Det är inget fel på dig. Tillåt dig själv att tänka och känna och reflektera över livet och alla stora frågor. Man är inte knäpp för att man gör det. Skriv en dikt istället för att bli rädd för dig själv. :)

Det jag kommer att tänka på spontant är att du skriver att det måste vara någon "nytta" med allt. Nu frågar jag bara för att förstå lite mer. Menar du mer "varför gör jag detta, vad är meningen med det?" eller menar du mer att det måste finnas ett syfte med det du gör (alltså i motsats till att man kan göra något bara för att man gillar det eller tycker det är roligt).

Om det är det sistnämnda så skulle jag säga att det inte måste finnas ett syfte med allt, man kan göra saker bara för att eller för att man tycker det är kul.

Om du mer funderar över meningen med livet så är det lite svårare, tycker jag. Jag tror alla har den sortens tankar ibland och kanske kan det hjälpa att prata med någon annan om det? Åtminstone så att du inte känner dig så ensam. Nu är det ju förstås lite det du gör här, men kanske IRL? Alltså jag menar inte att du behöver prata med ett "proffs" (psykolog eller så) utan mer att prata med folk runtomkring dig, om det finns ngn du känner den sortens förtroende för.

Annars är väl meditation och mindfulness ett vanligt sätt att lära sig vara mer i nuet.

Tack, det känns som att "för att det är roligt" inte är tillräckligt bra anledning. Jag mår jätte dåligt pga detta. Jag har social fobi och har svårt att prata med folk om känslor.

Jag gissar att du är ganska ung och då har man många gånger perioder av existentiella funderingar. Det är inget konstigt alls utan snarare sunt.

Precis som #2 skriver så tror jag du kan ha stor nytta av att prata om sådana här tankar med någon kompis eller annan du känner.

Det kan vara riktigt givande faktiskt😉

Ok tack. Men är mest för mig själv har inte många vänner. Jag är 14

#3 Då frågar jag vidare: Vet du varför det inte känns som en tillräckligt bra anledning?

Och för att vara lite "provokativ" eller vad man ska säga: VEM säger att det inte är en tillräckligt bra anledning? Kan man bestämma det själv?

OK, du har svårt att prata med folk om känslor. Då är det ju jättebra att du skriver här!

Har du förresten fått nån hjälp för din sociala fobi? Har förstått att det kan vara jättetufft.

Jag har fått hjälp men det går sådär fortfarande. Det är som en känsla har jag nytta av att min hamster mår bra? Har jag nytta av att kunna rida? Det är så jobbigt jag älskar djur. Jag älskar Rob jag älskar hästarna! Men när jag är med dom får jag alltid den känslan. Eller när jag gör läxor. Men när jag spelar spel så blir det inte så.

Gissar att skillnaden när du spelar blir att du itne lyckas tänka så mycket då, du är mer upptagen av själva spelet. Kan koppla bort mer. Kan det vara så?

Ok, jag förstår. De där tankarna måste ju vara superjobbiga, det blir svårt att njuta av det du egentligen tycker är roligt, som att hålla på med djur.

Kanske kan du tänka att det i alla fall är till nytta för din hamster att han/hon mår bra? Och börja där? Nytta av att kunna rida kan du säkert ha, t ex om du vill jobba som ridlärare eller kanske med handikappridning när du blir äldre. Men ridning är faktiskt också bra för att man ska må bättre, så på det sättet kan det ju vara nyttigt för dig! Det finns en del forskning på att man mår bättre om man umgås med djur, det påverkar ett hormon som heter oxytocin bland annat. (här finns en massa länkar att kolla in https://www.google.se/#q=oxytocin+djur ) om du vill veta mer.

Jag vet inte, men kanske kan det hjälpa dig att känna att det finns någon nytta med det som du tycker om att göra?

När jag är ensam hemma i mitt rum med nerdragna rullgardinen brukar jag sjunga, jag har fått beröm för min röst i skolan(litar på musikläraren) Men det känns som att jag kan inte älska musik och djur…

Tack så mycket alla som svarat!