Vad jobbigt det låter. För att inte tala om hur nog jobbigt det är att flytta iväg så pass långt, ifrån vänner och trygghet. Jag har själv varit med om detta då jag gav upp allt och flyttade till min nuvarande sambo. Känner igen mig massor i dig då jag inte flyttade från norrland, utan till norrland. Vi verkar också vara i samma åldersgrupp.

Jag tycker att din boendesituation bör ändras, för du ska inte behöva må dåligt på det här viset. Det var ju inte därför du flyttade. Kan du inte prata med dina hyresvärdar om hur du känner? Om det inte alls går att samarbeta med dem så varför kan du inte flytta in hos din pojkvän och hans familj ett tag tills det löser sig på annat vis? Jag undrar också om du inte kan söka någon typ av bidrag samt studiebostad? Det finns ju massor med studerande som flyttar iväg till annan ort och klarar sig, så det ska väl gå för dig med? Försök att se positivt på detta, det är början på ett nytt kapitel i ditt liv med din pojkvän. Vad som än kommer att komma emot dig så är det bara att lösa det.

Varför kan du inte bo hemma hos din pojkvän? Även om han bor hemma hos sina föräldrar så har han väl eget rum?

Det är helt fel av "hyresvärdarna" att tvinga dig att arbeta gratis 6 dagar i veckan. Du verkar bli sjukt utnyttjad som typ piga. Helt vidriga medeltida förhållande verkar du ha hamnat i.

Tänk på att de också behöver dig och att det du gör är värt väldigt mycket pengar.

Att du är ledsen betyder att situationen är olycklig och fel. Tag dina känslor på allvar och sök efter ett annat boende.
Kanske är det vettigt att flytta hem igen under några månader tills dess att du fyller 20 år, dina föräldrar är försörjningsskyldiga för dig.

Eller konfrontera familjen och be dem bejaka dina intressen.
Jag förstår att det är svårt att stå upp emot familjen, kan du prata med din norrländska familj eller kanske med din pojkvän och hans föräldrar. Kan de hjälpa dig att säga i från så att du också kan vara med och diktera dina villkor. Grejen med att flytta hemifrån är att man skall bli fri och få lov att växa som människa och få ta sina egna beslut. Det verkar inte riktigt vara så du upplever din flytt.

Kan du inte bo med en kurskamrat? Söka inackorderingsbidrag då du är 19 år, är det gymnasieskolan du går eller folkhögskola så förstår jag att du har ekonomiska bekymmer.
När du fyllt 20 år kan du söka CSN och då kan du få studiebidrag och bostadsbidrag och bli inneboende på bättre villkor.

Jag vill gärna skicka en styrkekram till dig.

Men hur har det fungerat hittills? Har det gått bra då?

Jag förstod inte det där med SMS. Har du inte talat med dem eller träffat dem?

Skrev ni inget kontrakt? Du jobbar ju som aupair, barnflicka nu och ska då också få veckopeng/lön. Jag tycker det är ganska självklart att du inte får bo gratis så ni borde skrivit kontrakt och du borde ha varit kritisk till gratis boende. Varför kan du inte bo hos din pojkvän?

Hej alla och tack för svar!

Jag kan inte bo hos min pojkvän för att dom är 5 pers (föräldrar + 3 barn) och dom skulle ha plats för mig, men om jag ska bo där så vill självklart min pojvkäns bror att hans flickvän ska bo hos dom osv. Dom kan ju inte låta alla bo hos dom liksom..

Vi skrev inget kontrakt, tänkte jag inte ens på. dom är trevliga och en snäll familj liksom.

Jag jobbar ju som hyra, så vet inte om man kan säga att jag inte behöver jobba, då det är betalningen för min hyra.

Mina föräldrar bidrar ej med något och kan tyvärr inte heller göra det då ingen av dom har ett jobb..

Kan man söka något slags bidrag? Vet i alla fall att bostadsbidrag ej gäller om man bor inneboende.. och någon billig egen lägenhet i stockholm finns det ju inte.

Så, det verkar som att det enda alternativet som finns är att ha ett deltidsjobb och försöka jobba ihop hyran, men det är ju precis samma som jag har nu ungefär. Så jag vet inte riktigt..

TS, hur klarar du dig med mat, transport, eventuell sjukvård och medicin och andra nödvändiga utgifter? Bidrar dina föräldrar inget till din försörjning? Jag säger absolut inte att det ska betala din hyra men dom hade haft utgifter för dig även om du bodde hemma i form av mat och andra löpande utgifter. Du är 18 år så jag gissar på att du går i gymnasiet? (eller räknar jag fel på ålder när man tar studenten?) Skulle du kunna kontakta skolkuratorn för att prata om din situation?

Jag går i gymasiet ja :) går andra året. Mina föräldrar har alltid haft det dåligt ställt. Jag flyttade hemifrån redan när jag började gymnasiet (flyttate till min morbror som bodde ca 8 mil ifrån mina föräldrar) för att plugga. Då bidrog dom med matpengar eftersom jag fick köpa mat själv. JAg var fortfarande skriven hos mina föräldrar vilket gjorde att dom fick nått slags bidrag för mig, nu när jag inte är skriven där så får dom inte längre det. Nu behöver jag inte heller köpa mat eftersom det ingår i min "hyra". (blir dock aldrig pengar över varje månad eftersom att min pojkvän har bil som båda använder = bensinpengar, vi köper även mycket mat eftersom vi är (var) med varandra på helgerna och åt mat + att jag själv har räkningar att betala som tex mobil, gym och försäkring.)

Jag får ca 2500 i månaden som består av studiebidrag + inackorderingstillägg. Det är det jag får och om jag ska flytta nån annan stans så finns det inte ens ett rum att hyra för de pengarna tyvärr

Finns det inte någon typ av internat som skolan har? 

Men det är ju som #5 skriver , du är ju egentligen "barnflicka/au-pair" och då är det ju så det funkar. 

Annars är kanske ett annat alternativ för dig att leta "ny familj" och skriva kontrakt med dom ..

Styrkekram! ❤️

8 som sagt ju jobbar du som barnflicka just nu. Då ska man få pengar utöver boende och mat.

Okej men jag känner inte att jag kan kräva något av dom, dom är alltid trevliga och så mot mig och jag får bo där gratis, äta all deras mat osv. Alla som jag pratat med säger till mig "men åh gud du har sån tur! Vet du vilken tur du har som slipper betala hyra?? Jag skulle dödat för en sån chans" och det har fått mig att tänka att jag kanske är orättvis och tänker på ett dåligt sätt. Jag kanske är väldigt lyckligt lottad, jag bor ju trots allt här och inte 40 mil ifrån min pojkvän längre.

Men jag har tuffa dagar känner jag, min kropp och framförallt min hjärna är trött och ledsen. Denna och förra veckans vardagar har sett ut såhär:

06:00 - kliver upp, åker till skolan

18-19:00 - kommer hem från skolan, äter direkt (dom har sparat mat, dom äter oftast innan mig)

Är barnvakt från det att jag ätit klart (mamman och pappan gör andra saker, typ skriver nått på datorn eller åker på ärenden)

23:00 - slutar arbeta. gör mig i ordning för sängen, borstar tänder osv. får sova i ungefär 6 timmar

Detta är alltså mitt schema för varje vardag. Oftast brukar jag få sova mycket mindre för jag har ju läxor som alla andra som måste göras och det är antingen läxor eller sömn. Med detta schema har jag aldrig tid för pojkvännen, vänner, gym eller nöje i huvud taget. Dagarna ser såklart olika ut med det är alltid inom samma tidsram plus/minus en halvtimme på kvällen. Dealen är att jag ska komma hem så fort som möjligt när min skola är slut.

Helger är jag mer ledig, men inte helt. Måste vara hemma på lördagar mitt på dagen för veckans städning. Tar ca 2-3 timmar. Sedan kan jag göra vad jag vill hela helgen. Vissa helger behöver dom mer hjälp, som denna helg som nu kommer då en av dom är bortrest med ena barnet. Då måste jag vara hemma hela helgen med vilket såklart är tråkigt.

Tycker ni att jag gnäller? Har pratat mycket med min pojkvän eftersom jag själv ibland kanske tycker att jag är lite självisk och måste förstå att jag faktiskt betalar min hyra så, har inte fått ett mer svar av honom än typ att vi får stå ut och göra detta så kanske det blir mindre i framtiden.

Kan inte din pojkvän komma dit du bor på vardagkvällar och som nu i helgen t ex? Man kan ju umgås med varann samtidigt som man gör grejer i huset och med barnen. Allt blir nog roligare då. 

Svårt att säga om det är en bra deal eller inte som du har. Jag tror framför allt det är så att DU skulle må bra av att få ha ditt eget i den här tiden i livet, men det är ju inte så lätt att trolla fram förutsättningarna för det.

Vad gör du på kvällen ända fram till 23? Det är väldigt sent. Så klart du behöver sova mer… och ha mer tid för dina studier.

Vad är det för människor som inte tar hand om sina egna barn? Jag tycker att du ska omvärdera att de är "snälla och trevliga". De utnyttjar dig och de borde aldrig ha satt dig i den här situationen. De är vuxna människor och borde veta bättre än så.

Tala med någon på skolan, det är det bästa du kan göra.

Kan du bo hos din pojkvän tillfälligt? Hans bröders flickvänner, kommer de också från Norrland? Det finns ju en anledning till varför just du skulle kunna bo med din pojkvän (tillfälligt).

Jag tror att du är fast i situationen och inte förmår se hur tokig den är. Lita på alla i den här tråden som säger att den är fel!

De vuxna jobbar och har inte tid för sina 4 barn (ett till påväg desutom, väntas till Juli). Med matlagning och städning och allt behöver dom väl hjälp antar jag..

Jag tänkte att jag kanske kan fråga min pojkväns mamma på ett bra sätt om det är möjligt att jag kan bo hos dom om jag betalar hyra, kan de vara en bra ide?

Min pojkväns bror har en flickvän som bor i Göteborg, men hon är yngre och pluggar fortfarande på grundskola samt bor hemma fortfarande så hon kanske inte ens vill flytta upp om det skulle vara möjligt. Jag har ingen aning..

Jag var uppe till 23 för att barnet som jag nattar är inte nattat "på rätt sätt" (enligt mig) från början så man ligger hos henne tills hon somnar, vilket ibland tar nån timme. Men normalt ligger min kvällstid på runt 21-23, det varierar. (mamman i huset är lite "virrig" ibland och brukar inte planera tid så bra därför nattas inte barnen först vid 22 ibland, vilket egentligen är alldeles för sent enligt mig)

Underbart..

Fick nyss reda på att min pojkväns mamma pratat med min pojkvän. Nu får jag bara vara hos han på helgerna. Tydligen så tär det på hennes och henns mans förhållande att jag är där på dagarna. Dom gillar inte att jag är där och att dom inte kan bjuda på mat (jag har aldrig sagt att dom behöver, går alltid hem vid middagstid och äter middag hemma) dom känner sig dåliga. Hennes egna ord var "Det tär på våran relation" "Jag har varit sur ofta på senaste tiden och detta är anledningen. Hon får inte vara här på vardagarna. Flytta ihop om det är ett problem."

Det känns som att hela världen är emot oss. Jag orkar inte mer snart. jag orkar inte gråta mig till sömns varje dag. jag orkar inte gråta ppå skolan toalett och jag orkar inte att detta tom är värre än distans. vad straffas jag för? varför finns det ingen liten etta för under 5000 kr/mån? varför får jag inget jobb? varför varför varför

Åh kära du! Usch vad jobbigt det ska behöva vara. 

Men försök att inte ta det personligt det som hans mamma sa. Många människor tycker bara det är väldigt jobbigt att ha utomstående hemma hos sig ofta. De känner sig obekväma, även om de tycker om personen. Och ibland kan man vara i en period i livet då andra saker är jobbiga, och då orkar man inte några extra påfrestningar. Men verkligen inte roligt för dig!

Du undrar över liten etta under 5000 kr. Jag tänker att det inte kan vara så omöjligt att få bo inneboende hos någon för betydligt mindre än så. Önskar att jag bodde i Stockholm och hade lite extra utrymme så kunde du få bo hos oss. =)

Vad tror du om att prata försiktigt med de du bor hos. Du kan förklara att du inte mår så bra nu och att det är för mycket med allting. Ni kanske kan komma överens om lite rimligare jobbtider, och fråga om din pojkvän kan vara där ibland.

Kram på dig!

Usch, styrkekramar till dig!! Håller verkligen  tummarna för att du ska få det så bra som möjligt! 🌺

Jag känner så med dig just nu, jag önskar jag kunde hjälpa dig på något vis. Om detta känns värre än att ha distans som tidigare, så kanske du ska överväga att åka hem igen och försöka pånytt senare. Du fyller trots allt snart 20 och då har du möjlighet att söka olika bidrag och har bättre förutsättningar. Under tiden skulle du kunna se över vad du har för boende alternativ tills du återvänder. Ni kanske kan flytta ihop om relationen är mogen för det? Då blir det ju billigare när ni kan dela på hyran.

Det kanske finns något internat boende på din skola? Eller tillgängliga studentbostäder borde ju åtminstone finnas?

En annons går ju också alltid att lägga ut. Någon vänlig själ med ledigt husrum måste det väl finnas bland alla i stockholm?

Kom ihåg att du är viktig för familjen (som du bor hos) vid det här laget. Det borde du i alla fall vara. Du har varit där ganska länge och barnen känner dig och trivs antagligen med dig. Du vet vad som ska göras i hemmet och hur allt funkar. Jag tror verkligen inte att de vill förlora dig. Om du tar ett samtal och är trevlig men ändå ställer lite krav tror jag att de kan möta en del av dina önskningar. Jag tror som sagt var inte att de vill förlora dig.

Så som det ser ut nu tycker jag att du förtjänar mat, boende och lite lön. Ett alternativ är att du får bo och äta där men hjälpa till mindre. Du kanske kan hjälpa till på vardagarna men alltid vara helt ledig på helgen (förutom om det är något speciellt och då ska du ha lön för den tiden).

Du ska absolut göra något för att förändra din situation. Den familj du bor och arbetar hos utnyttjar dig på ett horribelt sätt. Bara för att bostadsbristen är fruktansvärt stor i Stockholm ska du inte behöva jobba utan att få ett öre i kontant ersättning. Därtill sliter tiderna på dig och hindrar dig från att sköta studierna och att träffa din pojkvän mer än på helgerna.

Som #21 säger, är du viktig för familjen. Du är inte utbytbar eftersom barnen är vana vid dig. Begär att ni skriver ett anställningskontrakt! Går de inte med på att ge dig rimliga arbetsvillkor och kontant ersättning (även om mat och sovplats ingår), så skulle jag hellre flytta tillbaka hem om jag var i din situation. Du skriver ju att det här är värre än distans.

Stå upp för dig själv och sök stöd av någon utomstående! Skolan har kanske en kurator du kan prata med. Annars tycker jag att du ska kontakta socialtjänsten där du bor och be om råd och stöd.

Håller med om att du skulle kunna flytta hem igen. Åtminstone för en tid. För det låter ju inte som att ni har tjänat något på att du flyttat närmare när ni ändå aldrig har tid att umgås.

Tack igen för alla svar!

Kan tyvärr inte flytta hem. Min familj har det dåligt ställt och bor just nu i en trea (en familj på 5 personer) vilket innebär att dom inte har något sovrum över.

Jag fyller 20 om ett år ungefär (7 januari) och jag vill inte byta skola igen. Jag har sökt en del deltidsjobb men inte fått något, jag har ingen tidigare arbetserfarenhet så kan vara det :) Hur mycket man än skriver att man kan så kan ju ingen bevisa det liksom..

Mitt enda alternativ är väl att pprata med familjen så jag tänkte att jag skulle göra det och hoppas på bättre alternativ. Det här med min pojkväns mamma får jag bara hoppas på att det ändras, just nu är jag rätt okej med arbetet hemma för jag kan endå inte träffa min pojkvän.. Men skolarbetet blir ju lite påverkat endå tyvärr, läxor kommer inte i första hand..

Tack för allt stöd, nu ska jag hoppas på det bästa! :)

Så jobbigt allt detta måste vara :( Håller med de flesta andra i tråden.

Men jag undrar, vad gör din pojkvän för att underlätta? Vad sa han till sin mamma när hon sa så? Är ni redo för att flytta ihop? Om jag vore han och inte fick ha min tjej hemma mer än på helgen, så hade jag sett till att försöka flytta ut så fort jag kunde.

Sök mer jobb, man får många nej ibland, men får inte ge upp ändå. Fråga efter praktikplatser sålänge för att skaffa erfarenhet och sedan kunna få jobb. Sätt upp lappar om att du söker rum eller studentrum och skriv kontrakt noga nästa gång så alla vet exakt vad som gäller.

Dina nuvarande hyresvärdar låter inte bra. Vilka föräldrar tar inte hand om sina egna barn på heltid?? och om man vill ha en barnflicka, så får man faktiskt betala för det också. Tycker att det låter lite kontrollerande att du måste komma hem direkt efter skolan mm. Bättre att ha mer ordentliga arbetstider.

Hej,

finns det någon kurator på skolan? Kolla om du kan få hjälp med bostad. Prata med kommunen om din situation, gärna med hjälp av kuratorn, för är det lättare att bli hörd. Det är ett helvete att vara ung och i din situation. Men det finns hjälp att få. Dina föräldrar är försörjningsskyldiga så länge du går i gymnasiet och kan inte de så är det kommunens uppgift. Försök inte att lösa allt själv ❤️

Kommunen i Stockholm kommer inte att kunna erbjuda dig en lägenhet. Det har de ingen möjlighet att göra. Däremot kan de nog hjälpa dig att hitta vägar till ett annat boende. Men det förutsätter ju att du har möjlighet/får hjälp med att kunna betala hyran.

Det som jag uppfattar är mest akut i din nuvarande situation är relationen till arbetsgivarfamiljen. Du behöver stöd i att kunna stå på dig själv (förstår att det inte känns så lätt) när du diskuterar din anställning med dem. Om inte skolkurator finns på din skola och kan stötta dig i det, så är det med det en socialsekreterare på en ungdomssektion inom kommunen borde kunna vara till hjälp.

Kom att tänka på att du skulle kunna kontakta facket innan du diskuterar kontant lön med din arbetsgivare. Där har de koll på nivåerna på löner inom olika arbetsområden. Fråga dem hur mycket andra som utför motsvarande arbete har i lön. Jag är inte säker, men tror att Kommunal kan vara rätt fackförbund. Om inte annat kan de lotsa dig rätt. Vet du vad ditt arbete är värt i reda pengar så tror jag att du kommer att känna dig mer säker när du diskuterar med familjen.

Lycka till!