Att han inte längre vill gå efter dig och trösta dig kan bero på att han inte orkar vara den som ger hela tiden. Det är väldigt skönt att få den där trösten, men så småningom måste man tyvärr inse att det inte löser några problem att gråta. Man måste prata med varandra som jämställda, med respekt och ödmjukhet på båda håll, för att komma någonstans.

Att han inte vill skaffa barn när ni bråkar hela tiden är knappast konstigt. Det är inte heller konstigt att han drar sig för att skaffa barn med en kvinna som inte kan försörja sig själv. Innan du själv har egen försörjning och stabil ekonomi (alltså inte att hans pengar räcker även till dig) är det tidigt att skaffa barn. Det är viktigt att båda föräldrarna har möjlighet att försörja sig själv och barnet om det skulle bli så.

Sedan kan det också vara så att han inte vill ha barn, eller inte vill ha barn ännu. Det är inget märkligt med det, många människor vill inte ha barn. Om detta blir en stor konfliktfråga i förhållandet kanske man helt enkelt inte passar ihop.

Håller med 1. Att du ens funderar på barn när ni bråkar större delen av veckorna är underligt. Tycker du inte ett barn förtjänar en bättre start än så? Du skriver att ekonomin ordnat upp sig, men du är arbetslös? Ska du vara hemmafru? Tjänar din man massor med pengar Det är dyrt med barn. Och om ni skiljer er behöver även du ett jobb så du kan försörja dig och ett barn. Men först och främst ska man inte sätta barn till världen om man har ett destruktivt förhållande. Du blir irriterad så fort han kommer hem. Kanske dags att ta reda på varför, göra något åt det?

Heej har läst båda era svar och ni har rätt. Jag vet att det låter sjukt det jag skrivit har läst det själv nu några gånger. Jag och min partner har alltid haft lite små tjafs i vårt förhållande men nu när jag tänker efter så har det faktiskt blivit värre sen jag sa till han att jag vill ha barn. Jag vet att jag drömmer om det så mycket men måste sluta tänka på mig själv. Måste se det ur hans synvinkel med! Har märkt det nu att när man har en dålig dag så tänker man inte så mycket på andra bara på sig själv. Så här är det jag som lärt mig något. Tack för era svar fick mig att inse !

Ni kanske ska prata med varandra ordentligt. Jag och min sambo har varit tsm i 5 år idag och vi har också haft perioder då vi bråkat mycket. Vi sätter oss då ner och berättar varför vi blir irriterade på varandra och försöker komma på lösningar. Exempelvis: jag blev för ett tag sen väldigt irriterad på min sambo när han alltid skulle ifrågasätta allting, och han blev irriterad när jag exploderade av "ingenting" enligt han. Då förde vi ett samtal. Jag var tydligare med när han var negativ, och han tog åt sig det, och på så sätt fixade det sig. 

Försök prata prata prata, förstå varandra och hjälp varandra med att lyckas.  Ni ska vara ett team. Sedan kan jag tänka mig att du kanske drömmer extra mycket om barn nu, för att det är oroligt mellan er och att ett barn skulle vara ett sätt som förenar er. Vet att det är många som skaffar barn när det är som värst i förhållandet, och tro mig, det hjälper inte förhållandet någonting alls. Bättre att ni tar er genom denna kris och står starkare efteråt :) Lycka till!

Är du inskriven arbetsförmedlingen? Har du kompis att umgås med? Det låter nämligen som att du har himla tråkigt och skulle behöva ha något att göra om dagarna. Jag menar kan inte arbetsförmedlingen fixa någon typ av praktikplats åt dig eller gå någon av arbetsförmedlingens utbildningar för att få något vettigt att göra om dagarna. Låter som om du går hemma och bara väntar på sambon och sedan blir förbannad på honom när han kommer hem för att ingenting händer iallafall. Ni kanske skulle planera in någon hotell övernattning bara två timmar bort eller något. Mysa på hotell och komma bort. Äta god mat på kvällen och sedan vakna på morgonen och äta frukost. Detta med barn är också en fråga. Din sambo kanske oroar sig för ekonomin eller hur det blir när ni skaffar barn. Klarar ni att betala räkningarna. Eller så tvivlar han på att han kommer bli en bra pappa. Eller så är själva tanken på ett litet barn så fruktansvärt främmande och skrämmande. Han kanske behöver tid att mogna och få tanken på barn att mogna innan han kan säga ja eller nej. Du kan ju alltid sätta dig ner för att kolla om ni har råd eller inte. Sen detta med bråk är nog för att du har så piss tråkigt att du inte vet vad du ska göra och du blir irriterad och grinig. Tänk hur en hund reagerar som inte får annat än en promenad runt kvarteret varje dag.