Skulle hellre vara lång än 160 som jag är nu :) vill vara mellan 165-170cm..

Det är rätt pinsamt att inte nå upp till saker och otroligt tråkigt att vara på konserter eller vad som helst när man hamnar långt bak och inte ser något.

Är 182 cm. Ibland önskar jag ju att jag var liten så att min sambo kunde lyfta mig och så. Men annars trivs jag ganska bra med min längd. Toppen att inte behöva andas i folks armhålor i folksamlingar. Jag kan lägga på mig fem kilo utan att man ser någon skillnad. Nackdelen är att det är så jäkla långt ner till marken om man skulle snubbla. Speciellt eftersom jag gillar att gå i klackar.

Längden går inte att ändra på så lär er acceptera den istället. Ingen längd är finare eller fulare än någon annan enligt mig. Jag är väldigt kort och gillar det egentligen inte men vad ska jag göra? Kan inte göra något åt det och ingen annan heller så det är ingen idé att lägga ner någon energi på att må dåligt över det.

Vi människor vill ofta inte ha det vi har utan ha något annat.
Blåögda vill ha bruna ögon. Blonda vill ha brunt hår, långa vill vara korta och vise versa.

Det bästa man kan göra är att lära sig tycka om sig själv. Inse att man är vacker som man är och att längden inte gör en till den person man är, det är ens personlighet!

Dom som är korta vill vara långa. Dom som är långa vill vara korta. Så är det nästan alltid ^^

jag är 156.. mycket kortare än dig

Jag är 1.80 lång och är jättenöjd med det. När jag var barn var jag alltid längst i klassen och då var det inte så kul. Men nu skulle jag inte vilja vara kortare!

Jag är 180 var längst i klassen, då tycktejag det var jobbigt.

För det mesta går jag med stolta steg i min längd=)

De som jag kan tycka är besvärligt är mina långa ben det får inte plat på bussen, jobbigt att åka flyg, sitter gääärna längst ut i ett säte om jag går på bio. Haha ja många nackdelar men många fördelar mest fördelar=)

Jag är inte jätte lång, 175cm, men väl över alla andra tjejer i mitt umgänge. Har alltid varit stolt över min längd, även när jag i skolan var längre än alla andra tjejer i klassen och de flesta av killarna. Jag vet att min läkare pratade med mamma om att ev tvinga in mig i puberterten lite tidigare så att jag inte växte iväg allt för mycket. Nu behövdes det som tur var inte.

Det enda negativa jag upplever med min längd är att mina fötter naturligtvis är längre än "normalt" hos kvinnor. Det är enormt svårt att hitta snygga finskor i strl 42. Speciellt när jag var i tonåren var det jobbigt. Nu börjar utbudet bli bättre.

Jag stannade på 157, rent praktiskt sett hade en dm till varit bra men annars är jag nöjd. Jag känner för det mesta att jag är lagom liten och lagom stor, enda som stör mig är att minsta lilla kg jag går upp syns så väl för det finns ju liksom inte så mycket plats för fettet att fördela sig på. Men så kan man ju vända på det också, jag märker jättefort om jag ätit för mycket under en period och kan göra något åt det fort :)

Alltså det var då ett himla fokus på längd… Vet hur många trådar som helst runt på hela Internet där folk klagar eller är osäkra på sin längd, vilket i sin tur gör att fler blir osäkra eller missnöjda. Vad spelar det egentligen för roll hur lång man är? Finns bra och dåliga saker med allt här i världen.

Här har du btw en till i din längd, är 187-188 cm och en himla bra basketspelare. 😃 Skulle inte byta bort min längd för allt i världen, även fast jag ibland är mer nöjd med min längd än andra dagar.

1.57 och jag är färdigväxt ;) det ända som jag tycker är jobbigt är väll när jag är i folksamlingar och inte ser ett skit.. :/

Korta kan ha höga klackskor…

#13 det hjälper inte när man sitter, t.ex. på bio ;)

#13 Ingen hit när man ser ut som en stelbent ko i klackar heller ;) 
Har verkligen övat men jag har fått lägga det där på hyllan, kan tydligen inte lära mig att gå i klackar.

#13 För det kan ju inte långa…?

Är 160 cm, tycker oftast att det är helt ok. Förutom när ngt pucko får för sig att kommentera med "du som är så liten" eller liknande. Så himla liten är jag ju inte, även om fem tio cm itne hade skadat.

#17 det är något jag vant mig med… har fått höra det hela min uppväxt då jag alltid varit väldigt kort. :/ Tips är du själv börjar skämta om din längd, det har fått alla att sluta för mig iaf :P

#18 Jag vet inte om det skulle funka för jag tycker ju inte själv jag är så hemskt kort. Och egentligen borde det ju inte spela ngn roll…

Jag är 176, när jag var lite yngre skämdes jag mycket över min längd men nu har jag börjat acceptera det.

Jag är 1.70, det tycker jag är en väldigt behaglig läng. Har inga problem att hitta kläder (förutom att alla verkar ha min storlek… >.<). Dock når jag inte till översta hyllan i köket och så, så jag får alltid be min pojkvän eller hämta en stol för att ta ned något dock stör det mig inte så mycket och dessutom tycker min kille om det, han vill känna sig behövd och brukar även få ett gott skratt varje gång jag ber honom men men, jag känner mig mest bara söt för att jag är så "kort". 😃

#21 Översta hyllan? Jag når den nedersta, och det som står längst ut på den näst nedersta. Sen blir det att tillgripa hjälpmedel! Orkar inte dra fram stolen, så ganska ofta drar jag ner saker med en lång soppslev. Inte kristallglasen dock! ☝️

Är 159 cm kort och tycker det ganska ofta är störigt. Höll på att ramla ner i en frysbox på Konsum en gång när jag försökte nå paketet längst in. Har jättesvårt att komma upp på barstolar (och hålla mig kvar). Ser inget i folkmassor. Upplever faktiskt ibland att jag har svårare att ta plats och få respekt pga min fysiska storlek (ganska sällan, men det händer). Längre och större personer (enbart män faktiskt) ställer sig ogenerat framför mig alldeles för nära som om de inte ens märker att jag är där.  Kläder passar aldrig, och då menar jag inte bara att jag måste lägga upp alla byxor, utan t.ex. klänningar är alltid alldeles för långa i ryggen.

Så jag skulle mycket gärna vara längre.

Sen är det förstås en särskild situation när man är mycket längre än genomsnittet. Jag föreställer mig att det är lätt att känna sig obekväm och väldigt synlig hela tiden, och att man kanske behöver en ganska god självkänsla för att bära upp sin längd, våga sträcka på sig och ta plats. Förutom att det såklart blir andra praktiska problem när man ska få plats i mindre utrymmen. Men jag tror ändå den generella uppfattningen är att det är snyggare att vara lång. Det finns ju dessutom mycket forskning som visar att långa människor är mer framgångsrika, har högre lön och oftare blir chefer!

Hur som helst så är vi de vi är, och det är bara att gilla läget och göra sitt bästa för att tycka om våra kroppar i den längd och form de nu råkar ha!

Det är bara dåligt att vara lång.

Jag är 180 och det är som det är. Känns dumt att lägga massa energi på att tänka om det är bra eller dåligt att vara nåt som man inte kan göra nåt åt. Bättre att lägga lite jobb på att acceptera sig själv som man är. 

När jag var 12 tyckte jag det var lite jobbigt att vara huvudet längre än alla andra på skolan, men har inte tänkt så jättemycket över det faktiskt. 

Jobba på självförtroendet och tänk på att det oftast blir mindre av en issue när ni blir äldre.

Såg en ung tjej idag som var väldigt lång, hon var väldigt vacker.
Såg också en väldigt kort tjej idag, även hon var väldigt vacker.

Det sitter inte i längden, det sitter i personligheten och utstrålningen.

Är 180 cm. Det bästa med att vara lång är att man ser bra på konserter! :) Det sämsta med att vara lång och ha lång överkropp är att många toppar blir för korta på mig.

#22 haha 😃

Fördelen med att vara lång är att man når kakorna på högsta hyllan ;)