För det första kan han inte förbjuda dig att göra ngt du vill. Sedan om man är i ett par så är det ju viktigt att kommunicera kring vad man vill göra och vilka behov man har. Du har rätt att ha ensamtid och det behöver du kommunicera. Sedan ger jag inte mkt för den andra killen, verkar nytt och spännande men det mesta brukar falla in i rutiner. Du och din kille behöver kommunicera på ett lugnt sätt. Ni behöver få intryck utifrån, så att i kan ge energi till varandra.

Herregud! Jag förstår dig kille! Du sårar han ju.

Låter som om det är DU och HAN som behöver hitta på saker tillsammans. Jag skulle bokat resa med min kille om jag var du. För om du älskar han så mycket så behöver du ju inte såra han på de sättet. Finns så mycket annat man kan göra på egen tid. Klart HAN vill med dig utomlands. Ta en resa med han å hitta på något istället för att låsa han ute.. Det som är så mysigt att åka utomlands tillsammans med den man ÄLSKAR!
Låter heller inte bra att du flirta med en annan kille å vill göra om resan, inte för att vara sån men låter som om du kommer såra han mer än så..

#1 Det har du rätt i, han kan inte förbjuda mig och därför ska jag åka bort igen, tror inte det blir samma ställe även fast det lockar väldigt mycket. Jag har försökt prata om det så många gånger, att jag behöver vara ensam då och då men han tycks inte förstå det eftersom han vill vara med mig 24 timmar om dygnet, han sjukskriver sig när jag är den som är sjuk för att han vill stanna hemma med mig även fast jag inte är i behov av det. Och ja, det är ju det som är grejen, att det är nytt och spännande och absolut inte skulle hålla i längden….jag förstår inte riktigt varför jag känner som jag gör. 

#2 Nu förstår jag inte? Jag spenderar all min vakna tid med min pojkvän. Vi studerar tillsammans, han flyttade in hos mig en vecka efter vi träffades, jag träffar väldigt sällan mina vänner för att han vill att vi ska vara ensamma och det kan jag också vilja vara men inte jämt. Jag bokar resan för att komma ifrån honom ett tag eftersom det är det jag behöver efter att ha spenderat 3 år tillsammans med honom i samma rum. Jag låser inte honom ute, jag tar bara tid till mig själv för en gångs skull… jag flirtade aldrig tillbaka när jag var där heller utan pratade bara som vanligt och kollade på killen eftersom han var riktigt jäkla snygg. Jag inser att jag satt mig i en jobbig sits men jag förstår inte hur jag sårar min pojkvän?

#2 Stod ingen om studera i ditt inlägg. Visst man kan ta egen tid men måste man åka utomlands då? Det är det HAN kanske vill göra med dig å inte att du ska åka utomlands med en vän..

Klart de sårar att du bara sa till med en gång du kom hem att du skulle boka resa igen för de låter som om ni inte har gjort ngt mer än att bara gått runt i den lägenheten. På de sättet tycker jag att du sårar han..

Det låter som mig innan jag lämnat gamla relationer.. Du känner dig plötsligt trängd, kvävd och önskar dig mer egen tid då du upptäcker att livet kan innehålla så mycket mer spännande saker än det du lever idag. När jag började prioritera att mest vara ensam så lämnade jag.. Och det är oftast efter 3 år som denna "kris" kommer. Det är då man ska ta beslutet att antingen satsa eller gå vidare. 2 ggr har jag gått vidare och i denna relation är vi inne på 5e året. Alla tidigare gånger har känts helt rätt att lämna såhär i efterhand. Vad vill du med din relation?

Alltså, din kille är den som bör fundera på vad han håller på med. Sjukskriva sig bara för att du är hemma, inte vilja att du träffar kompisar för att ha dig för sig själv, och så vidare…

Det låter inte hälsosamt alls, utan antingen kontrollerande på en sjuk nivå eller bekräftelsesökande på en sjuk nivå.

Och visst sårar du honom genom att åka bort när han vill leva sådär tätt, men jag kan inte se hur det är ditt problem som vill ha lite egentid, ett bra förhållande ska tåla sådant utan problem från någondera part.

Måste säga att jag blir oroad. Ju hårdare man håller en fågel ju mer vill den fly. Det låter inte hälsosamt. Ni måste sätta er ner och diskutera det här. Kanske skriva till honom först in han har svårt för samtal kring känsliga ämnen.

Det där är ju något ni borde ha pratat om för längesen om du har känt så här ett tag?

Det låter inte otroligt att du kommer att vara otrogen om det fortsätter på det här viset. Han kväver dig och du verkar försöka på egen hand att hitta en väg ut. Du kan inte göra det på egen hand, du måste tala med honom om du nu vill fortsätta att vara med honom.

Han kanske också ha blivit beroende av dig och det är då kanske inte tal om äkta kärlek om det har gått så långt. 

Men åk inte på en till resa före du har ordnat upp saker och ting med din kille. I ett förhållande måste man ta hänsyn till varandras känslor och om du älskar honom så måste du väl bry dig om hans känslor. Om du inte har pratat om hur du känner dig så kan han inte heller ta hänsyn till de känslor som du har angående hela situationen.

Det är verkligen inte bra att åka iväg då man har problem i förhållandet som måste tas itu med. Då är risken för otrohet lite större och då sårar du ju din kille ännu mer. Du kanske inte tror att du kommer att vara otrogen, men sådant där är svårt att veta på förhand, speciellt om du börjar kasta blickar på andra killar.

Ni har alltså varit tillsammans i tre år och varit ifrån varandra i typ två veckor, han flyttade in till dig en vecka efter ni träffades..?

Då är det ju inte konstigt någonting.. Du vill ha lite egentid, åker utomlands, träffar en kille där som visar intresse för dig, du blir glad och har inte känt den kännslan på länge, klart att man får fjärillar i magen då. Men att inte ta upp ämnet för disscusion är väldigt dåligt. Jag vet att du skrev att du har försökt flera gånger, men det är inte tillräckligt. Om du har fattat tycke för en annan samtidigt som du har en sambo, som tydligen älskar dig över allt annat, BERÄTTA! TALA med honom om dina problem, att du känner att du måste ha lite egen tid, om han inte kan acceptera dina gränser så.. ja, kan du inte göra mer an du har gjort.

Var bara ärlig hela vägen, du kommer må så mycket bättre med dig själv också. Och ditt förhållande kan vli bra igen. Hitta bara en lösning TILLSAMMANS.

Lycka till.

#4 Nu är du inte här och upplever allt vi gör och kan inte direkt uttala dig om det, vi spenderar väldigt mycket tid med att göra saker utöver det vardagliga, det är inte det som är problemet.

#5 Det har du rätt i, jag tror att jag insåg just hur kul och skönt det hade varit att vara singel när jag var där nere. Samtidigt är han min trygghet och den jag planerat min framtid med. Jag vet nog inte vad jag vill, det är svårt att sätta ord på känslor, jag vill prata med honom om det men jag vet inte hur jag ska förmedla det jag vill få fram på ett rätt sätt. 

#6 Vet inte om jag skulle vilja säga att han är kontrollerande men han är väldigt känslig av sig, så fort jag vill göra något med någon annan så undrar han direkt varför jag inte vill göra det med honom. Gör jag något med någon så vill han göra exakt samma sak dagen därpå och det kan vara riktigt frustrerande ibland. 😮

#8 Att vara otrogen skulle jag inte vara, det är bland det vidrigaste jag vet och har själv blivit utsatt en gång. 
Jag har försökt prata om problemen så många gånger men vet inte riktigt hur jag ska nå in till honom, han vrider och vänder på mina ord och vägrar förstå mig hur jag än försöker. När jag söker tröst hos honom slutar det med att det är jag som tröstar honom - varje gång. 
Många gånger har jag tänkt att jag kanske ska ta upp det med någon annan som får ta upp det med honom men han hade nog bara blivit arg för att jag inte tagit det med honom själv…

#9 Jag ska nog försöka prata med honom om det någon dag, kanske till och med idag. Jag är bara rädd att det kommer bli ännu värre alltihop. Tack!

Det blir värre om du pratar om det, men det måste bli så för att det ska bli bättre. Lev inte i något du bara accepterar utan ta ställning- vill du leva i det förhållande du har måste ni prata med varandra och han måste acceptera dig som en egen individ och inte bara en del av honom, vill du inte leva i det förhållandet du har så måste du göra slut och det kommer bli jobbigt men det leder till slut till något positivt. Tro mig :) Ibland kan det vara lättare att skriva ett brev, då blir du inte avbruten och tappar inte tråden. Du får verkligen fram precis det du har inom dig och kanske det blir lättare för honom att förstå dig om han även ser det framför sig. Vissa människor tar bäst in saker via öronen andra via synen.

#13+14 Vart skrev jag att han är ett problem? Undanber fler kommentarer av dig i fortsättningen.

#12 Försökte prata med honom idag om det hela, att jag behöver ha ensamtid då och då för att må bra och att det är därför jag vill åka bort igen, just för att få den tid jag behöver men samtidigt vill jag ju inte behöva åka ifrån honom igen utan bara få lite tid för mig själv ibland men det är något i det han verkligen inte vill förstå. Han blir bara ledsen och viftar bort allt, han ville inte prata om det idag alls tydligen. 
Jag kanske ska skriva ett brev som du säger, han kanske tar åt sig det bättre så. 🙂

#10, då låter det som att bekräftelsebehovet ligger på en mindre hälsosam nivå. Inte lika farligt för dig rent fysiskt, men känslomässigt kan det vara nog så illa.

Jag håller inte med dem som säger att du ska dumpa honom med en gång, men ni måste verkligen tala igenom det här, och han måste även förstå att han dels har problem och dels hjälp med att bearbeta det.

Problemet är nog att detta på gått så länge att det blivit en ren vana att alltid ha dig i närheten. Om jag var dig skulle jag försöka prata med honom igen funkar inte det så skulle jag göra som jag ville och hoppas att han självmant söker kontakt och vill prata med dig eller helt enkelt vänjer sig vid att ni faktiskt har ett liv utanför dörren. Ursäkta mig men hn skulle kanske själv skaffa en hobby på kvällarna.

Jag tycker inte det du berättar är konstigt, precis som #9 av TheMary  skrev i kommentarerna.
Men det är verkligen viktigt att du talar med honom, vilket jag även läste i kommentarerna att du gjort. Det är tråkigt  att han inte är förstående, tror du det finns en möjlighet att han inte förstår allvaret i det du känner? Kan du förmedla hur viktigt det är för dig?

Han tycks vara väldigt beroende av dig, rent av klängig. Det är förstås vackert att han vill spendera så mycket tid med dig! Men det känns inte så hälsosamt om han blir svartsjuk på dina vänner så fort du träffar dom. 

Du ska SJÄLVKLART inte tvingas spendera ALL din vaken tid med honom… som någon här i kommentarerna tycker är det enda sunda beteendet i en relation…….. man väljer sin partner för att man vill att dom ska vara en del av ens liv, inte för att dom ska vara HELA ens liv.

Har ni inga hobbys? Jag rider och min sambo skejtar så vi har alltid ensam tid varje dag vilket jag tror är viktigt! Har varit tsm i ca 1 år och 9 månader, har aldrig bråkat.;)

#19 Man kan ju ha hobbys i hemmet. Dator, spel, böcker, annat pyssel. Han kanske inte så gärna rör sig utanför hemmet och man ska väl inte behöva köra ut sin partner för att hen ska hitta en hobby. Han kanske trivs jättebra med det han gör hemma.

dessutom, fastän det är lite OT, så är ett förhållande där man aldrig bråkar/är oense ej nyckeln till framgång 🙂 det är enbart mänskligt och sunt att stöta på olikheter och stå upp för vad man tycker. bråk är inte nödvändigtvis gråt och skrik - men att ryka ihop ibland är fullt normalt då man innehar någon slags passion och är varandra nära inpå. sedan kanske vissa par aldrig stöter på motgångar, men bara för att man gör det har förhållandet inte sämre förutsättningar!

#20 Har inte skrivit att dem ska köra ut varandra utan tog mig själv som ex.

En gång hade jag en pojkvän som var lite som din sambo, fast i mindre grad. När han sa något om att han aldrig tänkte släppa mig svarade jag:

"Stäng inte in mig i en gyllene bur, för då slutar jag sjunga."

Att ha något utanför relationen; en fritidssysselsättning och någon eller några egna vänner är jätteviktigt. Tid att ägna sig åt exakt vad man vill regelbundet får alla att må bra. Genom att hämta inspiration och energi utifrån tillför man detsamma till förhållandet. Detta har väl du redan förstått, men jag önskar att din sambo också kan komma att förstå det.

Vore jag en vän till din sambo skulle jag säga till honom: Släpp iväg henne och dra dig själv undan ibland, så ni får möjlighet att längta efter varandra.

Jag hoppas att han lyssnar och tar till sig vad du säger snart, så ni kan hitta balansen mellan hans beroende av ständig närhet och ditt behov av frihet.