa till Stödlinjen för spel och spelberoende och be om råd.

#2 Han kommer ändå antagligen att ljuga så att fråga hur mycket pengar han spelar upp är helt onödigt. Han vet förmodligen inte själv heller eftersom det är för jobbigt att tänka på hur mycket det egentligen är. 

Spelar man bara några hundringar här och var tänker man inte på att det blir tusenlappar i slutändan. Hela grejen är att man lurar sig själv konstant.

När det var som värst för mig ljög jag för allt och alla. Och hon har ju redan frågat och mötts av ilska och irritation och han kommer fortsätta att svara med det om man går på hårdare. Det kommer ju som sagt sluta med att de sover på soffan. 

Ja, jag säger inte att hon inte har rätt att veta, men jag vet hur en spelberoendes hjärna fungerar. Kanske borde hon föreslå att de har gemensam ekonomi och att hon tar hand om den ett tag.

Bra kommentarer från dig Fridborg.

Jag tror att det jobbigaste är att ta sig till den där punkten då man erkänner för sina närmsta att ja, jag är beroende, och jag behöver sluta, kan du hjälpa mig? Det som står i vägen är en massa skam, men också beroendet som bara vill fortsätta.

Det kräver mycket styrka att bryta med ett beroende. Så man kan inte kräva att den andre ska göra det på en kväll. 

Jag tror det bästa är att finnas där som en medmänniska med massa kärlek. Kan man bara få till rätt klimat för ett förtroligt samtal kring spelandet, så tror jag att man kan hitta en bra strategi tillsammans för att ta sig ur det. En annan människas stöd är guld värt när man ska bryta med ett beroende.

Så, försök prata om det vid ett bra tillfälle när det är lugnt. Var snäll och lyssna, ställ frågor men försök att inte anklaga. Det är värt ett försök i alla fall! :)

Oj så jag förstår dig. Min sambo spelar också.. Fast inte för pengar utan andra spel. Hela tiden. Jämt. Och säger man någonting, så blir han väldigt sur och irriterad. Det kan vara en simpel fråga som "Vill du att jag gör en sallad till middagen?" Jag kan stå och vänta på svar i dörröppningen hur länge som helst och sedan viska ett tyst "Älskling…?"

"VAAD?!?!" Får man till svar..

Inte alls trevligt och jag har heller ingen aning vad man gör åt detta då det uppenbarligen är omöjligt att prata om det.

6 det där ska du inte acceptera. Han respekterar dig inte. om du inte ka prata med honom om det måste du sätta ner foten. Inte bara svälja det!

Jo han respekterar mig. Han blir bara väldigt inne i sitt spel och lättirriterad när inte allt går som han vill där.