Av vilken anledning vill han inte ha närhet? Det är ju svårt att avgöra om man ska lämna eller stanna om man inte har all information. ÄR han deprimerad, är han utmattad, gillar han inte närhet, är han ointresserad, är han trött på dig, eller är det bara en trist rutin som han fastnat i?

Ni kanske behöver något för att krydda upp er tillvaro tillsammans lite?

Något lite oväntat och överraskande som är lite "outside the box" för er och kan öppna nya perspektiv?

Har ni pratatom det?

Vi har pratat om det. Han säger att han gör vad som helst för mig men han tar sällan initiativ och de gånger jag gör det är han inte direkt "på". Droppen som knäckte mig helt i höstas var när han låg bredvid mig i sängen och kollade på porr, ibland vaknade jag av att hela sängen skakade då han "tog hand om sig själv". Det slutade med att jag inte kunde känna mig trygg i sängen ö.h.t. och bröt ihop. Efter det samtalet vi hade då slutade han med det men tog inte mer i mig för det. Jag har lyckats jobba tillbaka viss trygghet i sängen men,om sängen skakar av att han rör sig blir jag direkt påmind om det som pågick ett par veckor… Har försökt krydda men det är svårt när man inte vet vad han vill ens.

Varför är porr så äcklande för dig? Känns det skamligt? I så fall varför?

Skulle det vara helt omöjligt för dig att tänka dig titta på porr tillsammans med honom? Kanske du kunde hitta någon porrfilm som tilltalade dig med där kvinnan verkligen ser ut att njuta av något som du också skulle tycka vore skönt?

Något som ni sedan kanske kunde prata om vad det var ni gillade i filmen och som ni kanske kunnat prova tillsammans i så fall?

Kanske några sexiga kläder, kanske någon leksak som killar eller smeker skönt, olja som luktar eller smakar gott?

Oavsett hur mycket din man älskar dig så kommer ju en tristess och vardag in, och även när den finns där så har man ju ändå sina behov. Jag tycker lite synd om din man som inte riktigt får ta hand om sig själv heller. Samtidigt kan jag förstå din känsla av att han bryr sig om sig själv men inte dig..

Kanske ni kunde prova att tillfredsställa varandra i turordning? Han dig först kanske med något skönt redskap (dildo) eller kanske om han fick se dig ta hand om dig själv skulle väcka hans lust att vilja vara med och hjälpa till? (för många män är ju det upphetsande att se sin partner ta hand om sig och njuta)

5 om du är i ett förhållande där din partner inte visar närhet. Skulle du då inte se något konstigt med att din partner ligger och glor porr och runkar bredvid dig i sängen närdu sover? Jag hade inte accepterat att porr gick före vårt sexliv. Då är något fel. Det har inget med att inte acceptera porr att göra.

För att han hellre kollar på porr och "tar hand om sig själv" än att ens fråga mig eller vilja vara med mig. Jag har inget emot att han vill se på det eller att det finns saker som tänder oss båda. Men bli ratad av porrfilm? Nä tack! För mig känns det som att han valde bort mig och det sitter hårt!

Tack Hera för ditt stöd. Känns som det är mig det är fel på….

8 detär intefel på dig. Det är han som gör fel som inte pratar med dig.

Vi har haft tristess, vardag, småbarnsår- you name it. Men när man väl är ur det och hoppades att det skulle innebära nytändning och allt bara rasar…. Hur länge ska man kämpa? Ja min man kan vara deprimerad, ja jag kan gå i terapi men när det inte hjälper då?

10 det gårinte att svara på. Det måste du känna själv. Närhet behöver vi. Kanske är detdags för ett riktigt allvar samtal där du lägger alla korten på bordet. att förändring krävs om ni ska fortsätta.

Tack för era svar. Får fundera och se vad jag gör.

#6 och 7

Jag förstår också att det känns hemskt att känna sig ratad och förbisedd! Givetvis! Och det han gjorde är givetvis sårande!

Men att hålla på sin rätt att känna sig sårad hjälper ju inte förhållandet framåt på något vis. Inte heller att anklaga varandra!

Istället försökte jag komma med konstruktiva förslag för att bryta den negativa cirkeln som lätt skapas om båda håller på sin rätt att känna sig missförstådda och sårade… 

Det var inte menat som något anklagande mot TS utan snarare ett försök att lyfta upp hur båda kan känna och se möjligheterna att vända båten så att säga.

Tjeja, jag förstår att du menade väl.

13 serinte att ts anklagar. Ser däremot att du ignorerar problemeteller förminskar det. Eller inte ser det alls i ditt första inlägg. att ge som förslag att de ska se porr tillsammans när han valde det framför närhet är väldigt plumpt. Likaså att du tycker synd om honom för att han inte får ta hand om sig själv. Det skrev ts inget om. Tror du missförstått. Jag hoppas det. Du ger förslag på kläder. Är det inte viktigare att ta reda på vad som felar?

Jag har aldrig påstått att Ts anklagar! Jag skrev att JAG inte avsåg att anklaga någon!

Detta i syfte att inte ta ställning för den ena eller andra sidan utan helt enkelt ställa mig på relationens sida, för bådas skull! Och komma med något konstruktivt istället för att man annars lätt bara gräver ner sig i hur hemskt det är och hur dåligt man mår. När det faktiskt i detta fall finns möjligheter att vända det hela då TS verkar vilja det egentligen men har börjat ge upp i ren förtvivlan!

Jag vill stödja TS att hitta lösningar som kan hjälpa få liv i relationen inte bara klappa med hårs och genast säga släpp och gå vidare!

För så enkelt är det sällan när man haft en så lång relation som faktiskt varit fin och bra i långa perioder!

Eftersom du Hera ofta skriver i samma trådar som mig borde du vid detta laget ha märkt att jag inte är den som uppmuntrar att rädda en destruktiv och skadlig relation.

Här är det inte en i grunden dålig relation med en avsiktligt elak man, utan här handlar det om två personer som bryr sig om varandra men tappat kontakten!

För nej, jag tror inte att TS man avsåg att såra eller behandla TS illa på något sätt när han brydde sig om sig själv. Han var bara egocentrerad och därmed blind för henne i situationen då.

Hade han varit en egoistisk skitstövel hade han skitit i vad TS kände och fortsatt runka till porr framför henne i alla fall, men det gjorde han inte, han slutade juh!

Så, jag ser det istället inte alls som plumpt eller okänsligt av mig det jag skriver, utan ur min synvinkel ser jag det som att jag kommer med konstruktivt stöd medan det du skriver snarare bidrar till att paret alienerar sig gentemot varandra ännu mer och minskar deras kommunikation ytterligare! Något jag förstår inte är din avsikt men jag kan tolka som elakt att göra egentligen! Stryka någon medhårs och låta dem trilla över kanten bara utan en enda konstruktiv input!

16 Jag ser att kommunikation är långt mer hjälpsamt än plumpa förslag. ich jo, jagtyckte och uppfattade dittinlägg väldigtokänsligt! Dethandlar inte om att stryka medhårs. Ännu en sak du uppfattar fel. inteheller skrev jag att ts ska gå vidare. Ännuen felaktig sak. och jo du skrev "inte heller att anklaga varandra". Läs det man skriver. hur du kan påstå att mitt förslag om öppen kommunikation får dom mer isär förblir en gåta för mig. Att däremot sopa det under mattan genom att försöka göra dom kåta på varandra ser jag som destruktivt. Problem måste lösas om saker ska bli bättre.

Du kanske ska försöka ta ett samtal där du bara försöker ta reda på hur han mår i er relation. Försök lyssna på honom. Lyssna på om han är besviken över något, om det är något han längtar efter, vad han tror att ni skulle kunna göra för att få det bättre, hur han mår, vad han går igenom i livet just nu.

Givetvis vore det bra om han gjorde samma sak för dig, men ibland blir samtal där man vill få fram sin egen mening misslyckade, därför att den andre känner sig anklagad och gnälld på, och så blir det bara tyst och jobbigt eller hård stämning och allt känns omöjligt.

Men om du försöker få honom att öppna sig och lägger alla dina egna funderingar åt sidan för en kväll, kan du kanske få fram nya infallsvinklar. Och då kanske han också känner att han VILL höra mer hur du känner och tänker, om han först fått känna sig genuint lyssnad på.

18 bra inlägg.

18, har gjort det men ska absolut göra det igen. Tack för påminnelsen.

Har man problem i en relation men inte vill ge upp direkt tycker jag man kan följa ett par steg:

1) Prata om det, ta reda på hur den andre ser på det, identifiera problem och försök lösa det.

2) Om man inte kommer någon vart genom att prata med varann, ta hjälp av familjerådgivningen (varje kommun har en). Ibland behövs det en utomstående som ställer de rätta frågorna och som inte ingår i de mönster paret har mellan sig.

Om man efter det fortfarande inte har lyckats få grepp om problemet, inte fått till någon förändring och fortfarande inte mår bra i relationen, DÅ kan man börja fundera på att avsluta den.

Att spänningen försvinner och man känner sig mer som kollegor eller vänner som samarbetar är ju inte ovanligt. Men då måste man ta tag i det och se till att båda får uttrycka vad de vill ha och behöver för att få fart på det igen. Och ibland måste man "tvinga sig" att göra det oftare för att komma in i en vana igen. Men som sagt, jag tror inte man bara ska jobba på att tvinga fram det oftare utan att ta reda på om det ligger något bakom, någon outtalad besvikelse eller rädsla som sätter käppar i hjulet.

Och att onanera i en relation måste man väl kunna få göra, men att göra det med partnern närvarande är riktigt respektlöst, och att göra det istället för att ha sex med sin partner, i synnerhet när denne uttryckligen önskat det, är inte heller schyst.