![[postmortum91]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Tvivlar på mitt yrkesval -
Hej på er!
Jag har läst till lärare 4-6 nu i 2 år och nu tvivlar jag verkligen.
När jag har haft min praktik så har både lärarna och eleverna varit väldigt nöjda med mig, jag fick bästa möjliga betyg, jag fick börja vikariera innan jag ens studerat i ett år. När jag står framför en klass med elever, ja det är verkligen superkul. Att få respons på allt man gör och säger, och träffa massor av personligheter. Men varje gång jag har gått på bussen från en jobbdag när jag vikarierat så har jag tvivlat på mig själv. Vanligtvis är jag en självsäker tjej, men i detta yrket är jag allt annat än säker. Jag intalar mig att det beror på att jag tar jobbet så seriöst, det är ju ett stort ansvar att utbilda barn. Gör man fel, så kan det vara förödande för eleverna. Så varje gång jag sitter på bussen hem börjar jag ifrågasätta vad jag sagt, gjort och agerat: Skulle jag ha sagt sådär? Förstod dem mitt budskap? Är jag för "lättsam" mot dem? Var jag för hård under den situationen? Stämmer verkligen det jag sa om Gustav Vasa? etc.
Samtidigt som jag känner såhär så har jag sedan första början känt att jag inte passar in i lärargrupperna. Jag tycker lärare i dessa årskurser generellt är stela och allt för seriösa. Jag själv skämtar till det på lektioner, vågar bjuda på mig för eleverna. Och på fritiden spelar jag spel som en galning, gör pruttljud med munnen etc. Det känns inte alls som de andra lärarstudenterna och lärarna är som mig. Jag passar inte in. Jag har hamnat i konflikter med studiekamrater flera gånger, för att vi missförstår varandra. Jag tänker helt annorlunda än de andra. Och detta att kunna jobba i grupp är en viktig del i yrket, i lärargrupperna etc.
Mina tankar går på högvarv: Varför kan jag bara inte skita i detta, sluta låna pengar, och jobba på Ica istället, och tjäna pengar istället för att förlora pengar varje månad. Slippa vara rädd för att förstöra någons utbildning, slippa känna att jag inte passar in. Men sedan är det en del i mig som känner att icajobb inte duger för mig, jag måste bevisa för mig själv och alla andra att jag är bättre än min alkoholiserade pappa. Jag har därför stora krav på mig själv, är det därför jag alltid haft universitetsstudier i huvudet från början? eller är det att jag verkligen vill? De närmaste tror stenhård på att jag blir en bra lärare. Men med mina studiekamrater känner jag mig korkad och utanför, trots att jag lär mig väldigt lätt. Så verkar det som att jag helt enkelt inte passar in med mitt tänk, min personlighet etc.
Min största dröm är att öppna upp en egen djuraffär, jag har hela konceptet i huvudet, allt är klart mentalt sett. Men jag måste ju ha pengar att starta upp. Jag har funderat, jag verkar inte vara en person som klarar av att dela med mig av arbeten, jag är kontrollfreak och ledare. Jag är 100 på att jag skulle passa utmärkt som självstyrande. Typ företagare, chef etc. jag är driven som f*n, kan styra upp.
Vad ska jag göra? jag har fungerat på att hoppa av, och utbilda mig som barnmorska istället, det hade varit väldigt intressant och kul. Jag gillar ju människor, vill jobba med människor. Eller ska jag fortsätta med min utbildning? Jag tycker ju det är superkul i klassrummet, men är rädd att jag inte passar in liksom.
I mina öron låter det märkligt att ge upp något man tycker är kul osv. bara för att man känner att man inte passar in.
Tänk inte på hur de andra är :) Var dig själv, och jämför dig inte med de andra. Att du är annorlunda och att du inte är lika stel som övriga lärare och lärarstudenter kanske är anledningen till att barnen gillar dig :)
Får nog hålla med. Du gillar det du gör och verkar vara bra för barnen. Det är naturligt att känna tvivel när man har andras framtid i "sin hand", men du blir ju utbildad. Att du inte är som dom andra är kanske en fördel?
jag håller med de övriga två. jag tror att en kontrollfreak kommer grubbla över hur dom hanterade en situation oavsett om man är lärare, läkare eller bilmekaniker. så länge som man vågar ifrågasätta sig själv i sin yrkesroll utvecklas man!
grubblar du över ditt yrkesval baserat på kraven du ställer på dig själv är frågan om barnmorska är din grej. där kan också saker gå fel, och ditt aggerande i en sitiation kan vara skillnad på liv och död för ett barn eller en kvinna. tänk också på att barnmorska först är 3 års sjuksköterskeutbildning och sedna ytterligare två års vidareutbildning, för att gå ut i ett av de mest lågavlönade yrkena i förhållande till utbildningtid. till på köpet är förlossningsvården ett fruktansvärt krävande yrke, kanske inte som just yrke, utan på grund av situationen ute på sjukhusen idag. jag har en släkting som jobbar inom förlossningsvården och en sambo inom akutsjukvården, och det mest frustrerande är kombinationen av underbemanning, stress och en total ovilja från högre instans att ändra situationen. det finns inga yrkesgrupper som sjukskriver sig så mycket som sjukvårdspersonal.
jag, personligen, kan säga att den läraren jag idag vill gå fram och lämna ett stort fånf rosor till och tacka för all hjälp är en svenskalärare som verkligen inte var perfekt alla gånger. hon hade fel ibland, hon kunde fjanta till det på lektionerna så vi skrattade, hon kunde ryta till ibland, men hon kunde även lyssna. det var henne som man uppskattade mest. inte läraren som alltid skulle ha rätt. den här svenskaläraren kunde konsten att engagera. vi älskade henne för att hon inte var perfekt och ville göra rätt för henne.
jag tycker att en lärares jobb inte bara handlar om att vara korrekt och lära ut perfekt, utan att motivera! du kan försöka vara hur perfekt du vill och aldrig ha fel, men det betyder ju inte att eleverna lyssnar på dig. jag tror att en lärare som kan engagera på en nivå som eleverna förtår är den bästa läraren.
Tack för era svar!
Jag läste också att jag var tvungen att vara sjuksköteska innan, så det går bort nu, jag har ju redan läst 2 års utbildning och vill inte bli skuldsatt över öronen. Jag hörde av mig till en lärare som jag brukar vara vikarie för, skrev att jag började tvivla etc. Hon är gammal i branschen så hon har varit med ett tag. Hon svarade att hon ville att jag skulle komma till skolan någon dag så att vi får reda ut det här, hon hade också tvivlat sa hon, alltså för många år sedan. Så det känns verkligen bra att hon engagerar sig med att försöka hjälpa mig. Jag bad henne att vara ärlig med hur hon tycker jag verkar etc. Så ska bli spännande att höra vad hennes dom blir.
#4. jag läste först en utbildning på 3 års, jobbade sedan inom det och insåg att jag ville bli barnmorska. Pluggade till sjuksköterska och jobbade som det och läser nu till barnmorska. Så ingenting är omöjligt och det är aldrig försent att ångra sig.
Jag är USKA men funderar på att skola om mig till något helt annat..vill jobba inom historia eller på en butik =) salig blandning med andra ord
Starta ny diskussion