I början var det att visa sig som var jobbigt. Inget kul att streta naken med en främlings ansikte och händer mellan benen ;) Ont ska det inye göra.

Jag tycker att varje gång jag har varit så har barnmorskan påpekat något nytt och roligt med mitt underliv. Sist var det att risken för framfall är låg för mig. Det gjorde mig glad. 😂

Jag har aldrig haft problem med det, förutom en gång när jag skickades till en läkarstudent (inte gynekolog) som var en ung kille. Vet inte vem av oss som var mest obekväm med det, han, jag eller min pojkvän :P Fast efter att min son föddes för 7 veckor sen fick jag en infektion på sjukhuset. En massa människor skulle undersöka, känna, lukta osv medan jag hade ont och grät pga babyblues. Var lite traumatiserad efteråt faktiskt. Så jag var faktiskt nervös inför min kontroll som jag gjorde idag. Som tur var är min ordinarie gynekolog supertrevlig, så det var inte så farligt. Några besök till så har jag nog kommit över det hela.

Aldrig haft några bekymmer, fast första gången var då jag var gravid - så visst gjorde det ont pga graviditeten. Jag var väl litet blyg inför mamma minns jag på förlossningen, men efter tre dagars värkarbete och ett jäkla rännande mellan min ben - så orkade jag inte säga åt henne att titta bort längre. 🙂 

Har bara haft trevliga barnmorskor, en otrevlig gynläkare dock fast jag behövde bara undersökas/träffa henne vid inskrivningen - tack och lov.

Första gången var man väl mest nervös för att visa upp sig, det hjälpte inte att gynekologen såg ut som en tomte. Men efter det tycker jag det går bättre för varje gång. Nu är det inte något speciellt med det.

Det känns förnedrande, kränkande och jag skulle lätt kunna spy i den stolen för så äcklad blir jag

Jag bryr mig inte. Det är deras jobb. Har varit hos både kvinnliga och manliga och tycker männen är försiktigare.

När det är barnmorskor el gynekologer känns det okej.Hade otur med en oförsiktig manlig läkare så jag tycker det är jobbigt att bli undersökt av manliga läkare,män på gyn känns bättre.Hur jag känner inför det beror mkt på mitt humör för stunden.

Gillar inte manliga gynekologer då jag faktiskt har erfarenhet av att dom är mer hårdhänta :/ Jag tycker det är lite jobbigt då det ibland gör ont. Ont kan det göra pga hur man är skapad där nere. När de ska sära sina instrument för att ta prover på livmodern får jag ibland ont. Efter att ha legat totalt utfläkt när man födde barn så har man inte längre samma gränser för vad som är okej och inte att visa för andra haha Blödde mycket efter (förlorade typ 2 liter blod) så många som var och klämde och kände och fick göra en gynundersökning bara några timmar efter förlossningen.. Inte skönt men så jag såg ut!! Torkat blod på ben och fötter, blod på slangar och på golvet jag gått över och i hela underlivet. Kunde inte annat än skämta om det när jag låg där och såg ut som en slaktad gris ;)

Jag hatar att gå till gyn, men den gyn läkare jag har nu (manlig) är helt underbar. Så även om det känns kränkande varje gång just själva handlingen, så är det snabbt över och hans hanterande av hela mötet känns därmed lika "farligt" som om han skulle ha kännt på halsen…

Min erfarenhet är att kvinnor oftare är mer hårdhänta än män, men som sagt det varierar nog vansinnigt. Så antingen så har man tur eller otur. Sedan är det nog också stor skillnad mellan "landstingspersonal" vs. "privatläkare" också. *egna spekulationer*

Hatar det så enormt mycket. 😛 Mitt krav är att det SKA vara en kvinna som undersöker mig, om det vore en man skulle det kännas hemskt för mig.
Senast i tisdags gjorde jag cellprov och där låg jag med hjärtklappningar och hatade livet.

Jag avskyr det så mycket för att jag gillar verkligen inte att blotta mig. Enklare än så kan jag inte förklara det. Jag gillar inte att ligga i den där hemska stolen och blotta hela fiffi.

Det är bra att ni som avskyr det trots allt går på kontroller :)

När jag var yngre (innan förlossningar mm) brukade jag tycka det var jobbigt efteråt. Det var lite som att ha blivit kränkt och jag minns jag brukade känna för att packa in mig i mjukiskläder och filt och gömma mig lite när jag kom hem. 

Har alldrig mött någon otrevlig gynekolog eller barnmorska och inte heller varit med om att något gjort ont.

Min storasyster är sjuksköterska så hon var med mig på mina två första gynundersökningar. Min första gynekolog var faktiskt en man och den andra var en kvinna (jag sökte för samma besvär). Personligen tyckte jag mannen var långt mer försiktig än kvinnan. De kvinnliga gynekologerna uppmanar ibland de manliga att de inte behöver vara försiktiga. De kvinnliga vet ju vad man tål. Lite nervös var jag men inte rädd.

Man kan ju faktiskt ha på sig kjol, den brukar man inte behöva ta av sig och då blir man inte riktigt lika naken under tiden man inte sitter i stolen.

Men eftersom jag faktiskt sökte för besvär så var jag rätt glad att de kollade liksom… De är ju där för att hjälpa en.

"De kvinnliga gynekologerna uppmanar ibland de manliga att de inte behöver vara försiktiga"

Känner faktiskt ett par manliga gynekologer, och de hade då aldrig varit med om att kvinnor uppmanade som att inte vara så försiktiga.

Vet inte var du hört det från, men om det verkligen skett borde dessa kvinnliga gynekologer inte jobba som gyn. Som tur är tror jag inte det är något som sker.

#15 håller med dig, dom borde inte få jobba med det dom gör isf.. ALLA är olika känsliga så dom ska vara väldigt försiktiga

#15 Av en manlig gynekolog… den första gynekolog som jag besökte som var så försiktig att det inte gjorde ont överhuvudtaget, det till och med "kittlade" till när han skulle göra ultraljudsundersökningen (den sort där de sticker in den). Han sa själv att hans kvinnliga kolleger säger att man inte behöver vara försiktig. Min syster tycker alltid männen är försiktigare och jag tycker definitivt att den manliga gynekologen var mer försiktig.

#17 Låter konstigt att han inte anmält dom i sådana fall.

#18 Det är ju inte så att de gör illa någon men många manliga gynekologer är extra försiktiga eftersom de inte har en chans att veta hur det känns. Kvinnliga vet precis.

Det är definitivt något att anmäla om kollegerna säger till en att man inte behöver vara försiktig. Kvinnliga vet inte alls precis eftersom varje kvinna är olika känsliga.

#20 Vad hjälper det att säga det till mig? Jag har inte vart hos gyn på två år och bor inte ens i samma landskap längre.

Vem ska jag annars skriva det till när jag diskuterar med dig? :) jag säger inte att du kan föra något, jag utrycker en åsikt om något som enligt mig är enormt fel ochinhet som vårdpersonal ska komma undan med.

När jag var yngre och gick på gymnasiet, kände jag mig kränkt och tyckte det verkligen var jobbigt att gå till UM. Ville helst gå hem och krypa ner i sängen och gömma mig. Men nu, många år senare, är jag så avtrubbat ifrån jobbet att jag inte tänker så mycket på hur jag upplever det, för att det är så kliniskt och normalt, det är något som dom flesta får göra och det är för en bra sak. Tänk så många V som dom får se om dagen, jag tror att dom är så vana att dom inte reagerar så mycket på hur det ser ut :-)

Min personliga erfarenhet är att män är mera lugna och varsamma.

Jag har nog mera problem med att visa mina smala ben än att visa mitt underliv, haha. Så jag har inte ångest över att visa underlivet, speciellt inte nu när jag försökt bli gravid och därmed fått springa en massa gånger till gynekologer. 

Försöker intala mina vänner om att det inte är så farligt men som någon sa på gravid.ifokus " det är konstigt hur snabbt man vänjer sig att hoppa upp på britsen och sära på benen". 😂

Jag håller med om att man vänjer sig lite grann med gynbesök