Fosterfamilj i annan stad?
Valde att ta det här och på en annan sida istället för Tonåringar iFokus eftersom ni kanske vet lite mer och man får mer ''mogna'' svar här. Just nu är jag 15år, går i nian och är det enda barnet. Jag har haft familjeproblem ett bra tag och allt började egentligen när pappa sålde sitt företag, han var ju van att kunna styra över folk och få igenom sin vilja - alltså gick det ut över mig och mamma. Han har ''hotat'' med att flytta och lämna mamma i över 1-2år och tillslut fick mamma ta tag i det och skaffa en annan lägenhet åt honom(han har bott borta från slutet av december och då slutade vi även kontakta varandra). Han kontaktade även mig via sms men jag fick be mamma att säga till honom att sluta eftersom jag bara blev arg.
Vet inte riktigt vad som hände men pappa ville veta lite om vilket gymnasium jag ville välja och allt annat, så mamma bjöd ''hem'' honom.. Så jag var ju tvungen att prata med honom trots att jag inte alls var redo. Vi bestämde att vi skulle gå på bio imorgon(torsdag), gå på hockey på tisdag och åka till Stockholm senare. Nu en vecka senare blev han arg och allt negativ kommer fram igen, så nu blir inget av och jag sa att jag absolut inte vill ha kontakt med honom just nu. Jag VISSTE att det skulle bli såhär, det är exakt sån han är - först vill han göra en glad genom att tex ge mig saker och sen såra mig igen. Allt detta har gjort att jag inte har något förtroende för dom och det blev inte direkt bättre av att dom läste igenom exakt ALLA konversationer i somras. Han har ett kontrollbehov och brukar bestraffa genom att stänga av internet, ta mobilen, ta datorn, dra in månadspengen yaaadayaada. Han har även visat en våldsam sida genom att hålla fast mig, slagit till mig och tror även han har gjort det mot mamma, slagit sönder glas och även sparkat sönder dörrar.. Mer vet jag faktiskt inte.
Nu till saken; Jag har fått nog på det här, så himla lack på det att jag skolkade större delen av förra och terminen innan det. Nu gick jag ut med 6-7st F i december och jag känner att det inte alls blir bättre. Mamma vill inte alls lyssna på mig vad jag än säger, trots att hon säger att ''jag måste ställa upp för dig nu när det är som det är'' ren BULLSH*IT. Sorry men. Sen kom jag hem från skolan idag och hon slängde ur kommentaren: ''Men gud hur ser du ut? Du är ju sminkad som en hora! Vill du att folk ska få intryck av dig som en hora?!'' Blev ännu mer lack på det men aja. Jag har länge sagt att jag vill bo hos en fosterfamilj då vi har riktiga problem hemma, har inte ens tagit upp hälften än, psykisk misshandel, halvt fysisk och allt hemskt pappa har kastat ur sig. (Att han ska ta självmord, mitt fel, mitt fel att dom ska skilja sig, dum i huvudet, idiot, att han inte vill se mig och massor han har sagt till mamma..) Så ja, skulle jag kunna gå och snacka med skolsköterskan som sedan tar upp det för SOC, eller hjälper det ens i min situation?
Vet inte hur jag ska få med allt i den här texten alltså, men jag har haft problem med kompisar och skolan sen sexan. Jag har sneat till livet rätt så rejält den senaste tiden och alkohol osv är inblandat. Känner att jag trycks ner av allt och behöver en ny stad nu när jag börjar gymnasiet. (Mina föräldrar är helt emot det…) Såååååå, kan man få fosterfamilj i en annan stad?
Sorry för den otroligt röriga texten, kan förklara mer om något speciellt om det behövs ;$
Jag vet att min bror fick en fosterfamilj i en annan stad. Men det var efter 12849 bråk hemma, med polisen och allt sånt skit.. Soc valde det.. Vet tyvärr inte hur man går tillväga men jag tror det ska gå! Hoppas någon annan vet hur man går tillväga.
Jag tycker du ska prata med skolsyster redan idag.
Är det bara o säga att man gärna vill byta stad eftersom jag har en hel del problem här?
Hej, Oj.. Låter som en flicka jag tog hand om i x antal år. Hon kom ifrån en liknande familjesituation. Prata med skolsköterskan, ungdomsmottagningen, socialen där du bor. Få dem att lyssna på dig, visa allt du har att berätta. Det kan ta lite tid, inte alldeles enkelt, men det beror på hur de arbetar :) Man kallar ALDRIG sin dotter hora. Inte någon.. Lycka till!
Kram Mila 
Finns det någon annan vuxen du litar på? Lärare, släkting, bekant? Så kan du prata med dem också :)
Kram Mila 
Jag lider med dig. Är i EXAKT samma situation bortsett från att jag är något äldre och har äntligen lyckats få egen lägenhet. Önskar dig all lycka till med att hitta en fosterfamilj, så att du kan få lite lugn och ro och fokusera på dig själv och skolan. Det är prio 1 i din situation och även att trappa ner på alkoholen låter det som. Var försiktig med det där, det är så lätt hänt att du råkar illa ut och du är ung och vacker och har hela livet framför dig. Ta vara på dig själv vännen.
Vi gör alla så gott vi kan utifrån våran kunskap och erfarenheter
Prata med skolkuratorn/sociala.Jag gjorde det när jag var tonåring och fick flytta till fosterfamilj,det är det bästa jag har gjort.Där fick jag chansen till ett nytt liv.Skriv pm om du vill ha stöd.Lycka till! Det kan vända.
Tack för alla svar, snackade med kuratorn idag så han ska kolla vidare. Hoppas på det bästa nu hehe. Snackade en hel del om att man kanske kan få bidrag till att då hyra en egen lägenhet någon annan stans istället, känns som fosterfamilj kostar så mycket extra typ ;$
Jo det kostar nog en hel del för sociala att betala,men det är ju du som är viktig här,kanske skulle du behöva det stödet innan du måste stå¨på egna ben.Svårt att avgöra.Var nogrann med att säga hur du känner och överdriv hellre ist för att stå tillbaka,ibland måste man ju tyvärr det för att folk ska lyssna iaf inom tex läkarvården.Hoppas det löser sig! Starkt av dig att du berättade.
#8 Du kostar inte, så får du inte tänka. Det är din fulla rätt! Så är det med det.
Börja med att tänka på DIG och inte andra 😍
Lycka till!
Kram Mila 
#10 Jo du kanske har rätt men känner att det kanske skulle vara bättre för någon med ''mer'' problem än vad jag har att få en plats i ett fosterhem. Är redan van att vara lite mer självständig och skulle nog behöva det efter allt det här… Hade ju fortfarande tänkt att ha kontakt med min familj regelbundet men bara det att vi verkligen inte kan bo tillsammans… 🤐🤪
För det första så finns det få fosterfamiljer, så jag skulle tro att socialen ser till att få till ett samtal med dig och din mor i första hand. Sedan är du nu så pass stor så du måste börja ta beslut som du tror gör att du mår bra i det långa loppet och ett av dem är att få betyg, då det är din väg att bli självständig. Annars kommer du alltid vara beroende av samhället och vad de anser är bra för dig.Det andra är att du ska undvika att göra dig sårbar med alkohol, vilket kan leda till betydligt större problem.
Jag tycker att du gör alldeles rätt i att be om hjälp, så var tydlig med vad som är problemet och fortsätt att kämpa!