Håller med #1, bli modell :D

Jag tror dock inte du bör oroa dig. Man brukar inte växa mycket mer på längden efter man har fyllt 18. Iallafall inte efter mina erfarenheter.

Tror inte du växer mer. Så bäst är nog att försöka vänja sig vid längden och så småningom lägga på lite mer kött på bena. Hade en klasskompis som var 192. "Alla" tyckte hon var så himla vacker. jag tyckte så med. hon tyckte själv det var lite jobbigt att bli lagt märke till så mycket, men hade typ vant sig - det var trots allt en massa positiva kommentarer hon fick. Hon spelade handboll var var grym på det - eftersom de soms kulle stoppa henne på plan nådde ju inte upp .Tur att din pojkvän är lång - och om det skiljer en cm åt ena eller andra hållet är väl inte nåt att läga vikt vid!  (Killar över 190 finnd det ju en hel del av. )

Kroppen växer fram till man är 22-23 ungefär, men en del slutar växa tidigare. Du ligger dock i slutfasen för ditt växande åldersmässigt och bör inte bli särskilt mycket längre. Kanske en centimeter till liksom. 
Men hör med dina släktingar, när slutade de växa? Det går ofta i arv.

Angående din mens så har det troligvis att göra med att du är mager för din längd, går du upp i vikt så kommer den troligtvis att stabilisera sig.
Eller så kan du prova hormoniella preventivmedel och se om du kan få ordning på den.

Har också långa i min familj varav min lillebror är längst med hela 2,10m. Själv är jag bland det kortaste på 1,64m. SLutade växa när jag var runt 13 år.

Kan tycka att det är rätt så fint med långa tjejer jag med.

själv är jag 185-186 cm lång, och tjej, 17-18 år… känner till viss del igen mig… önskar ibland att jag bara var "standard lång" sådär 165-170 cm nånting… är dessutom VÄLDIGT grovt byggd, bredaxlad och grov benstomme… saknar som dedär å vara "liten, söt tjej"

när jag:

föddes var jag 50-55 cm

6 år, ca 140-150 cm

10 år, ca 165 cm

12-13 år, 170-175 cm

14-16 år, ca 175-185 cm

när jag började 7:e klass var jag 181 cm, alltså har jag vuxit ca 4-5 cm på ungefär 3 år, har varit ca 185-186 cm i över 1 år nu, så antar att jag har stannat till i alla fall… :/

#6 hur upplever du det att vara såpass lång? Om jag fick välja min längd skulle jag nog helst av allt va 178 :)

De ser jag väll inte som något större hinder, utom när det gäller kläder… Och så kan det ibland kännas jobbigt att vara/känna sig större än de flesta människor… :/

Ja du har ju flera långa i släkten och det är klart att det är anlag som du har fått också. Alltså det verkar inte vara någon sjukdom som gör att du växer okontrollerat. 
Kanske är det som någon redan föreslagit, att det är pga. att du ändå är rätt så smal som mensen inte har kommit igång ordentligt? Både undervikt och övervikt påverkar här, samt hormonerna i övrigt kan det ju vara obalans på.
Du kan ju försöka att "äta upp dig" och se om det blir någon skillnad. En lågkolhydratkost ger bra med näring och försätter aldrig kroppen i svältläge. Det är en viktbalanserande kost - behöver man gå ner i vikt så gör man det och behöver man gå upp så gör man det. 

För övrigt håller jag med #1 också, bli modell! Du har ju världens chans Eller skådespelerska.

Långa kvinnor tycker jag är otroligt fint och jag önskar själv att jag hade åtminstone 5 cm till (är 171).

Sluta oroa dig! :) Din pojkvän lär ju också växa om du gör det, som sagt är det MÅNGA som vill ha långa ben!
Jag är nöjd med mig själv men benen hade kunnat vara längre så man slapp kolla efter byxor i barnavdelningen

Jag är 184-185 cm lång. Slutat växa har jag gjort och ja, jag är såhär lång. Har 3 systrar och de har "normallängd" 172-175 nånting kanske..bror min är längre, längre än mig (runt 190 tror jag), men min pappa var lång, över 190, och mamma är väl runt samma längd som mina systrar.

Jag har väl periodvis inte gillat min längd, men jag hade platådojjor i högstadiet iaf, och idag bär jag klackar när jag ska vara lite finklädd, dock håller jag mig till max 6-7 cm klack efetrsom jag redan är huvudet längre än alla andra, inklusive min sambo som är 175 någonting tror jag. Så man får helt enkelt gilla läget, man kan inte göra så mkt och jag har oxå fått höra att långa kvinnor är vackert/fint etc och att jag borde bli modell eller basketspelare…men, nejtack!

Sålänge man inte kurar ihop sej och visar att man skäms över sin längd är det inte många som kommenterar eller ens lägger märke till ens längd, det är iaf min uppfattning. Numer är jag rätt säker i min självkänsla och då med min längd så jag kan lätt bära klackar utan att känna mig…"dum".

känner igen mig här med! jag är 180 nu och är 17år. vägde med 64kg för några månadersen men gick upp några kilo, mensen är inte oregelbunden längre! så det borde hjälpa :)

jag eller min kille (han är 190) bryr sig inte så mycket och tänker inte så mycket på det men mina kompisar som är 165 typ dem brukar ju kommentera men inget att bry sig om!  man får aceptera det helt enkelt!

Någon kanske har skrivit det, men det sas att man växer ca 10 cm till efter att man fått sin första mens… Stämde på mig.

Däremot försenades säkert din om du vägde för lite…

Gud vad skönt det är att läsa allas inlägg här och inse att man inte är ensam! Jag känner mig som den längsta tjejen i världen då jag aldrig har träffat nån tjej som är längre än mig. Jag är 15 år och 186 cm lång. Jag slutade växa typ när jag var 14 och har också många långa personer i min släkt. Jag har mina dagar då jag mår riktigt dåligt över min längd, men tack vare stöd från familj och vänner har jag börjat se allt fler fördelar med att vara lång. Jag har blivit erbjuden ett par modelljobb, jag har märkt att man blir extra respekterad av personer i sin omgivning och man behöver inte oroa sig för att inte få uppmärksamhet, vilket gör att man kan ha en skön och laidback personlighet. Jag har även beställt hem ett par snygga skor med tiocentimetersklackar och med dem kommer jag att bli mycket längre än dig, TS, och det kommer jag att vara stolt över.

Ju tidigare man accepterar sin längd och inser fördelarna med det, desto bättre. Det finns ändå inget att göra åt det. Så räta på dig och var stolt!

#13 Stämde inte ett dugg på mig, jag växte 2 cm och kommer inte bli längre.

#15 om det är du på bilden så måste jag bara säga att du är as snygg kvinna och du kommer växa i din längd!

#17 Ja, det är jag på bilden! Tack! :D

Hejsan,
vet att det gått ett tag men måste bara kommentera vissa av er som svarat.
Ni som säger att ni vill vara längre skulle inte palla många dagar.
Min dotter är 187cm och får alltid frågan -Hur lång är du?
Folk som ställer sig vid sidan om och ska mäta sig. Vissa skrattar och viskar.
Hur kul är det när man sedan ben fått höra det.

Jag bara undrar hur många går fram till en tjock person och säger
-Hur tjock är du? Hur mycket väger du? INGEN!!!

Så bemöt en lång person med respekt. Respekt är inte Gud, bli modell.

Mamma till Carro

#19 Att jag skulle vilja bli längre betyder ju inte att jag vill vara 187cm lång eller något sådant. Jag skulle bara vilja vara en aningen längre än vad jag är u.

Jag är 158cm lång och jag får också alltid frågan hur kort jag är samt höra diverse skämt om hur liten, svag och pluttig man är.

Jag har blivit kallad dvärg/dwarf, gnome/hustomte, midget, little one och så vidare. Hela min familj kallar mig dessutom för "Lillan" för att jag är kort.

Då jag har gått igenom allt det här så tror jag nog att jag skulle klarat av samma skit om det skulle ha varit tvärtom - att jag hade varit väldigt lång. Roligt är det inte men man anpassar sig eftersom det är något man blir van med efter så pass många år.

Ryggen behöver inte  äxa för att du har långa ben. Jag har långa ben förhållande tillresten och jag är 159,5 cm, 21 år och växer inte. Min ena kompis hade väldigt korta ben förhållande till resten.

TS: min lillasyster är sådär stiligt lång som du är. Nu är hon 25 år gammal och den slutliga längden hamnade nog på 187. Men hon tycker det är så pinsamt så att hon ljuger till folk som undrar hur lång hon är. Till dem säger hon att hon är 180. Hennes pojkvän är ett huvud kortare än henne. Att hon skulle vara ihop men en sådan kortis var för ett par år sedan helt otänkbart. Även om jag tror att hon accepterat att hon är en lång kvinna så tror jag att hon tycker det är jobbigt i bland. Med längden kom ju dessutom ett par rejäla fötter, vilket hon också tycker är så pinsamt att hon tom ljuger om sin skostorlek. Men jag brukar säga till henne att "vackra blommor har stora blad". 

Sedan menar hon att folk tittar konstigt på henne pga hennes anmärkningsvärda längd. Då blir hon vansinnigt arg och konfronterar folk med orden "vad tittar du på? har du aldrig sett en amazonkvinna förr?"

Min syster har också chilenskt påbrå så vi skojar ofta om att hon måste vara världens längsta chilenska. Då drar hon ofta anekdoter om då hon besökte sina släktingar i Chile där hon gick på gatorna och kände sig som värsta fotomodellen. I Chile är hon längre än dem flesta oavsett kön. Chilenarna var extremt fascinerade av denna långa kvinna och dem tyckte hon var otroligt vacker.

Jag tycker du ska sträcka på dig och vara sjukt stolt över din längd. Skit också i allt vad en gammal förlegad norm säger om att en kvinna alltid ska vara kortare och mindre än sin pojkvän. Sådant är bara trams.

Jag är 184cm, lillasyster 187-188cm (jag har den långa ryggen, hon har de långa benen). Och ja, jag tyckte att det var skitjobbigt när jag var yngre, min bästa vän under gymnasiet är 158cm, så det gjorde ju inte saken bättre :P

Nu har jag väl kommit till acceptans. Det är som det är liksom, men jag hade ju helst velat vara kortare då jag älskar skor med klack, men jag blir ju en halvmil då.. Och så har jag problem att hitta passande tröjor eftersom jag har längre rygg än medeltjejen, men inte är så mycket bredare.

Jag har på senare tid kommit på många fördelar med min längd, den ger mig onekligen mer pondus. Jag jobbar mycket med tillsyn och många gånger försöker folk (oftast äldre män) sätta sig över en. "Lilla gumman, jag har drivit det här företaget i 28 år och än har ingen blivit sjuk!". Det är inte lätt att vara myndighetsperson som ung tjej alla gånger, men att resa sig och/eller sträcka på sig och vinkla huvudet så att det faktiskt syns att man rent fysiskt ser ner på dem brukar få dem att ändra ton en del. Så min längd kompenserar för mitt kön och min ålder i pondus.

En klen tröst, men man vänjer sig. Det är verkligen inte hela världen att vara lång, och lika mycket som vi avskytt det har andra suktat efter det. Ibland händer det att någon säger "oj, vad lång du är!" eller tom "vet du om att du är skitlång?". Brukar svara något i stil med "nähä! Vad är det du säger! Det visste jag inte!" för jag tycker verkligen att det är en så urbota dum kommentar.

Att vara kort är inte heller så lätt. "Du som är så kort kan väl inet åka den karusellen?, "du borde komma in på barnbiljett", vill du ha en barnstol i bilen?" m.m har jag fått höra i måånga år!

Hmm, jag har för mig att man växer rätt länge om man är frisk och lever ett aktivt liv. Fast du ska ju inte sluta med det direkt : P

Har du fortfarande detta problem med att du växer? Hur lång är du nu?

Hur länge har du varit tillsammans med din pojkvän då? Låter som att ni varit tillsammans rätt länge tros er unga ålder : )

Jag tycker jag är lång som är strax under 180 O.O Men kan bero på att jag är längsta kvinnan i min släkt…

Det kan hända att du blir någon cm längre, men mer än så tror jag inte. Själv är jag lite tveksam till om jag slutat växa än (är 22 år) men det är för att det smygfisit dit 1cm här och 1cm där sen jag var i gymnasieålder. Har för mig att jag var 173 när jag var 16 och var som du väldigt smal (57-58kg).

Det kan hända att det är sådan kroppstyp du har eller så är kroppen inte riktigt färdig. Kan ha varit så att din kropp lagt så mycket på längden att de andra hamnat i skymundan och kommer ikapp när du blivit så lång som du ska bli. Jag var superspinkig fram tills för två år sedan. Då började jag få "lite" kvinnliga former, numera är jag ett långt superpäron med mina jättehöfter -_-''

Men är som tidigare skriver inget man kan ändra på precis, man får acceptera sin längd precis som med allt annat. Själv är jag väldigt kluven kring min, dels vill jag vara "så som man ska vara" för att det gör allt lite lättare… Som att köpa byxor tex… Och dels vill jag vara längre för jag tycker det är vackert.
Hade dock en tjejkompis i högstadet som hade det som dig, om jag minns rätt var hon närmare 2m när vi gick i nian. Hon hatade sin längd och kände sig otroligt okvinnlig, men alla som såg henne tyckte att hon var otroligt vacker. Hon hade ganska alvlikt ansikte vilket komplimenterade hennes längd enormt.
Men modell vart hon inte vad jag vet, och för att lätta lite på trycket om att inte känna sig som en jätte i dvärglandet började hon med basket.

Dock är karln min 202cm, och han får psykbryt bara han hör ordet basket då han tröttnat något enormt på alla som frågat om han spelar det

Jag har inte vuxit ett skit sedan jag var 13, dvs. 1-1,5 år efter jag fick min första mens. Så har du fått mens och gått igenom puberteten och allt sånt så växer du förmodligen inte mer.

Mina föräldrar är ungefär som dina, pappa är ca 183 cm och mamma är 176 cm.. Själv blev jag "bara" 169 cm..  Min sambos pappa är 197 cm, men han själv blev "bara" 182 cm, hah. Genetik är så skumt ibland :)

Jag tycker att du ska vara stolt över din längd. Du slipper alla problem som korta människor har, som att inte bli sedda eller inte kunna se över folk på konserter och andra tillställningar. 

Det som kan vara lite smått oroande om någon är väldigt lång, och smal samtidigt… Det finns sjukdomar som kan orsaka att en person blir väldigt lång, bland annat Marfan syndrom som kan göra att aortan utvidgas och riskerar att brista. Så om det finns oförklarade fall av tidig bortgång i familjen och/eller en person har långa smala händer och fingrar och längden på armarna utsträckta överskrider kroppslängden så kan det vara värt att kolla upp bara för att vara på den säkra sidan. Sen har ju självklart inte alla långa personer en medicinsk anledning till sin kroppsbyggnad, och alla med Marfan är heller inte långa (jag är längre än ett flertal med Marfan jag känner, och jag är bara 173), men det är en varningsklocka som ringer…

Men var stolt över din längd! Skit i om folk kommenterar och viskar.

Att läsa det här gör mig glad, att äntligen förstå att man inte är ensam! (som flera andra skrivit tidigare)

Till dig som skrev huvudinlägget: hoppas att du litar på människorna omkring dig, att du är snygg oberonde längd och att dina läkare svarar på dina frågor (då jag hade lite svårt när jag röntgade och höll på..) och sen är det MYCKET SNYGGARE om man är lite längre än lite kortare (kan tyvärr inte hålla med om min egen kropp :( )

Jag är ju av då av den längre sortens människor och att handla kläder är ju inte min största hobby då jag både har breda axlar och smal överkropp (små bröst, tunna armar) samt storlek 43 - 44 i skor.. men jag är ju då inne på mitt femtonde år (och då brukar ju shopping stå högt på "att göra"-listan men inte på min lista..)

Jag är då 185 eller 186 cm lång och tjej, mamma är 184 och pappa 187 cm lång.

När jag föddes var jag 57.5 cm

Morfar har varit en idrottande kille på 194 cm men blir man äldre så krymper man så idag är han väl på gränsen 189/190 cm ;)

Min morbror är väl runt 200 cm lång men alla andra i släkten är väl "normallånga".

Jag har ALLTID varit längst i klassen, men hoppas lite på att killarna växer om snart.

Hatar ordet "normal" (om det gäller utseende, kropp) då personer som inte finns inom den "normala kretsen", i t.ex längd, vikt, kläder eller utseende, på något sett blir utfrågade eller t.o.m. mobbade om varför man ser så annorlunda ut.

Och det har iaf jag svårt att svara på då jag inte var med och bestämde hur lång jag skulle bli.

Men senast idag i skolan blev jag påhoppad om min längd.

En kille i en av parallellklasserna malde på om hur lång jag var och tillslut var jag tvungen att ryta till :

"och du är jäkligt efterbliven"

Ville inte ge igen med samma mynt men ska man få slut på saken måste man ju agera?

Jag har aldrig känt mig speciellt vacker bland mina "normallånga" vänner och då jag sjunger i kör och står på scenen ibland känner jag mig ful och konstig när man står där med huvudet högre än alla andra.

Har skönhetskomplex som de flesta andra tonåringar, men oftast över hur jäkla konstig jag ser ut.                                              Även om jag en gång blivit tillfrågad av en modellagentur inser jag aldrig att jag också kanske räknas som någorlunda vacker, fast jag för det mesta får uppmuntrande kommentarer om min kropp och hur jag ser ut.

Har läst flera fyndiga kommentarer i tråden (#15, #22, #23, #26 berörde mest) och att andra människor går igenom samma skit som jag känns otroligt skönt, då man ibland känner sig som värsta utomjordingen.

En viktig sak att komma ihåg (som jag själv nyss har lärt mig), är att långa tjejer passar i klackar!

Ja, så har jag det änsålänge i mitt liv som lång, hoppas det kanske var till någon hjälp.

Kände att det kanske blev lite långt…

När man väl fått sin mens så växer man max 1 dm till.

Jag vet känslan! Jag är så lång som ca 184, +- några cm

Hej 190 cm lång tjej! Förstår känslan att du går runt och känner dig annorlunda, är själv 185 cm, växte mycket under högstadiet och gymnasiet. Det är naturligt när man så uppenbart avviker från normen. Jag kan bara säga att när du blir äldre kommer du att upptäcka även fördelar med att vara lång. Just nu går en artikelserie på P1 Tendens om just långa/stora kvinnor, lyssna på de programmen! Det kan kännas skönt att veta att man inte är ensam :). Modellbranschen är dock inte självklar bara för att man är lång. Är man över 180 cm är man oftast för lång/stor. Kläder sys inte i så stora storlekar, något som du säkert redan har koll på. Att få tag på kläder i rätt storlek är ett ständigt problem.. Däremot skulle du kunna satsa på en sport! Volleyboll, basket, handboll etc. Jag kan bara säga att du är fin som du är och det finns massor med långa kvinnor härute!

Påminner om att tråden är från 2012.