Hej.

Jag är en kvinna på 21 år som de tre senaste åren har blivit helt besatt av hur min kropp ser ut. Jag är 157 lång och väger 57 kg - alltså helt normalt. Men det spelar ingen roll. Jag tycker att mina armar är feta och att min mage är degig. Jag har en kroppstyp som lägger allt på magen. På vissa verkar fettet sätta sig först på rumpan och låren, men jag kan ha väldigt smala lår och en fast rumpa men att magen bara hänger där. Det ser oproportioneligt ut och jag tror jag har provat alla möjliga dieter inom två år men inget verkar fungera. Mest handlar det väl om att jag ger upp inom två månader, plus att jag verkar ha väldigt svårt att gå ner då min kropp verkligen trivs i den här vikten. Har jag gått ner eller upp något kilo så stabiliseras alltid vikten tillslut på 57. Och det är ju helt normalt eller hur? Jag vet det innerst inne och jag kräver inte att min kropp ska se ut som en fotomodells, men ibland kan jag verkligen jämföra mig med grovt överviktiga människor och fortfarande tycka att de har något fint inte jag har ändå, så jag är fulare ändå.

I och med att jag i större utsträckning tycker att kurvigare kvinnor är finare och mer attraktiva än riktigt smala förstår jag inte varför jag inte kan ta med mig själv som attraktiv i den kategorin. Jag kan titta på de som har flera flera storlekar större än mig som sagt och antingen tycka att jag ser likadan ut, eller tycka att de ändå är finare än jag.

Jag har en jättefin pojkvän som stöttar mig och som inte alls har ett ideal på kvinnor. Han är inte ytlig på det sättet det minsta och jag vet att han älskar min kropp och tycker att jag är jättesexig. Jag kan tycka det ibland, men nu börjar det bara gå utför. Nu senast har jag ätit enligt lchf, innan dess har jag räknat kalorier osv. Jag håller på att bli galen med vad jag får äta och inte. När jag provade på 5:2 ett tag i sensomras höll jag på att få en ätstörning då jag började hetsäta på alla ätardagar. Började gråta flera gånger då jag såg att det var på väg åt fel håll. På detta är jag även vegetarian och har nog med att tänka på vad jag ska äta och inte, relativt nybliven vegetarian men bara av etiska skäl, inget viktrelaterat.

Det kanske är flummigt skrivet, men jag känner nästan att jag börjar se på min kropp som en anorektiker. Då jag jämför med mig så stora tjejer, för de är det enda jag kan jämföra mig med som jämlikar. Jag varken svälter mig själv eller äter mycket just nu, jag äter lagomt men kanske fel saker ibland. Jag tillåter mig just nu att äta söta saker och lite det jag känner för, för att en av mina bästa vänner sa till mig att det är det bästa man kan göra - äta vad man känner för, för att bli bli av något som håller på att bli en ätstörning. Att inte förbjuda så mycket saker.

Ja tror att det här grundar sig i att jag blivit mobbad för min vikt (62 kg) och att jag såg rätt rund ut i och med att jag är så kort för något år sen. Hade en ganska välläst blogg och fick då massa kommenterar om att jag är så fet. Folk tog till och med mina bilder och ritade runda ringar i paint på ställen där jag var fläskig, eller bara övriga saker som var fula på mig. Och jag var alltså en MEDIUM SIZE då. Nu är jag mellan S och M. Samt att min dåvarande pojkvän då vi gjorde slut sa att han skulle sprida över hela våran stad att jag var så fläskig, hade sjukdomar osv. Jag tror att sådana saker har spelat in, för jag vägde mer än jag gör nu ännu längre bak än så och då mådde jag gott och brydde mig inte lika hårt.

Men jag har blivit som besatt, trots att jag inte tränar eller kämpar aktivt från att bli av med magen, som är det största problemet. Det kan vända och ibland kan jag känna att jag duger, men nästa dag känns det som helvetet på jorden. Bör jag prata med någon om det här?

Det har till och med gått så långt att jag blir sur och svartsjuk på varenda smal och halvnaken tjej jag ser på tv, speciellt om pojkvännen tittar på mig. Trots att jag VET att han föredrar kurvor och inte tittar på tjejer eller kroppar överhuvudtaget på det sättet. Jag är som besatt och vet inte vad jag ska göra. Det går inte två timmar utan att jag tänker på mitt fett :/