Varför pratar han inte med mig?!
Jag vet inte vad som har hänt, men helt plötsligt känns det som att jag inte finns längre. Allt handlar bara om jobb, jobb, jobb och ännu mera jobb. Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre, jag känner mig så ensam och jag saknar honom helt galet mycket, jag behöver honom också! Jag förstår inte varför det ska vara så svårt att hålla de arbetstider han har. Han kommer aldrig hem i tid. När han väl är hemma så går hans telefon varm, det ringer och det smsas hela tiden och jag har börjat på ett skämtsamt sätt säga att jag snart slänger ut telefonen. Han svarar tillbaka med att det hade varit skönt men fortsätter ändå svara på allt så fort telefonen låter det minsta. Jag blir tokig, jag behöver min man! Men han verkar inte förstå… Nu kände jag att droppen kom som fick bägaren att rinna över. Han och hans "chef" som var här igår satt och kollade på en ny firmabil. Jag satt brevid men fick aldrig uppfattningen om att de faktiskt hade bestämt sig för en bil de ville ha. Jag gick och la mig, min man kom några timmar senare och sa inte ett ljud till mig om de hade kommit fram till något eller inte, trots att jag låg klarvaken och inte kunde somna. Men så imorse åkte de iväg, puss och kram och hejdå typ. Och alldeles nyss fick jag ett sms där det stod att han är hemma till 17.30 och att de passerar Helsingborg nu. Vadå Helsingborg?! Vi bor några mil norr om Göteborg så det är ju en liten bit. Och det som gör mig så galet ledsen är att han inte ens kan berätta var han är! Tänk om något händer mig eller vår son och så får man reda på att han är flera timmar bort? Varför pratar han inte med mig? :( jag känner mig så liten och obetydligt.. Jag verkar ju inte finnas.. Jag har rätt ofta det senaste faktiskt försökt prata med honom om detta att han måste prata med mig också och inte bara med alla andra. Men det verkar inte gå in i hans huvud. Jag gråter, blir arg och jag säger att detta inte kommer funka om han inte börjar prata men det går bara in genom ena örat och ut genom det andra. Jag vet inte vad jag ska göra mer. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag skiter snart i alltihop och behandlar honom på samma sätt som han behandlar mig. Som luft…
Min sambo är också i perioder inne i massa jobb, jobbar mer än 12 timmar per dag och är ute på resor i andra länder m.m Jobbar när han kommer hem och har alltid sin jobbtelefon på. Jag har också varit trött och less på det. Under lång tid ringde han inte ens och sa att han skulle bli sen och där stod jag med maten klar, men det värsta är ju att man inte vet om det hänt honom något eftersom man inte vet om han jobbar över eller inte. Dessutom har jag insett att alltid när jag jobbar kväll jobbar han också sent…
Har ingen lösning på det.. men numer ringer han alltid och talar om ifall han blir sen och ringer ofta och hör så att det är ok att han åker iväg på nåt. Inte ber om lov alltså utan bara kollar av. Vi har levt ihop länge och har ännu inga barn att ta ansvar för. Dessutom gör vi mycket saker på var sitt håll och vill han åka på hockey eller gå på AW med sina kollegor så gör han självklart det, men jag vill gärna veta var han är så jag slipper oroa mig att något hänt.
Hopps ändå du kan prata med din sambo och tala om hur du känner och att det här är viktigt för dig!
Jag hindrar honom inte heller från någonting, jag vill bara veta var han är, vad han gör och hur han tänker och planerar. Jag vill bara vara delaktig :(
![[[Månen@]]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Funderat på om han är otrogen?
Boka tid på familjerådgivning och säg att han ska vara där med dig den och den tiden!
#3 Det är jag väldigt säker på att han inte är. Jobbet och att ställa upp för alla andra gör så att han glömmer av mig/oss. Sen känns det som att bara han har berättat om sina planer för en person så verkar han tro att han även har berättat för mig. Men han bad om ursäkt igår kväll och sa att nästa gång säger han till om han åker långt och att han idag bara skulle vara på jobbet som vanligt. Han ringde även i morse och berättade samma sak. Jag hoppas att det är en början på en bättring och att han förstår att han måste prata med mig om saker också. Vi är trots allt gifta, bor ihop och har en son. I stort sett allt han gör rör mig också, så det är dags att han börjar prata nu..
visa honom inlägget du skrev här.
Det kan bli sådär i perioder. Förhoppningsvis går det över snart.
/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus
Starta ny diskussion