Grattis! På gravid.ifokus.se hittar du massa människor i din situation. 

Du behöver inte berätta på jobbet. Men när du närmar dig föräldraledigheten måste du berätta inoim en viss tid, vet inte vilken tyvärr, för att de ska kunna hitta vikarie för dig. 

Själv valde vi att berätta för nästen alla med en gång. Jag såg ingen anledning till att hålla det hemligt. Skulle det sluta med missfall så kunde ju alla stötta och förstå varför man var ledsen.

#1 Jo jag är medlem där, men där kan man inte skriva anonymt, har ännu ej bestämt mig för huruvida jag ska vara öppen här på iFokus med det riktigt än. Känns så långt borta att jag är gravid, har lite svårt att förstå det =S

Förstår hur du tänker om det här med missfall, men jag är lite vacklande. Som sagt, det känns inte verkligt än för oss själva, så det känns lite konstigt att berätta om det. Å andra sidan kanske det blir mer verkligt om man berättar? Men kanske ska kontakta MVC först? Så kanske det blir mer verkligt? Samtidigt vet jag ju hur släkten fungerar, så otroligt mkt prat och det lär ju sprida sig som en löpeld, så på det sättet känns det bättre att vänta lite grann, tills det är mer säkert.

Berätta inte för ditt eventuella nya jobb innan alla ALLA papper är klara och påskrivna! Haden väninnan som när allt var praktiskt taget klart hon hade fått träffa alla Medarbetare och skulle bara skriva papper berättade hon att hon var med barn och det var mycket tidigt i graviditeten. Vips så passade hon inte så bra på jobbet längre. Känns kanske elakt men i sådanhär situationer måste man tänka på sig själv i första hand.

Men är det inte så att man måste berätta? 
Eller i alla fall efter pappren är påskrivna, men då kan ju arbetsgivaren känna sig lurad och det kan hända att man ändå får sparken?! 

De har jag i alla fall för mig. Men jag kan ju klart ha fel.

Man är så olika.  När jag väntade första barnet bestämde jag mig för att inte berätta före v 12. Dels är tidiga missfall vanligt, dels var jag lite orolig att någon skulle försöka påverka mig att göra abort eftersom jag inte alls var i en stabil relation, inte hade jobb mm.  Dels kände jag att jag behövde förstå lite själv innan jag skulle hantera andras reaktioner. Smälta det lite. Blivande pappan, någon av hans bästa kompisar och jag var dom enda som visste i början. Men visst höll jag på spricka 😃. Och mina vanliga festkompisar tittade ju konstigt på mig när jag inte skulle ha nån öl och skylde på huvudvärk lördag efter lördag ha ha.  Efter vecka 12 berättade jag för mamma + pappa och sen resten.

Tredje graviditeten berättade jag mycket tidigare till alla möjliga… och fick sen missfall vecka 18. 

Min brors fru är tvärt mot mig, har berättat vitt o brett direkt när hon "plussat" och även tagit reda på könet tidigt o.s.v.

#4 Nej du måste absolut inte berätta att du är gravid och arbetsgivare får absolut inte sparka någon för att det är gravid! Men som sagt, en viss tid innan barnet kommer och du vill vara föräldraledig måste du berätta. Har kollat upp nu och det är två månader innan du måste berätta så att arbetsgivaren har en chans att hitta vikarie undertiden du är borta.

Om man går på arbetsintervju så får inte arbetsgivaren fråga om man är eller ska bli gravid. De får heller inte fråga om civilstatus.

Men jag håller väl med som ovan - berätta inte förrän du är anställd. De kan ju trots allt skylla på att de hittade en bättre lämpad om de får veta att du är gravid innan du skrivit på.

Jag tycker man ska vara ärlig och berätta.

#8 Varför? Tror du man får arbete då?

Ska man även berätta om man tänkt sig att bara jobba på en arbetsplats i ca 6 mån för att man sedan eventuell kanske flyttar, eller inte flyttar. Många som har en plan att gå vidare, eller får en plan att gå vidare till något annat även om man inte är gravid. Man kan ju även få missfall, så om man inte är så långt gången att man berättar för släkt och vänner så känns det ju väldigt konstigt att berätta för en eventuellt blivande chef men främmande människa. Jag vet inte. Samtidigt känns det ju lite konstigt att sitta där och veta att man är gravid och inte säga något. Men som sagt, har man inte gått ut med det officiellt än så är det ju inte så nära till hands heller att berätta för en chef/främmande människa.

#9 Varför inte? Det skapar mer jobb för arbetsgivaren.

#10 Vad spelar det för roll om arbetsgivaren får mer jobb?

Första gången berättade vi för våra föräldrar ungefär i vecka åtta eller något sånt, kunde inte hålla oss längre. Resten av släkt och vänner fick veta efter tolfte veckan och på jobbet fick de veta i vecka nitton ungefär, efter ultraljudet.

Andra gången berättade vi det för familj, släkt och vänner ganska snabbt, kände ingen anledning att vänta. Jag hade dock tänkt vänta till tolfte veckan med att berätta på jobbet men det gick inte för jag fick foglossning så tidigt så var tvungen att berätta det i vecka åtta-nio.

Angående att berätta på jobbet eller inte så har jag varit på rätt många anställningsintervjuer och det är nog minst 70-80% av arbetsgivarna som frågat mig om jag är eller planerar att bli gravid inom de närmaste 2 åren.

#7 Jasså får dom inte fråga? Vad underligt, med tanke på att jag många gånger fått frågan.. Får de inte fråga om civilstatus  heller. Det har de också frågat mig, hur jag bor som, om jag är singel sambo gift, om jag planerar barn osv osv

#7 Innebär det att man inte behöver svara på det om man får frågan?

Här är lite information om vad man inte behöver svara på: http://www.stepstone.se/Karriar-center/Att-soka-Jobb/intervjufragor-du-inte-behover-svara-pa.cfm Jag förstår att det kan kännas oärligt och elakt att inte berätta om graviditet, men i Sverige ska man inte bli diskriminerad på arbetsmarknaden för att man är en kvinna i barnafödande ålder, så det är helt ok att hålla tyst om det. Man har rätten på sin sida.