Jag vill beklaga för eventuelle överdrivna uttryck. Om sajtvärden vill cencurera något så är det ok. Kände mig dock ganska överemotionell när jag skrev detta…

Jag vet inte hur jag ska börja detta inlägg. Många har väl någon gång känt sig lite småkära i en känd person, även jag många gånger. Nu är jag där igen! Trots att jag är 23 år. Är man 12,13, 14 år så är det ju en annan sak. Då är man ung och hormonerna rusar i en och det är ju ganska mycket som händer när man går från barn till tonåring. Men är man i min ålder så borde man normalt vara så pass vuxen och mogen att man kommit över detta stadiet. "Normala människor får inte såna känslor för någon man inte känner och aldrig träffat." Har jag fått höra. Jag vet inte vad det beror på, min svaga självkänsla eller vad sjutton det är. Kanske är jag en så pass svag person att jag blir såhär inför "alla möjliga". Nu till det jag egentligen tänkte ta upp. Läste om en person som hade liknande problem på ett annat forum. En annan hade då svarat att kändisar ofta framställs som trevliga och perfekta personer och att intervjuver ofta är arrangerade för att framställa denna människa som så bra som möjligt.Detta har tagit mig ner på jorden och fått mig att fundera på vad jag egentligen håller på med! Jag är dock inte särskilt överaskad över vad jag läste, men den lilla flicka som svävat bland molnen drogs nu ner på marken, trycktes upp mot väggen samtidigt som jag mentalt skäller ut mig själv med ord som; "Men för f*** nu får du ge dig! Du kan inte hålla på såhär!! Det är sjukt, fattar du det?? SJUKT!!!" Hur löjligt det än kan låta så är jag väldigt duktig på att såra mig själv till tårar. Jag får vara någon sorts "mamma" eller liknande för att väcka mig själv tillbaka till verkligheten. Jag får samtidigt så dåligt samvete över att jag lätt kan börja känna såhär, när jag tänker på det som jag ser som negativt hos personen blir min ångest och dåliga samvetet ännu värre. Känner mig liksom äcklig och väldigt störd…
Men för att återgå till där jag var nyss, så har jag fått någon sorts insikt (inbillad eller sann) att kända personer kanske är en bluff? Tänk om allt dom säger i intervjuver t.ex är fake? Dock känns det ju lite överdrivet att ALLT skulle vara fake. Men kanske det är sant. Dom har en fasad, spelar en sorts roll som en trevlig person när dom befinner sig i offentlighet. Nu går jag och tror såhär om alla, visst man kan ju inte veta allt som rör sig under ytan. Det är inte heller det jag vill. Men att någon kändis skulle vara raka motsatsen som att vända på en pannkaka, låter ju lite väl…Jag tänker såhär att vad är det för mening med att bli berömd artist,skådespelare eller liknande, visst låt dom köra sina låtar. Och spela sina roller i filmer. Men att intervjuva dom och visa upp innehållet för offentligt kan ju ge en aning fel bild. Självklart tror jag inte på allt det står om kända personer osv. Men man var naiv att tro att man fick en liiiiten skymt av deras personlighet när dom syns på TV bla. Som sagt, jag behöver inte veta människors innersta, det angår inte mig! Men om kända personer till och med skådespelar när dom intervjuvas så är det ju väldgt missvisande. Det är ingengting jag gått sönder av egentligen, det är bara så synd att man ska fastna för ett "skal man bara sett på andra sidan glasrutan."

Jag hoppas det inte blev för långt och outhärdligt att läsa. Bara intresserad om det är någon som resonerar på annat sätt. OBS! Kommentera inte med att jag har problem eller är töntig för detta, har fått nog med skit för det som det är redan…