Hur andra har det gör mig inget, men jag skulle inte vilja ha mer än 8 års ålderskillnad om jag vore över 30 år. Jag tycker max 4 års skillnad känns lagom i vuxen ålder, för mig.

Var och en bestämmer ju själv vart gränsen ska vara (så länge det inte är olagligt).

Men jag skulle inte vilja ha ett förhållande med en flera år äldre person om jag vore under 20 år, då jag fortfarande skulle vara extra påverkbar och utvecklas. Och min livserfarenhet skulle nog inte vara på samma nivå som den andra personen, och då är det ju svårt att hitta en balans i förhållandet, tror jag. Jag är, har jag hört från många håll, mycket mogen för min ålder, så jag skulle nog kunna ha ett förhållande med en person som är flera år äldre om man ser till det mentala. Men bara för att jag har en hög mognadsnivå så betyder det inte att förhållandet skulle funka bara för det. Jag har fortfarande inte en livserfarenhet jämställd med en t.ex. 30-åring (såvida personen inte levt ett "oaktivt" liv). Om jag skulle ha ett förhållande med en person som har en livserfarenhet som är mycket större än min så skulle jag nog känna mig ganska liten i förhållande till henom. Men det är väl från person till person. Vissa kanske inte bryr sig så mycket om just det, och vissa kanske, som jag, bryr sig mer. Jag har sedan jag varit liten avskytt att behandlas som ett barn eller som en yngre person och att själv känna mig liten. Så för mig är det väldigt viktigt att förhållandet är så jämlikt så möjligt.

Ju äldre och erfaren jag är desto mer ok känner jag att det är att ha ett förhållande med någon som är flera år äldre än mig. Men jag skulle ju inte heller vilja ha ett förhållande med någon som är 60 år medan jag är under 50. 

Nu har jag ingen erfarenhet av detta, så jag kan bara säga vad jag tror att jag skulle tänka kring det om jag var i en sådan situation. Finns säkert många som haft bra förhållanden vid stor åldersskillnad när den ena är under 20 år.

Men är man ung så behöver man, tycker jag, vara extra konsekvent i den här frågan.

Så länge båda parterna är vuxna och medvetna om vad de ger sig in på så tycker jag inte att åldersskillnaden kan vara för stor.

Det är omöjligt att svara på tycker jag. Jag kan ha åsikter om det utifrån min livssituation just nu, men skulle jag träffat någon som var mycket äldre eller yngre än mig och jag blev kär skulle inte åldern vara mer än en siffra.

Jag instämmer med rumelle. Allt beror på en själv och sin partner känns det okej man är kär och allt känns frid och fröjd jag men då spelar väl inte åldern någon roll! Huvudsaken man vet vad man ger sig in på=)

För min del så är 5 år max, men sen om personen är 5+ år äldre än mig och det går jättebra och vi pratat mycket om det och är medvetna om att vi är i olika stadier i livet så skulle åldern inte spela någon roll. 🙂

Självklart finns det en gräns när man säger "Åldern spelar ingen roll". Är någon 10 och den andra 18 så är det fel enligt mig, såvida de inte pratat om åldersskillnaden osv förstås.

Jag talar självklart om vuxna människor och inte om barn.

Jag vill inte svara på en sån fråga i antal år. Om båda är myndiga och båda mår bra i relationen så kvittar åldern.  Sen är det nog för dom flesta så att man inte hittar nån som är jätte mycet yngre eller äldre för att man på något vis letar en jämbördig. Men sen finns undantagen.

Min moster gifte sig med en 35 år äldre man när hon var runt 25.  De var gifta i 10 år tills han plötsligt dog (var annars pigg av sin ålder). Efter honom (det var nog ungefär 15 år sedan han dog nu) har hon haft ett antal olika kärester, men ingen hon flyttat ihop med eller gift sig med och hon pratar fortfarande om exmannen som sin stora kärleken.

Personligen skulle jag aldrig kunna atraheras av en man som är så gammal att han hade kunnat vara min far, och jag förstår inte hur andra kan göra det heller. Men jag vet ju att det händer :)

Jag tycker själv Så länge man är över 15 Jag är 16 så jag tycker att jag räknas in som vuxen, jag ser äldre ut och är mogen så jag skulle lätt kunna tänka mig en kille mycket äldre Jag skulle kunna tänka mig en kille sim är lika gammal son mina föräldrar utan problem då jag tycker ålder saknar betydelse Tyckte bara det var intressant se andras syn på det

Enligt mig är man inte vuxen fören tidigast 20. Ser jagäldre människor med så unga som under 20 blir jag äcklad och tror det är något fel på speciellt den äldre.

Det beror nog mycket från person till person. Bara båda är myndiga (egentligen skulle jag nog säga att den yngsta ska nog vara minst 20) och båda är medvetna att det KAN (dock inte alltid) skapa problem både med familj och mellan paret så ska inte ålder vara någon hinder.

Jag kan bara ta mig själv som exempel. Jag träffade min nuvarande sambo när jag var 23 år gammal. Han var då 38 (skulle fylla 39 det året) men vi har hållt ihop i över 7,5 år nu utan några problem. Det var lite lustigt till en början att han "bara" var 3 år yngre än min mamma, men det gick över ganska snabbt. Mamma var 18 år när hon fick mig.

Även om det är 15 års skillnad mellan oss så har det aldrig ställ till det för oss. Jag har alltid varit "lillgammal" och alltid atraherats av äldre män. (Dock så trodde jag aldrig att jag skulle falla för en 15 år äldre man ;) )

Så mycket är nog personkemin, så jag tror inte att egentligen åldern spelar någon större roll.

Jag är 16, och har träffat en kille på 40+ Inger har hänt, vi dejtar inte eller nått Vi gick bara en promenad o Pratade o han verka trevlig, han tyckte jag verka trevlig så vi ska träffas igen ( som vänner )

#13 Du tycker inte själv att det är konstigt att en man som skulle kunna vara din pappa finner dig intressant? Du undrar inte varför han itne umgås med folk lite närmare hans egen ålder? eller i alla fall vuxna?

Mina varningsklockor ringer.

#13 Äldre män är oftast mycket trevliga och så. Men med tanke på att du är 16 år bara (inget illa menat) så ska du nog ta det lite försiktigt.

När du är äldre (läs över 20 år) så spelar inte åldern så stor roll. Men när man är yngre så är det mer komplicerat. Du ska nog inte umgås med honom själv, utan se till att det finns folk runtomkring.

Var bara försiktig, för när en man säger att man ska bara vara "vänner" så betyder det oftast något annat. Tyvärr….

När du inte är myndig har dina föräldrar ansvaret och du bör berätta för dom ifall du träffar 40+-aren igen så de får chansen att ta det ansvar de har.