Det finns inget preventivmedel som är helt säkert. så vist finns det en liten chans att du kan vara gravid. Men det kan också vara din oro som får dig att se alla symtom..

Hur gammal är du? Jag trodde också att jag var gravid, men "tråkigt" nog så hade jag bara gått upp i vikt och min kropp gjorde liksom sista stöten för att bli en fulländad kvinna med höfter och tuttar och ett antal ovälkomna extrakilon! ;)

Jag är 19 år och magen liknar en gravidmage i vecka 11-12 ungefär men jag har bara gått upp ett kilo, men de ser ut som de skulle vara betydligt mer. Har alltid varit smal och trivs med det därför börjar paniken sprida sig när magen börjar växa. Ja, jag får se vad tester visar men troligen så blir det negativt.

Ja asså…jag kan bara säga grattis och välkommen till din nya kropp om det skulle vara så att du inte är gravid. Det är självklart olika, men generellt sätt så förändras ens kropp drastiskt mellan 18-22 ungefär. Brösten och höfterna växer, plötsligt har man synliga celluliter och bristnigar på låren och kan bara säga att det tar tid att vänja sig vid :/ Var också smal innan och jag saknar det sjukt mycket…

Okej, men jag tycker ändå inte att de ska gå riktigt så snabbt. På bara 4-5 veckor blir magen betydligt mer utstående än vad den tidigare varit.

Du kan skicka efter grav-test på nätet.

I början då man är gravid så växer inte magen, utan vid blygdben  under troslinningen kan man säga. En gravidmage är också hård. Livmodern är stor som ett päron i vanliga fall och växer sakta men säkert. Om jag inte minns helt galet, så är det runt halvtid (20v) som livmodern ska ha nått navel. Och man kan då känna en kant om man trycker. Och också sparkar/fladder från bäbisen.

Jag tycker absolut att Du ska skicka efter ett grav-test, om Du inte vågar slänga ner ett snabbt i kassan på affären (de har grav-test i kassan, vid mediciner, tuggummin m.m.).

Redan efter v. 12 har livmodern tagit sig upp ovanför blygdbenet och kan då kännas.  Jag är gravid i vecka 12 och min mage är väldigt stor på kvällarna då det är svullet och gasigt, annars märker man inte mycket. 

Men du kan ju även dragit på dig extra vätska eller så reagerar kroppen på att du oroar dig.  Jag fick emellanåt konstigheter när jag åt vissa p-piller. Jag fick t.o.m sluta med hormoner för att de fick mig att känna mig konstant gravid, brösten ömmade och jag mådde helt kasst i kroppen.  Den där blödningen du fick kan ju vara en mellanblödning och att hormonerna bråkar med kroppen.

Gjorde ett graviditetstest imorse och det blev ett plus. Är helt chockad och kan inte förstå det… Har suttit och googlad någon timme nu för och se om andra har varit i samma situationen eller om pstaven kan sända ut hormoner så de syns ett plus på stickan, jag har ingenaning ju. Gaah…

Jag hade gått till gynekolog och fått ett graviditetstest där, för att vara helt säker.

P-staven är ju tyvärr inte ett hundraprocentigt prev-medel precis som att p-piller inte heller är det. Gravtest mäter HCG, ett hormon som graviditeten prodcuerar så det bör ej kunna bli positivt av p-stavens hormoner.

Jag har bokat tid för ett VUL och ska göra det på torsdag för att säkert fastställa att jag är gravid och i vilken vecka, barnmorskan sa att risken är väldigt liten att bli gravid med pstav, men det händer. Just nu oroar jag mig väldigt mycket, kan vara flera veckor gången :(

Hm…lycka  till i alla fall.

Hoppas det ordnar sig!🙂

Jag spånar på om det inte är extra vattensamling som resultat från p-staven?

#13 TS har fått plus på ett gravidtest så det kanske är mer än bara vatten.

Lycka till TS och hoppas allt tillslut går som du vill.

Jag har haft p-stav i 8 år och ja, jag har faktiskt haft dessa symptom med (putmage, svullna bröst osv) och trott jag varit gravid några gånger. Tagit gravtest och det har alltid varit negativt. Så nu om det händer mig så tar jag det väldigt lugnt haha. 8 år säger ju en del om säkerheten med p-stav 😎 men som alla säger. Inget preventivmedel är säkert förutom kondom….om den inte är sönder då för då är det kört 😃

15 skillnaden här är att ts gravtest var positivt. Min kompis mamma blev för övrigt gravid med min kompis trots p stav. Det visar att det inte är 100% säkert. Hennes bror blev till med spiral ;)

#16 Yes jag läste det och skrev även att inget prev.medel är 100 förutom en kondom 😉

Positivt svar på stickan, ja. Jag hade blivit helt chockad om jag fått det haha. Fast tankar som hade jagat mig hade varit att jag har en pstav som kan skada barnet som tydligen blivit till och hade nog velat ta ut den snabbast möjligast.😛

Vi får kanske en uppdatering idag hur det gick hos barnmorskan. Om testet visade sant eller falskt. 🙂

En god vän till mig har tre barn, trots tre olika preventinmedel. P-stav, kopparspiral och senast minns jag inte. Tror det var mini-piller. Antar att kroppen inte arbetar med hormonerna? Ja, inte vet jag. Men hon har 3 levande bevis mellan 6-16 år.

Nu har jag varit på VUL och fick otroligt blandade känslor. Det visade sig att jag är i vecka 16+2, vilket är ganska långt gånget om jag ska göra abort. Allt såg bra ut och min pstav plockades ut. Nu har jag väldigt lite tid på mig för att välja vad jag vill göra…är helt förstörd.

19 usch vad tungt och stressigt! Hoppas ni kommer fram till ett beslut som ni känner er nöjda med!

#19 Vet inte vad man ska säga…men jag hoppas att det löser sig för dig. Prata med din kille och tänk igenom situationen ni är i om det fungerar med en liten bebis. Det är kort tid att tänka på och måste vara jättestressigt, det kan jag förstå. Men framför allt prata. Mycket viktigt att båda säger vad dom verkligen känner över de hela. Tror nog ni löser detta!

Hoppas det löser sig! Du är ju väldigt ung så var noga med valet.. har du tid/råd/plats/hjälp om det behövs..

Herregud! Vilken chock! Hoppas ni löser det. Vill gärna veta hur det löste sig. Kanske ses vi på gravid.ifokus.se

Uppdate:

Jag har nu velat fram och tillbaka, pratat med pojkvännen, hans familj och mig egen för att försöka komma fram till bra beslut. Det är så att jag har nyss gått ut gymnasiet och tänkte börja vidareutbilda mig i höst till mitt drömyrke, men just nu jobbar jag och ska göra det till februari. Min kille är ett år äldre och har fast jobb inom gruva. Vi bor tillsammans i en lägenhet och har bra ekonomi. MEN, jag har så mycket planer, så mycket jag vill hinna göra, min utbildning kommer jag att vara tvungen att skjuta upp och hade tänkt och fara och tågluffa med ett par vänner i sommar etc. som jag tyvärr inte kan göra om jag väljer att behålla det. Men det känns väldigt svårt att ta bort det och jag vet att vi kommer klara av det, vi har nära och kära som finns och kommer stötta oss. 

Min kille har sagt att han stöttar mig i vilket val jag än väljer och han är mer inne på att behålla. Innerst inne så vill jag också det, livet tar inte slut det börjar väll bara på ett nytt kapitel.

Sånt här svårt beslut har jag aldrig stått inför…

En stor varm kram till dig! Ett stort val du har att göra. Mitt enda råd är: Följ ditt hjärta!

Hur det än blir vill jag gratulera dig till en fin kille. Det är inte alla som skulle ha tagit det så.

Skönt att iallafall ha nära och kära som hjälper och stöttar. Tågluffa kan du väl kanske inte göra men du kan ta med hela familjen eller vänner på resor till olika länder istället. De länder du skulle sett under tåg luften kan du beta av ett i taget.

Jag stog oxå i en jobbig situation där jag ev skulle göra en mkt sen abort, ca v 19 pga att barnet hade stor risk för svåra handikapp. Det är en jättejobbig situation. En sak min mor sa till mig som jag tyckte var tänkvärd var att jag inte skulle behålla barnet bara för att jag var så himla rädd för aborten. Ett barn ska vara välkommet och något man vill ha, inte en lösning för att slippa en sen abort. 

Sen kan jag säga att jag som ganska nybliven förälder upplever att det är det iag väldigt lätt att släpa med barnet på det allra mesta när det är litet. En babis kan vara med på jobb/studier, lugnare fester och långpromenader och allehanda äventyr. Det är när de blir större, mer vakna och får mer egen vilja man måste anpassa sig mer. Så fram till ca ett år kan man lätt ha med sig dem lite överallt. ( såklart är det inte så för alla men jag tycker att väligt många i min omgivning säger samma sak) 

Om jag förstår rät kommer det eventuella barnet någonstans under våren. Beroende på vilken utbildning det är är det kanske inte alls omöjligt att gå den nästa höst trots barn. Din pojkvän kan vara hemma och när barnet är lite större o inte ammar jämt går det kanske att lösa med flaska/pump eller att du åker hem en gång mitt på dgaen o ammar. Jag började jobba när min var sex månader o min syster när hennes första var fyra. Vi båda har helammat och löst det ändå.

Mycket svårt beslut, men oavsett hur du väljer att göra måste du vara sams med dig själv om ditt val. Bra att vänner och familj stöttar dig! Styrkehälsningar från mig!

Efter har fått tänkt ännu mer och pratar igenom det här så har vi kommit fram till ett gemensamt beslut att behålla barnet. Jag behåller det inte bara för att det är jobbigt att göra abort utan för att vi känner att det är de rätta beslutet. Min pojkvän har varit guldvärd genom det här. Kommer ta ett tag att smälta att vi ska bli föräldrar.

30 då passar det väl med ett grattis nu :)

Grattis och varmt lycka till! 🌺

Vad skönt att ni bestämt er och grattis! På gravid.ifokus.se finns massa bra folk att prata med:)

Lycka till och grattis!

Låter som du har hittat en bra kille och han kommer nog bli en bra pappa och vad skönt att ni kunnat diskutera igenom det. Och grattis!

🙂Lycka till!🌺

Smyger in med ett grattis och hur mår du ts? 🙂

Grattis o lycka till! Och vilken fin pojkvän du verkar ha. :)

Jag tackar så mycket för alla gratulationer. Det har gått bra, alla mina och killens vänner har tagit det bra och är väldigt stöttande. Vi har hittat en fin och rymlig trea som vi ska flytta in till den 1 Januari. Som sagt jobbar min kille i gruva och har en bra lön + att vi hade sparade pengar till utlandsresa mm. och det känns väldigt bra att ekonomin är stadig. Jag är verkligen stolt över min kille som tar ett sånt stort ansvar och vill verkligen stötta mig och finnas där får vårt kommande barn. Ja, att livet kan ta en sån stor vändning kunde jag aldrig ana.

Grattis! Och kul att alla verkar så stöttande. :)

Har suttit och läst igenom nu och vad roligt att det har gått så bra!

Och en lite side note kondom är inte heller 100% står på förpackningen att det är 97,nånting typ. Tv:n  och programmet vänner lär en mycket ;)

41 kådis är säkert om den sitter på och är hel genom hela samlaget.

Grattis! :D Vad roligt! Man vänjer sig snabbt vid tanken. (har varit gravid, men det "gick över") Skönt med att ni har ekonomin på det torra. Jag är också sjukt bebissugen, men mitt sunda förnuft säger mig att jag ska vänta, men inte lätt när andra får babylycka ^^

Tack så mycket allihopa.

Just nu har vi bara ett problem som jag inte vet hur vi ska lösa. Det är så att min kille jobbar 7 dagar, ledig 7 dagar, jobbar 7 dagar osv osv. 30 mil ifrån där vi bor. När förlossningen börjar närma sig så ska han vara hemma från jobbet så att han kan följa med på förlossningen. Men när barnet är född vill han vara med från start och se vårt barns utveckling etc. då barnet växer och utvecklas fort i början så vill han inte missa det. Vi har inte kollat upp hur det är med pappaledighet men hoppas att det går och lösa på något sätt.

Självklart går det att lösa. Pappaledighet är en rättighet - han kan ta ut den när helst han vill. Förr har det kanske varit lite kinkigt på vissa arbetsplatser. Särskilt om chefen inte har koll på vad som gäller.

Nu har det gått lång tid sen min son var nyfödd, men då kände hans pappa inte till hur det var. Hans chef fick honom att stycka upp sina pappadagar så det blev rätt rörigt för mig som var arbetssökande då. Först efteråt fick vi veta att min sambo hade rätt att förlägga ledigheten när han ville.

Nu för tiden tror jag att det är få chefer som protesterar öppet. Det bästa är att förvarna i god tid så de hinner ordna med en eventuell vikarie.

Sakta men säkert har papporna tagit plats i media, just som pappor. Kolla in alla pappabloggar t ex!

Hur mår du rent fysiskt? Känner du av att du är gravid? Hur många veckor in i graviditeten är du nu?

Man får lov att ta ut gemensamma dagar :) Tror det är 30 dagar numera, när jag fick min första tjej 2010 var det bara 10 gemensamma dagar i början, men nu med andra (f.2012) Så fick vi 30 :) Så mitt råd är att ni kanske delar upp det lite så att han är hemma de första två veckorna, sedan kanske jobbar 7 dagar och sen är hemma de 7 som han brukar + några dagar till? På så sätt så kan ni ju vara hemma med bebis tillsammans lite längre. Det gör inget att pappan är borta i några dagar, jag klarade det iaf ;) 
MIn sambo jobbade borta från söndag kväll och kom hem på Torsd kväll eller fredag… sen åkte han på söndagen igen… tråkigt och jobbigt med två, men när man bara har en kan jag tänka mig att det är lite lättare att ta sig igenom ❤️ Lycka till!

Tack för all info. #45 Just nu har jag kommit halvvägs så jag är i vecka 20 och jag tycker att det går bra. "Missade" dom första 16 veckorna men hade knappt några graviditetssymtom då, var bara att magen växte och ömma bröst. Men när jag fick det svart på vitt att jag var gravid fick man automatiskt mer symtom ;-). Men magen syns nu även fast man har en tjocktröja på sig och sedan har jag blivit så fruktansvärd trött på sistone, det är en pina att stiga upp till jobbet vissa dagar. Men annars tycker jag det går super och ska vara glad över att jag inte har det så jobbigt.

#47 Hade du några blödningar under tiden eller var det "torrt"? 

Skönt att du mår bra 🙂

#47 Under tiden jag hade min p-stav eller vid graviditeten? 🙂

#49 Du var väl gravid när du hade p-staven i början? Jag menar under den tiden som du var gravid och hade p-stav 🙂

Jo det var jag. Men jag tänkte om du menade under hela den tiden jag använde p-stav eller om du bara menade från jag vart gravid.

Jag hade en blödning vad jag vet och minns under min graviditet. Är osäker i vilken vecka den kom men tror att det var ungefär i vecka 8-9 och den varade i en dag. Sedan jag satte in min p-stav har jag haft så himla oregelbundna blödningar och ibland har mensen varit borta i några månader.

#51 Okej tack. Jag undrar mest för att jag själv misstänker graviditet.. har haft konstant mensvärk i två månader nu… 🤔 Har snart haft min stav i 1 år… och inte blödit mer än 1 dag typ var 4e månad… nu har jag haft rikliga blödningar två gånger på mindre än 6 veckor… blöder just nu och har gjort i 3 dagar… hade uppehåll i EN vecka… då var de bara skvättar hit o dit, men mens/molvärken har suttit i två månader.. är gaanska trött på de nu, testade för en månad sedan… fick ett väääldigt svagt plus.. men sen neg dagen efter så jag struntade i att testa mer för jag tänkte att "nä" jag är bara nojig.. men man vet ju aldrig, man kan ju hoppas att det bara blivit "knas" med staven eller nåt…😓

#52 Jag tycker du ska testa dig ännu en gång och om du har fått ett svagt plus på stickan måste det väll betyda att du är gravid (eller kanske spökstreck) ? Chanserna är väll inte speciellt stora att bli gravid med pstav men jag är ju ett levande bevis på att det är möjligt. 😛

Ja, jo, det var lite därför jag frågade 🤪 Jag får införskaffa mig ett test imorgon.. Så får vi se helt enkelt. 😓

#54 Om du har haft ont så länge och dessutom blöder på ett sätt du inte brukar, tycker jag inte att du ska nöja dig med att göra ett gravtest. Vore jag i dina kläder skulle jag boka tid hos gynekologen, för säkerhets skull.

Jag har läst igenom din tråd nu och vill säga grattis till det kommande barnet! Skönt att du har så mycket stöttning runt omkring dig :)

Blev riktigt nyfiken också, kanske bor du i mina trakter tro :)

Datorn fick hicka och inlägg #55 fastnade någonstans halvvägs. Tryckte iväg det igen. Det blev en dublett här. Tog bort texten.

#55

Ja jag har tänkt det med men inte haft tid att komma dit ännu,,, (egen företagare & 2 barn) Kommer knappt till vårdcentralen 🤪 men jo, jag ska ringa på Måndag tänkte jag idag hinner jag inte, först jobb sen begravning…

Grattis och lycka till TS!