Nu har jag varken barn eller partner… Men jag skulle absolut inte vilja skaffa barn med någon som inte vill ha barn än eller ens tvekar, och vill heller inte ha barn med någon som först inte velat men som ändrat sig efter att jag övertygat honom. Viljan att skaffa barn måste komma från honom själv.

Och om det var jag som inte ville ha barn utan min partner som ville och tjatade på mig utan att acceptera mitt nej så skulle jag nog hitta någon annan som också vill vänta med att ha barn.

Tycker inte man är redo egentligen att skaffa barn när man bara vill ha barn för att man längtar efter det, utan man är redo när man har tålamodet att vänta in den rätta tiden för att skaffa barn.

Din partner vill ju i alla fall ha barn, men inte just nu. Vet inte hur unga ni är, men det kanske är vettigt att vänta lite? Har ni allt som krävs för att skaffa barn än? Jobb, stabil ekonomi mm? Annars kan du kanske se det som något att jobba på under tiden din partner får mogna i detta och själv vill skaffa barn.

Jag längtar också till den dagen, men är själv inte redo ännu och min partner kommer det antagligen ta ytterligare ett par år för. Så för mig är det bara att vänta och kämpa på för att ordna ett stabilt liv för att kunna skaffa barn.

Jag och min man har varit helt synkade, men jag kan nog ändå förstå din smärta och otålighet då jag kände en enorm längtan efter barn även innan jag träffade min man.

Jag vet inte vad du ska göra, men tålamod är nog det enda, tyvärr. Oavsett om det ska bli barn med din nuvarande eller någon annan, så lär tålamod behövas. Du får trösta dig med att det finns massor med kvinnor i din situation, som kanske är betydligt äldre och inte har någon partner, och håller på och längtar ihjäl sig efter en bebis.

Tycker att du ska vänta för han är inte redo för ansvaret antagligen. Lika viktigt att han är redo som det är för dig. Han vill ju iallafall ha barn, men inte just nu:)

Hur gamla är ni?

Jag skulle gärna ha barn nu, men å andra sidan är jag väldigt ung och väntar gärna några år till! Min sambo vill kunna resa och grejer innan barnen kommer (och det förstår jag, plus att vi vill såklart båda bli klara med skolan), så det är helt förståeligt! Barn är ju ett stort ansvar, så man måste vara helt beredd på allt vad det innebär. Det är en god idé att vänta tycker jag, speciellt när man är ung. 🙂

Vi är 22 och 23 år. Jag har sagt till min sambo att jag vill ha barn innan 30 och det är han helt ok med! haha Det viktigaste är dock att vi båda har jobb (ekonomisk stabilitet) och känner oss helt redo. Det kostar förresten svinmycket med barn!

Jag har velat ha barn länge och nu råkade jag bli gravid när jag och sambon just träffats.  Vi låg och pratade många långa nätter och han var helt ärlig med att han inte var redo ännu. Vi beslöt gemensamt att göra en abort och nu 3 år senare är vi gravida igen. Denna gång är vi båda med på det och då känns det tryggt och bra för oss båda.

Jag ville verkligen ha barndom första åren när jag var ihop med mitt ex.Han ville inte ha fler barn alls.Jag hade det tufft när kompis efter kompis blev på smällen och  jävlar vad jag grinade.Efter nåt år sade han att han ville ha barn men inte just då.Sen minskade min längtan efter nåt år,på slutet ville han ha barn och inte jag.Att jag inte ville berodde nog mest på att relationen inte var bra och att vi redan var osams om en del kring hans barn som han hade från en tidigare relation.Ge det lite tid,ni hinner båda ändra er.

Jag tror att båda måste känna sig någorlunda redo innan man skaffar barn. Risken finns annars att den ena blir bitter eller att den som verkligen ville ha barn får ta allt ansvar och att det blir en ständig slitning i förhållandet. 

Naturligtvis så behöver det ju inte bli så, men risken är nog stor. 

Du har ju iaf en kille som vill ha barn i framtiden vilket är positivt. Att han säger tre år är kanske något som kan ändras med tiden, man vet ju inte vad som händer i framtiden. Kanske känner han sig mer redo om ett halvår eller ett år. 

Med ett av mina ex så var vi ganska ordentligt osynkade på de olika stegen i förhållandet. Vi var inte ens i närheten av barn steget men i alla fall. Jag kom fram till att jag hade två val: Vänta tills han kände sig redo eller bryta upp och hitta någon som var mer synkad med mig.

Jag valde att lämna förhållandet och upptäckte att jag trivdes mycket bättre som singel. Där ser man… I mitt nuvarande förhållande så har vi redan från början pratat om "de stora sakerna" (flytta ihop, skaffa barn osv) och vi ligger på samma nivå, ingen av oss är direkt ivrig att göra något av det. Vi trivs att vara särbo.

om jag är i liknande situation? mjaa, både jag och nej. Det går i perioder, först vill min sambo och jag tvekar och sen är det tvärtom, nu är det mer jag som vill men han säger att jag måste ha körkort och helttidsjobb först så blir väll barn om några år då antar jag… jag har inte bråttom utan de kommer när tiden är inne:)

vi är 26 och 37 år

Kan inte riktigt se det som ett problem. Han säger inte nej till barn, han vill bara vänta. Om ni är unga har ni ju tid. Det är aldrig fel att leva ihop länge innan barn.