Att avvisa en karl
Skriver anonymt, är det någon som luskar ut vem jag är så håll det gärna för dig själv.
Till att börja med kan jag nämna att det finns en karl i bilden, vi kan kalla honom J - vi har inget förhållande eller så utan är väl mer kk, om ens det passar in. Vi ligger iaf inte med andra och jag är dökär sen drygt 2 år tillbaka. Är således officiellt singel men känslomässigt upptagen så att säga, och inte alls öppen på det sättet gentemot andra karlar. Det är komplicerat och inget jag kommer gå in på närmare här.
Hur som helst, det finns folk jag snackar skit med över Skype och sådär, rent tidsfördriv. En av de har jag snackat med väldigt sporadiskt i typ 2 veckor nu. Och då menar jag verkligen sporadiskt, han kan ta timmar på sig att svara på nånting liksom, det blir inte mycket pratat. Han är tämligen dryg och alldeles för på, sitter och kallar mig ängel, underbar och vacker och allt vad det är konstant, smickrande men alldeles för mycket. Jag har sagt till honom från början att han är för på och han har vetat om Js existens sen dag 1. Jag står inte ens som singel på sidan vi möttes på utan har bockat i "annat" och i min profil på sidan står klart och tydligt att jag inte är öppen för att ses irl utan bara är ute efter tidsfördriv i stort sett.
Igår fick jag höra att han tydligen fått känslor för mig och han drar tom till med att han älskar mig - en kille jag alltså pratat väldigt lite med och aldrig träffat. Inte verkar han driva med mig heller. För min del är det här minst sagt skitfrämmande och rent av obehagligt. Smickrande men obehagligt. Och ja, den här killen sitter alltså och vill att jag ska ge honom en chans. Vilket jag inte kommer göra, vilket jag ens om J inte existerade fortfarande inte skulle göra, för den här killen är för det första inte min typ utan snarare ofta irriterande, och för det andra är jag inte den som kärar ner mig bara sådär utan det tar tid och kräver att man faktiskt träffas både en och två och tre gånger först - och det vill jag ju inte heller göra, han är ju skitläskig när han är sådär på. Han vill att vi ska träffas som kompisar åtminstone men kan i nästa sekund inte låta bli att babbla om att han vill "ligga med huvudet i dinna knän och kolla upp på ditt vackra ansikte, eller sitta bredvid dig och drunkna i dina vackra ögon" och sånt fast han vet att det är rätt jävla obehagligt och jag har sagt ifrån för att det helt enkelt är opassande - hur kommer jag undan om han är för på irl liksom? Nu senast blev jag kallad älskling, vad fan?! Ingen utom J har någon som helst rätt att kalla mig såna smeknamn, ingen. Js sötnöt eller så, jättegärna - en komplett främlings älskling, heeeeeell no.
Så ja. Vad gör man? Jag har försökt förklara att jag aldrig kommer ge honom en chans, att jag aldrig kommer falla för honom, men det går liksom inte fram. Samtidigt vill jag inte vara för ärlig heller - han är trots allt jävligt snäll och jag är inte så elak att jag vill kalla en snäll person för dum i huvudet eller nåt. För det är liksom i det jag kan basera att han inte är min typ, jag sliter mitt hår över hur korkad han är ibland och jag tål inte korkade mänskor, jag vill kunna ha normala samtal utan att vilja dänga en ordlista i huvudet på folk liksom. Det och att han är så jäkla på att han skrämmer skiten ur mig. Utöver det är han tydligen deprimerad och verkar ha ett jäkla instabilt psyke vilket gör mig än mer ovillig att öppna käften men inser än mer att jag måste få mänskan att fatta på nåt sätt. Men hur jag gör det utan att vara elak, ptja… Det är ju det jag inte vet. Jag har väldigt dålig koll på hur man beter sig i sånahär situationer, jag har pga asperger väldigt dålig koll på sociala koder hit och dit öht. Hjälp?
Förklara tydligt och bestämt vad som gäller och ge dig sedan inte in i någon vidare polemik. Han kommer aldrig att ge sig så länge du inte verkligen avvisar honom. Man måste inte kalla någon dum i huvudet, det räcker att låta bli att svara.
![[silkesnosen]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Du bara säger att du inte vill ha kontakt med honom och att du finner honom obehaglig och blockerar honom, punkt!
Alltså visst kan jag göra som ni säger, men jag vill inte göra honom ledsen, det är ju det som är problemet. Annars vore hela grejen väldigt enkel, iom att jag helt enkelt kunnat säga som det är. Just att han verkar så pass instabil psykiskt gör mig bara än mer ovillig att vara ärlig, jag känner honom inte så pass bra att jag vet hur psyket är närmare än att han verkar tämligen labil liksom.
#3: Så länge du säger ett men gör ett annat kommer han att tro på det som passar honom bäst. Och det passar honom att tro att du inte menar vad du säger utan uppskattar det han gör, eftersom du låter honom hållas.
Hans mående är hans problem, inte ditt. Det är det äldsta tricket i boken i fråga om härskarteknik: att kränka och förnedra och sedan förklara att man inte kunde låta bli, för offret är så vackert/lockande/upphetsande (eller korkat/olydigt/fult eller något annat adjektiv).
För övrigt, om karln är labil och psykiskt instabil så är det så mycket större anledning att dra dig ur omedelbart. Inte bara för din skull, även om du beskriver honom som typen som kan säga "Men jag vet att du vill egentligen" medan han våldtar, utan också för hans egen skull. Om du inte är utbildad på psykvård och är hans registrerade terapeut så kan du ställa till mer skada än nytta för både honom också genom att låta honom leva kvar i sin låtsasvärld.
#4: Fast jag säger inte en sak och menar en annan. Jag låter honom inte hållas. Jag säger rätt ut att jag inte gillar det, att det är opassande och att det är obehagligt.
Nu vet jag inte om det är jag som är otydlig eller du som missuppfattar mig… Men han har inte kränkt eller förnedrat mig, tvärtom. Och jag menar inte att han skulle våldta eller så, det har jag aldrig ens funderat på, utan han riktar sin instabilitet mot sig själv vad jag kan se. Kort och gott den där typen som är för snäll för sitt eget bästa, som klandrar sig själv för allting och inte skulle skada en fluga liksom.
#5: Du säger att du vill att du inte gillar det, att det är opassande och att det är obehagligt, men du låter honom göra om det gång på gång utan att hävda dina gränser. Varje gång han trampar över upprepar du dina meningslösa protester. Därmed visar du varje gång att du inte menar dina ord, vilket ger honom carte blanche att fortsätta. Varför skulle han inte?
Att han upprepar ett beteende du har bett att få slippa kan jag inte se är något annat än ett övergrepp och både kränkande och förnedrande. Och definitivt inte snällt. Inte skada en fluga? Han skadar dig, annars hade du knappast behövt be om hjälp.
Du väljer hur du vill göra, men om du inte hävdar dina gränser kommer han att fortsätta trampa över dem.
#6: Jag vet inte vad jag ska skriva för att det jag menar ska komma fram här. Jag ber inte om hjälp för att han skadar mig, för det gör han inte - jag ber om hjälp för att inte skada honom.
#7 Den hjälpen kan du inte få. Enda sättet att inte skada honom är att ge efter, träffa honom och inled ett förhållande med honom. Lid dig sedan igenom varenda dag, utan att någonsin låta det skina igenom vad du egentligen känner.
På det sättet skadar du honom inte.
Eller jo, det gör du. För du kommer inte älska honom, inte känna för honom som han vill att du ska.
Var ärlig i stället, säg ifrån ordentligt. På så sätt skadar du honom så lite som möjligt, för han får då en möjlighet att snabbt gå vidare.
Sådär, brutet - utan att behöva vara elak eller onödigt sårande.
Starta ny diskussion