Det var det dummaste jag någonsin hört. Att låsa in sig i en låda utan mat i femton månader gör också att man går ner i vikt men den idén är ungefär lika korkad och meningslös. Om jag hade varit du hade jag inte kunnat hålla truten utan hade gjort klart för min vän exakt hur dum den idén är.

Om du bara visste hur jag försökt, men hon är lika envis/uppgiven. Samtidigt vågar jag inte bli alltför förbannad heller, hon behöver ju tydligt hjälp att ta sig ur sitt mående osv. Jag är kanske för snäll, men hon ger mig sitt förtroende och talar ut, väntar sig att jag ska hjälpa och stötta henne på något vis. Jag vet inte alltid vad jag ska svara så då känns det som att hon tolkar det som att jag inte bryr mig.

Erbjud henne stöd i att ta promenader och skriva matdagbok och ta kontakt med en dietist…det finns inga enkla lösningar. Troligen är det här ett känslomässigt ätande och då hjälper inget innan hon själv bestämmer sig för att må bra..och om hon nu lever tillsammans med en narkoman, ja då har hon nog många problem.

Kan hon möjligen ha ADHD eller liknande? Personer med Adhd kan inte alltid kontrollera sitt ätande och blir överviktiga. Man använder ju amfetaminliknande preparat för att behandla adhd. En vanlig person blir speedad av det men en person med adhd blir lugn och kan uppleva ro i det inre kaoset och hyperaktiviteten. Har man de här problemen kan det finnas ett starkt driv att få döva sina känslor med knark. Om det kan vara på detta sätt är det ju jätteviktigt att hon söker hjälp och kan få en diagnos.

4 tycker det är mycket konstigt att du drar in adhd för att någon vill testa amfetamin i tron om att det förbränner fett! Förstår verkligen inte alls varför du drar in det. Ingenting i ts tyder på npsjukdom. TS; din vöninna kanske skulle behöva lite fakta om amfetamin? Amfetamin förbränner inte fett. Däremot kan man tappa aptiten och sluta äta under tiden som man brukar drogen. Dra fram fakta om hur det skadar kroppen.

På 60-talet fanns det bantningspiller med amfetamin. Men det fanns ju en anledning till att man slutade med det, om man säger så. 

Jag förstår mycket väl hur desperat man kan bli när man är mycket överviktig och inte får grepp om det, men det finns garanterat bättre sätt. Som jag ser det är det två delar att titta på.

Det ena är hur man ska göra konkret, vilken metod man tror mest på. För mig är LCHF det enda som har funkat, men jag försöker aldrig pracka på någon annan mina val. Hon kanske är övertygad om att vanligt "äta "nyttigt"" är den bästa vägen.

Men sen är det jätteviktigt att titta på varför man inte gör som man säger att man vill göra. Det är ytterst få överviktiga som inte förstår kopplingen till vad man äter eller inte vet vilken sorts mat man lättare blir överviktig av. Och där kan man behöva psykologisk hjälp - KBT eller MI (Motiverande samtal) är de bästa metoderna för att identifiera stoppklossarna och lyckas genomföra en livsstilsförändring.

Ofta handlar det också om att få tillbaka tilltron till sig själv och att det är värt att försöka. Övervikt är förknippat med så mycket skam och självnedvärdering (eftersom omgivningen gärna nedvärderar en tills man tar in den negativa synen på sig själv) och det kan få allt att kännas väldigt hopplöst. Och starka känslor av skam och hopplöshet kan få en att söka tillfällig lättnad i en sockerkick… osv.