Jag föraktar inte ditt beteende och jag tycker inte heller du ska "slå på dig själv". Inget blir bättre av det.

Däremot tycker jag det är viktigt att du är ärlig mot denhär mannen.  Om det stämmer och är alldeles ärligt det du skriver om att du inte skulle vilja vara ihop med honom om han blev singel då är det viktigt att han vet det.  Annars kanske han går o bygger upp "luftslott" om han & du och kommer bli jättelurat.  Och det är inte OK.

Jag tycker att det är hemskt det du gör. Givetvis är det ännu mer hemskt det som han håller på med. Det är framför allt han som sviker sin familj, inte du. Men du är medhjälpare.

Jag delar inte alls din erfarenhet kring otrohet. Jag känner inte många som har den erfarenheten och där den finns har det blivit kaos och smärta och lidande för barnen till slut.

Skärp dig! Du behöver inte den här killen. Du bara ljuger för dig själv när du säger att du inte kan låta bli. Det kan du visst. Det är bara det att du tycker det här är för roligt än så länge. Du behöver bekräftelsen, men du är värd den från någon som bara är din.

Jag hade kunnat skriva snällare saker, men jag tror inte det är det du behöver höra. 

Och varför skjuta över ansvaret på honom? Jag förstår att det är ett enkelt sätt att friskriva dig själv från ansvar. Men du kan aldrig bli fri från ansvaret av dina egna handlingar. Du får stå för det du gör. Sluta upp med att förstöra den här familjens liv.

#1 Ärlig tänker jag definitivt vara. Han har dock inte sagt något om att han vill lämna sin tjej så jag har bara antagit att det inte är det som han är ute efter.

#2 Du behöver inte skriva snälla saker. Jag vet att det här kan få människor att bli väldigt arga. Jag tycker inte om det jag gör. Jag vill inte fortsätta så här men samtidigt har jag så svårt för att säga nej och jag vill inte såra honom. Jag vill heller inte förlora kontakten med honom helt och hållet. Jag tycker om att skriva med honom över nätet. Det finns inget sexuellt innehåll i våra situationer utan vi pratar om allt annat istället och vi har gjort så i flera år, innan vi ens gick över den där gränsen i verkliga livet. Därför är det svårt att säga nej..

Jag behöver honom till en viss del. Han är den enda som har funnits där för mig då jag har haft det svårt. Han är den enda som har brytt sig om mig. Jag borde få det här från någon annan, absolut. Men just nu är allt lite upp och ner.

Det är dock inte jag som förstör för honom och hans familj, det är nog helt på hans ansvar. Jag tog allt på mitt ansvar då det tog slut mellan mig och min sambo. Jag skulle aldrig i livet skylla på någon annan och det gjorde inte han heller.

Däremot är jag en del av problemet, men det var inte ens jag som tog det där första steget och inledde en affär med den här mannen. Det var han som förförde mig och jag föll för honom. Jag skulle aldrig annars tagit det där steget för det skulle jag aldrig vågat.

Mitt samvete är ju förstås inte rent.  Jag tänker ofta på hans barn och det börjar bli mer och mer verkligt för mig. Jag vet att det här är inte hållbart. Jag borde hitta styrkan till att säga nej, att han måste tänka på sin familj (vilket jag ioförsig också har sagt) och sen hålla mig borta. Men svårt då han kommer och knackar på min dörr och vill komma in för en stund och bara krama om mig.

Jag har slutat med det sexuella. Nu är det endast kramar och gos som jag tillåter. Så det känns som om jag är på väg men det går lite långsamt.

Jag brukade träffa en kille som jag egentligen inte villa träffa, just för att jag "behövde" den där bekräftelsen, för mitt självförtroende är ganska så lågt. Jag var självisk. Jag försökte flera gånger att sluta träffa honom. I vissa perioder träffades vi inte alls, men efter ett par månader började vi jämt träffas igen.

Nyligen sade jag ifrån på skarpen nästan, och gjorde det klart för både mig och han att jag inte vill träffas längre. För det är varken schysst mot mig själv eller honom att jag träffar honom när jag ändå inte vill träffa honom.

Förr eller senare så når man den punkten där man tänker: Nu är det nog. Jag måste sluta. Jag är värd något bättre än den här situationen. Jag behöver inte den här bekräftelsen från honom/henne - det är från mig själv som jag behöver bekräftelse.

Att sluta träffa personen successivt tror jag inte är så hjälpsamt. Jag tror det bästa sättet är att bara avsluta relationen direkt, och även kontakten. Om du vill förbättra situationen och sluta ha en sexuell relation med denna kille så måste du nog radera honom från ditt liv. Annars blir det så lätt att falla tillbaka.

Och jag tror inte att du egentligen behöver honom, som Theresia skriver. Du kan hitta andra vänner som du kan lita på och som finns där för dig, utan att blanda in sexuella känslor som komplicerar relationen. Men det viktigaste är att du först och främst känner att du kan finnas där för dig själv. Då behöver du inte känna ett beroende av andra.

Jag har haft en man som jag återvände till om och om igen trotts att jag visste att det inte var bra. Vi var båda iof singlar men jag visste att det inte skulle leda någon stans, vi var så totalt olika och ville så olika saker i livet att det inte fanns någon möjlighet. Men ändå så gick jag tillbaka gång på gång.

Jag intalade mig själv att det berodde på att det var så bra sex, att jag inte kunde låta bli och en hel del andra "bra" anledningar. Ända tills jag en dag verkligen var ärlig mot mig själv och erkände att det var för att det var enkelt och välbekant. Med honom så visste jag var jag stod, jag visste att det aldrig skulle gå någon vart och det var lätt och enkelt att ha den tryggheten. Om jag istället började på något nytt med någon annan så var jag tvungen att kasta mig in i något där jag inte visste vad som skulle hända. Det är jobbigt och svårt att riskera sitt hjärta och sin lycka.

Men efter mitt lilla samtal med mig själv så insåg jag att det var osunt och inget beteende som jag ville ägna mig åt. Så jag klippte alla band. Jag litade inte tillräckligt på mig själv för att vara vän med honom. Vanor är svåra att bryta och jag såg det lite som att om jag vore en alkoholist så skulle jag inte inte behålla ett skåp fullt med sprit om jag ville sluta dricka. Frestelsen skulle tas bort.

Det var något av det bästa jag har gjort. Det var tufft och läskigt och jag ångrade mig ett par gånger innan jag helt kommet över det. Men nu ett år senare så har jag en bra, sund, relation med en annan man. Visserligen så har jag inte en aning om var den är på väg men det är inte lika skrämmande nu längre.

Om du upplever att du mår dåligt av en relation så ska du ta dig ur den. Strunta i svepskäl som att du inte vill såra honom eller att du inte klarar dig utan honom. Du måste sätta dig själv i första rum och det verkar som relationen du lämnade var riktigt dålig och osund. Då kan man behöva lite tid ensam för att hitta tillbaka till sig själv och faktiskt börja tycka om sig själv. Det är en klyscha att man måste älska sig själv innan någon annan kan göra det, men det har blivit en klyscha av en anledning.

Skulle aldrig kunna vara otrogen mot min kille, det känns overkligt. Jag vet med säkerhet att han känner likadant. Förstår inte varför folk ska vara otrogna för, om båda parter är med på det, fine, men inte att gå bakom ryggen på varandra. Känns så fel :c

#4 Det är verkligen svårt att liksom bryta den där kontakten. Speciellt då han och jag har varit goda vänner innan det gick över gränsen.

Jag tror det som tar mest emot är att jag inte vill göra honom ledsen vilket låter kanske väldigt konstigt. Men jag vill inte såra honom. Jag vet att jag gott klarar mig utan honom. Jag behöver inte honom, men han verkar behöva mig just nu och då känner jag att jag inte kan överge honom på något vis.

Så det är ingen bekräftelse jag är ute efter. Det kan jag nog få från andra istället.

#5 Jag vet att jag klarar mig utan honom. Varför skulle jag inte göra det? Ibland har det ju gått något år emellan utan att vi har setts. Förra året så skrev vi också lite mer sällan till varandra. Det kunde vara några ord här och där osv. Oberoende så vet jag att jag klarar mig fint utan honom, så det är ju inte där det stora problemet ligger.

Jag har alltid haft svårt för att säga nej om någon vill ha något av mig som jag faktiskt kan ge.

#6 Man kan aldrig med säkerhet veta sådant där (alltså att ens partner aldrig skulle kunna gå och vara otrogen). Jag har hört några av mina vänner säga så och sen har det hänt - deras partner har varit otrogna. Nu känner jag typ två stycken som har sagt så och deras partners har varit sådana typer som jag aldrig i livet skulle kunnat tro att de skulle göra något sådant. Men poängen är att man kan aldrig någonsin vara säker på en sådan där sak. Det är omöjligt. Men man kan välja att lita på sin partner förstås, det måste ju finnas tillit för att det ska fungera.

Men visst, det är ju så fel att gå omkring och ljuga för sin partner. Man borde ta och göra något åt situationen. Antingen göra slut eller sluta upp med att vara otrogen och börja gå i terapi eller något liknanden.

Eller vara ärlig!

Tänk om vi var bättre på att acceptera att man inte kan få ALLT av en människa. Att det är OK att ha flera relationer. Inte nödvändigtvis sexuella relationer, men i några fall eller perioder kanske även det.  Jag är övertygad om att fler relationer skulle må bättre och vara längre om inte vi var så otroligt fyrkantiga och inte hade så enorma förväntningar på en enda människa.

Ni gör ju nånting bra för varandra ts.  Det i sig tycker jag är nånting positivt och fint.  Sveket består i att han gör något bakom ryggen på¨sin fru. Om det inte behövde vara bakom ryggen utan öppet skulle det inte finnas något svek.

#8 Det var ju ett annorlunda sätt att se på det.

Just nu så verkar det som om hans sambo är också otrogen för hon hittar på ursäkter för att komma hemifrån hela tiden. Han har inget emot det och han säger nu att han tror inte att hon är otrogen, men att det är förstås lite konstigt att hon helt plötsligt har börjat åka ut hela tiden och lämna honom hemma ensam med barnen. Hon är åtminstone sällan hemma numera. Hon åker dessutom ut och festar med jämna mellanrum (1-2ggr i veckan) och kommer hem först någon gång på morgonen.

Det är ett konstigt förhållande det där. Jag tror att de har helt enkelt tröttnat på varandras sällskap då de sällan vill umgås med varandra mer än nödvändigt. Det är förstås inte min sak att spekulera.

Hon är väl trött på att hon inte fått bekräftelse från honom under några år och nu har hon hittat något annat roligt att ägna sig åt. Och hennes sambo kommer inte ha energi att försöka rädda relationen så länge han springer till dig när det blir jobbigt. Ni kanske har varit goda vänner länge, men allt för nära vänskap till en annan kvinna funkar inte alltid när man lever i en relation, till slut kan det förstöra allt, vilket kanske redan hänt för dem. Du bara stör och distraherar den här mannen från att ta sitt ansvar. Han behöver inte dig. Han behöver ta sitt ansvar.

#10 De åren då han och jag enbart var vänner så utnyttjade hon honom totalt. Det har med andra ord varit dåligt mellan dem en längre tid, även innan han och jag blev vänner. De skaffade barn tillsammans för att de var uttråkade. På ett sätt ångrar han sig det men på ett sätt inte för han älskar ju sina barn. Han önskar att han hade lyssnat på sina föräldrar som sa att de inte var rätt för varandra.

Jag har insett idag att jag måste göra något åt situationen. Vi träffades och han erkände för mig att han har känslor för mig. Jag är plötsligt helt livrädd för jag vill inte att han ska lämna sin sambo för mig. Jag måste bara nu ta itu med situationen och ser till att det får ett slut. Det finns inga andra alternativ.

Jag förstår att jag är bara i vägen och jag måste nu bara avsluta allt kontakt med honom. Sista droppen var nog då han erkände att han han har känslor för mig.

Jag vill aldrig någonsin vara med om samma sak igen. Det är bara kaotiskt och hemskt.

För det första, att alla par är otrogna är bara du som försöker rättfärdiga ditt och hans beteende. Det är inte alls min erfarenhet.

Ett snedsteg är en sak, råka ligga med någon på fyllan, whatever, det är hemskt nog i sig. Det här är en affär. Du har en affär med en man som har barn och sambo. Begriper du vilken skada du är medhjälpare till att åsamka? 

Hans sambo kommer bli förstörd, för sånt här kommer ALLTID ut förr eller senare. Det vet du väl? Inser du vilka grava tillitsproblem man ofta får efter att ha utsatts för en sån här grej? Stackars, stackars henne. Och hans barn… Hur kommer de må om de får reda på, nu eller i framtiden, att deras pappa haft en affär med en annan kvinna än deras mamma? Hur kommer det påverka deras bild av förhållanden, kärlek och lojalitet? 

Du är medhjälpare till detta.

Har du ens tänkt på det? Den här mannen är en otroligt dålig människa OCH en dålig pappa. These are the facts. Om det beror på omognad, personliga problem, eller enbart egoism, går ju såklart inte att säga, men det här är en fruktansvärd situation. Du verkar försöka normalisera den, men det är INTE normalt.

Jag kan inte gissa mig till vilka ursäkter han använder för sitt beteende. Jag läser ju till viss del här vilka du använder.

Men faktum kvarstår. Du är INTE hjälplös i situationen. Du är en vuxen människa, och du är har ett val. Att säga att du inte kan stå emot är bara att ge dig själv en enkel utväg - befria dig själv från ansvar. Du är vuxen och ansvarig för dina handlingar, skälen bakom dem är irrelevanta - du gör medvetet något som kommer skada andra oskyldiga människor.

Kanske ska du tänka på hur folk kommer behandla dig när det här kommer ut. Hur du kommer bemötas. Inte lika illa som honom såklart, men tro inte att folk inte kommer klandra dig också…

Redigerat av admin pga svordommar! Tänk på att utesluta svordommar på iFokus.

#12 Det är inte mitt sätt att rättfärdiga någonting. Skrev jag kanske det? Ursäkta men det var inte därför som jag skrev det. Jag konstaterade bara att det är något jag ser hela tiden och det är faktiskt skrämmande. Det gör så att jag inte vill ha ett seriöst förhållande igen. 

Han är ingen dålig människa. Dåligt beteende men inte en dålig människa. Jag skulle inte heller klassifiera mig som en dålig människa, men däremot hemskt beteende från min sida. Det är en viss skillnad. Människor gör ibland dåliga val i sitt liv. Förhoppningsvis kan vi bryta dåliga mönster i vårt liv och sen gå vidare för att göra bättre beslut.

Jag har lite svårt för att ta mig ur den här situationen. Nu är det bara på det viset och jag vet att det är en hemsk situation. Du vet dock inte hur det är om du inte har varit i en sådan här situation och därmed kan du inte bara peka finger och säga: Han är en dålig människa. Då vet du inget om livet. Jag tycker det är otroligt hemskt av dig att påstå att han är en dålig pappa för det är han absolut inte. Det är han som tar hand om barnen medan hon går ut och festar. Han är hemma med barnen och tar hand om barnen och huset medan hon arbetar, festar och håller på med sina hobbyn. Han är en fantastisk pappa, men förstås en usel sambo.

Han använder inga ursäkter alls faktiskt. Han försöker nu fundera ut vad han borde göra.

#13 Hon har väl tagit hand om barnen när han har varit med dig, antar jag? Det är ju självklart att han ska ta hand om barnen när mamman inte är hemma, det är ju hans barn!

Du vill inte såra honom? Han verkar ju inte ha några problem att såra andra rejält iaf. Han är inte värd besväret. Kort sagt utnyttjar han er båda för sina egna begärs skull. Inte kan man påstå med denna historien att det är en lojal, moralisk, ärlig och omtänksam man du beskriver. Inte direkt någon dröm. Vem vet vilken pingla i raden du är? Se det objektivt. Hur hade du rådat din egen syster? Mamma? Bästa vän? Har du nåt sinne kvar för rättvisa och empati för andra människor och barn? Försök skrapa ihop det sista av din självrespekt och gör det enda rätta. Alla bär ansvar för sina egna handlingar. Alla handlingar ger konsekvenser.

Det verkar nu ha ordnat upp sig på ett konstigt sätt och på ett annat sätt har det förorsakat andra problem. Han hade pratat med henne igår och de båda hade haft en ordentligt diskussion och båda hade "come clean" med allt. Det var tydligen inte bara han som hade varit otrogen utan hon hade också varit otrogen med ett antal olika killar genom åren.

Det som var kanske mindre roligt som kom fram var att deras första barn inte är ens hans barn. Hon hade mått dåligt över det här jättelänge och hade tänkt hålla det hemligt men ville nu erkänna i samband med allt. Han vill åtminstone inte ta något faderskapstest för han anser ändå att det är hans unge oberoende. 

De ska nu göra slut men ändå bo tillsammans för ungarnas skull. Det var inga stora känslostormar igång för tydligen hade båda gett upp om förhållandet för längesedan och de har inte längre några känslor kvar för varandra. Får se då hur det kommer att gå. Lite otippat det där.

TS, otrohet eller inte är en fråga om vilken deal som finns i förhållandet. Mannen och kvinnan han lever med kan ha vilken deal som helst. Det finns allt från absolut trohetslöfte till att se genom fingrarna med tillfälligheter till helt öppna förhållanden utan sexuell trohet.

Oavsett vilket är det inte ditt ansvar att hålla reda på hur han förhåller sig till sina eventuella trohetslöften och ansvar. Om ni är bra för varandra så fortsätt, om ni inte är bra för varandra så låt bli.

#7 Bara för att du har x antal vänner vars partners har varit otrogna emot dem så behöver det inte betyda att jag och min kille är ännu ett likadant fall. Är ju lite till att generalisera med att säga att man inte med säkerhet kan säga att båda parter i ett förhållande litar fullt ut på varandra…

Fick veta lite mera nu. Det var hans sambo som hade velat tala med honom, inte han. Hon vill ha ett öppet förhållande men tyckte synd om honom för att han är lite rund och kommer antagligen inte att kunna få dejts. Så hon tyckte synd om honom och sa förlåt massor med gånger. Sen fick han se alla hennes sexchatter och bilder på de alla killar som hon har haft ihop det med. Det var något som hon var stolt över. Hon vågade berätta om allt eftersom han var såklart inte arg på henne utan tyckte att ett öppet förhållande var en smart idé.

Oberoende så är han lättad nu och kan pusta ut. Det inte bara han som har gjort fel i förhållandet. Han har dock inte berättat om sin affär med mig. Istället ser han till att hon inte mår dåligt över alla sina one-night-stands och tydligen fungerar det då hon är väldigt öppen om allt som hon har gjort.

Så kan det tydligen gå. Det blir oberoende en tur till hälsovårdsstationen, även om jag och den här mannen alltid har haft skyddat sex. Men tydligen har hon haft otroligt många one-night-stands över de senaste 6 åren som de har varit tillsammans.

#19: I praktiken har de ju haft ett öppet förhållande länge, bra att de har formaliserat det nu! Men jag tycker han borde berätta om dig för henne, så att de kommer på mer lika fot.

#20 Jo, för nu så ser ju hon ner på honom lite. Det att hon går och tycker synd om honom och säger att han kommer att ha svårt för att hitta någon att dejta är kanske inte så trevligt.

Hon har ju alltid tidigare kommenterat om hans vikt om att han är för fet och dylikt. Han är egentligen inte fet. Han har några extra kilon och inte mycket mer än så.

Oberoende så verkar han inte vilja berätta ännu.

Stackars barn…

#22 Varför det? De båda älskar sina barn och de bråkar ju aldrig.

#22: Ja, vad är det för synd om dem? Kärnfamiljer är inget speciellt att stå efter, speciellt inte om de inte funkar.

Öppenhet är så mycket bättre än fuffens. Även ur smittskyddssynpunkt. Om vi kunde ha ett mer tillåtande samhälle som inte enbart kan se svart/vitt och idealisera den trogna kärnfamiljen och fördöma de som inte följer idealen, då skulle fler klara av att vara öppna och ärliga och världen innehålla mindre skam och fuffens.

Ts; jag finner det mycket underligt att han inte sade något om hon verkligen sa allt det och det ska ha öppet förhållande. Låter lite otroligt.

Det ena barnet vet inte vem som är pappan. Nån gång måste ju det komma fram och det lär bli en kris. Även för syskonet.

#26 För att hon skulle då troligtvis vilja veta vem jag är och hur jag ser ut. Han var lite rädd för att hon skulle kunna bli sur för enligt honom så tycker han att jag är så vacker att hon skulle eventuellt bli svartsjuk och förbannad. Hon själv är överviktig och är därmed stolt över alla killar hon har lyckats ro in, så att säga. Så det handlar mycket om bekräftelse i hennes fall. Han har alla år tidigare alltid försökt försäkra henne om att hon är vacker som hon är men det har aldrig gått in i huvudet på henne. Dessutom tror hon ju att han inte kan få någon och om hon skulle veta att han har någon på sidan om kanske hennes självförtroende skulle ta sig en större smäll.

Han vill också på ett sätt inte ge henne övertaget, åtminstone är det min gissning. Sen är det inte ännu säkert om de kommer att ha ett öppet förhållande eller göra slut.

#27 Min syster som är äldre än mig är min halvsyster. Det kom fram senare i livet men inte var vi med om någon kris. Jag har alltid sett henne som min riktiga syster och inte någon halvsyster. Vi älskar varandra oberoende. Min syster ville inte veta vem hennes far var. Hon har bara en pappa enligt henne själv. Det enda vi vet om hennes biologiska far är att det var ett one-night-stand. 

Så inte behöver alla få någon värre kris bara för det. Så länge föräldrarna verkligen älskar sina barn ser jag inga större problem.

#27: Varför skulle det bli någon kris, om det nu måste komma fram? Ungarna har två vuxna som bryr sig om dem, det är massor att ha! Biologiska föräldrar är ingenting speciellt.

Man vet att biologiska föräldrar visst är något speciellt. Barn vill känna till dem, få dem att visa på ens egen identitet. Men visst är det viktigaste en vuxen som är närvarande och bryr sig. Men ja, jag tycker kärnfamiljen är överlägsen på många sätt och vis. Och när vuxna förstör det så formar man också barnen i samma anda. Vi värdesätter inte trohet och barnens rätt till sin mamma och pappa särskilt mycket, och det påverkar hur vi lever och vilka värderingar barn växer upp med. Ni behöver inte tycka som jag. Men jag tycker situationen är en tragisk soppa. Massor av lögn och själviskhet. Och på ett eller annat sätt kommer det prägla barnen. Men ja, det är bra att det finns två vuxna som älskar dem.

#31: Och hur vet "man" det? Barn har ingen "rätt" till sin mamma och pappa, eller ens till en mamma och pappa. De har rätt att få mat och värme och goda förebilder.

Ja, detta kommer att prägla barnen. Det kommer att visa barnen att alla slags levnadssätt är OK så länge man inte ljuger och smusslar och att sociala relationer är viktigare än biologiska. Det kommer att ge dessa barn vidsynthet och styrka.

#28: Hon verkar lite omogen, om hon vill skryta med sina killar men skulle bli förargad över att han har dig. Men det är inte ovanligt att personer reagerar så. Jag tror det är viktigt att han redan från början gör klart att ska det vara öppet förhållande så ska det vara öppet för alla parter, inte bara för henne.

Men hur har du det i allt det här? Vill du fortsätta vara tillsammans med honom nu när det är så att säga tillåtet? Tänk över hur du själv vill ha det, så du inte sveps med i något som du kanske inte är bekväm med. Låt inte konventionerna tänka åt dig, varken åt ena eller andra hållet 😉.

Du är juh singel, det är han som är otrogen inte du:)

Du gör juh inge fel, han får stå för vad han gör. Om du nu hittar en annan så får du säga det till honom och säga upp kontakten helt

Instämmer med Månen. Du har inte förbundit dig till och lovat hans sambo någonting - det är han som har gjort det. Det är alltså han och inte du som är otrogen och det är bara han som har ansvar för sitt förhållande och sina barn och han har svikit dem (och blivit sviken). Låter som ett mycket osunt förhållande men det är inte alls ovanligt att folk är otrogna hit och dit.

28 jag tycker det låter som något han har hittat på för att kunna både ha kakan och äta den. Han får det till att ni inte behöver ha dålugt samvete eftersom sambon ändå varit otrogen och de nu har öpoet förhållande, men du ska ändå vara hemlig för att inte göra sambon svartsjuk? Snacka om att täcka flr sig. Jag hade aldrig gått på det där.

#36 Alltså han vill inte säga något åt henne om det just nu, vilket jag kan förstå. Jag vill heller inte att han säger till henne vem jag är, inte just nu.

Men jo, han vill få det uppklarat med sin sambo så att han kan få träffa mig utan att behöva smyga omkring och så vill han inte att träffarna med mig ska vara begränsade till 10min per gång. Så han kommer att berätta om mig vid något skede.

Däremot vet jag inte om jag vill fortsätta. Jag har tyckt från första början att det är fel. Jag har också inte analyserat mitt förhållande med honom eftersom jag har inte behövt fundera ut vad det är jag känner för honom för det skulle ändå vara omöjligt att ha ett vettigt förhållande tillsammans med honom. 

Jag har nu satt stopp för träffarna. Oberoende vad han har för planer så är jag inte längre med i dem. Inte för tillfället åtminstone. Det kanske kommer lite väl för sent men jag är inte intresserad av att bli ännu mer inblandad i det hela. Jag har redan gjort så många misstag att jag vill inte fortsätta med det.

…Men seriöst? Tycker det låter som bullshit, och det gör det nog i allas öron förutom dina. Jag hade aldrig i livet gått på det där.

Och är det sant…alltså oavsett så är det en vidrig situation. Det handlar INTE om att "yeah fuck kärnfamiljen vi är normbrytande" det här är två vuxna människor som ljuger, bedrar, gått bakom ryggen på varandra i flera ÅR och som alltså har två barn i den dysfunktionella mixen de kallar/kallat relation?

#38 Gått på vadå?

Oberoende så har jag ju som sagt satt stopp för träffarna.

#37 att man talar om att man själv haft en affär är inte samma sak som att berätta vem du är. Som sagt, det osar skunk när man läser han anledning till varför inte HAN var ärlig när han påstår att hon var det.

Tror inte på något av det.

Men nu är det ju dig det handlar om du verkar i alla fall ha avslutat det för tillfället.

#40 Det finns många olika orsaker. Jag förstår varför han inte vill berätta. Jag klandrar inte heller honom.

Jag tror nog på det åtminstone. Men det spelar ingen roll för nu är saker och ting som de är.

Det finns så många sätt att förhålla sig till de man älskar, många sätt att se på saker, det gäller att hitta det som är rätt för sig själv.

Du ts verkar inte må bra över situationen, det är dig som jag väljer att vända mig till eftersom det är du som finns här och jag ser hur svårt det här är för dig och hur du kämpar för att hitta det som är rätt för dig och de andra inblandade.

Ni drogs båda, alla tre in i något och i slutändan hamnade ni här, vad som är gjort är gjort, allt ni kan påverka är vad som händer från och med nu.

Jag förstår att du valt att dra dig undan, att skydda dig själv, det vet du själv bäst om det är rätt val för dig.

Jag vill bara lämna dig med en tanke, har du hört talas om polyamori?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Polyamori

vilken soppa…