Hej! Jag skriver här för att jag har ingen att prata med i verkliga livet, jag tror inte ens att jag kan tala om det då jag alltid varit dålig på att prata om problem.
Texten kommer bli ganska lång.

Förra året, jag var 15, så träffade jag en kille på nitton år.
Åldersskillnaden brydde jag mig inte om då, eftersom det "bara" var tre år. Han bodde på landet, vi träffades i stallet där jag hade mina hästar då.
Vi umgicks mer och mer, jag sov hos honom. Hade bodde själv  i ett hus bredvid sina sysslingars hus.
Allt startade bra, jag var glad och kär.
Sen började han göra saker emot mig, sexuella saker. Han tog på mig mer och mer och ville att jag skulle suga av honom, eller runka av honom.
Jag var 15 och kände mig inte alls redo, jag var livrädd.
Han blev bara argare och argare angående det sexuella, för skulle vi vara tillsammans så var man tvungen att göra sånt.
Han kallade mig en del saker, som hora, subba. Han drack också väldigt ofta till och med när vi var tillsammans, han bjöd även mig (hade druckit lite förut på småfester och så) och jag var dum nog att inte inse att han hade sin plan. När jag var berusad och svag så gav han sig på mig och sa att han skulle bl.a slå ihjäl mig om jag inte sög av honom, jag gjorde det, fast inte länge. Jag mådde så otroligt dåligt, grät och ville bara spy. Kommer ihåg känslan exakt.
När jag slutade accepterade han det. Efter det vägrade jag dricka med honom, men han gav sig på mig när vi var nyktra också.
Drog ner mig i sängen, drog i mitt hår och gav mig örfilar för han ansåg mig uppkäftig för att jag inte ville göra något sexuellt med honom.
Jag runkade av honom ett par gånger för jag var rädd för att säga nej.
Vårat "förhållande" höll i fem månader, jag vet vad ni tycker. Jag var dum som stannade och återvände gång på gång, men han manipulerade mig att det var rätt det han gjorde. Jag var helt oerfaren. Någonstans innerst inne var jag väl också kär, trots allt.
Sista kvällen vi träffades försökte han ha sex med mig, när jag stretade emot blev han våldsam och hårdhänt, men jag är ganska så stark så jag lyckades slå mig loss på något vis.
Han verkade då förstå vad han höll på med och bad om ursäkt, men jag åkte hem.
Sen fick jag reda på att han legat med en massa andra tjejer under vårat s.k förhållande och det var slut. Jag kanske borde ha blivit glad, men jag grät som ett svin trots lättnaden att slippa honom. Jag blev djupt sårad.
När allt började gå upp för mig så insåg jag vad som verkligen hänt det var lite som att allt han gjort mot mig legat i dvala någonstans inuti mitt huvud, jag mådde så himla dåligt och isolerade mig från omvärlden. 
Sen började jag festa, med kompisar. Men jag gjorde misstaget att gå på en fest med lite folk från en annan stad som jag inte kände, när jag var berusad så tog en kille med mig in till ett rum och ville att jag skulle suga av honom . Jag var fortfarande rädd och vågade inte säga nej, så jag gjorde det. Tills han tröck ner den i min hals så jag spydde.

Efter ett år har jag träffat världens bästa kille, problemet är att första gången jag sov hos honom ville han ha sex. Jag nästan stressade för att få det överstökat, jag vet inte vad som har hänt menjag är så otroligt rädd att säga nej. Men vi hade sex. Nästa gång ville han ha en avsugning, jag ville verkligen inte. Absolut inte, så jag samlade allt mitt mod (krävdes så mycket kraft!!) och sa nej, nej nej, flera gånger. Han slutade inte tjata, kastade ner mig på golvet och ställde sig framför, och jag gjorde det. Fast bara en kort stund, samtidigt som jag grät. 
Nästa gång tvingade han mig att runka av honom, även då grät jag men det var alltid kväll och mörkt i rummet så ingenting som märktes.
Vi har varit tillsammans i fem månader nu och är verkligen själsfränder, han har inte gjort något mer dumt. När jag tog upp de två ovanstående händelserna med honom säger han att han inte minns något och att det hänt förut att han gjort så och inte kommit ihåg efteråt, han blev jätteledsen och sa att han verkligen inte vill göra så mot mig.

Problemet nu, han är verkligen bäst. Jag är en otroligt komplicerad och känslig person pga allt som hänt i mitt liv, men han finns alltid där och det vi delar är verkligen verkligen äkta. Men jag håller på att förstöra allt pga. min rädsla. Jag är rädd för honom, utan anledning. Jag tänker tillbaka på allt som både mitt ex gjort, han på festen och sen han jag är tillsammans nu, vad alla dom gjort. 
Och sen tänker jag på att han jag är tillsammans med nu, han kanske kan göra om det han gjort om han redan gjort de två gånger?
Jag har sagt att jag inte ger oralsex och han accepterar det, det är otroligt skönt. Men ändå gör jag saker som jag inte vill!? Mitt "nej" finns liksom inte längre, har haft sex så många gånger utan att egentligen inte velat eller varit snustorr, vilket har gjort ONT(säger inte till heller om det gör ont, har någon spärr). Nu har själva sexet blivit enklare dock, men det händer att jag börjar gråta mitt i allt eller får svinont utan att säga något, och det händer att jag har sex utan att vilja för jag får tvångstankar och inte kan säga nej.

Jag har förstört hela mitt liv och nu håller jag på att förstöra det enda jag har kvar, min fina kille. Jag har sagt att jag inte vet om vi kan ha ett förhållande eller inte, och han undrar såklart varför. Men jag kan inte förklara, för då måste jag förklara mitt förflutna som ingen vet om, sen vet jag heller inte om han kommer att förstå smärtan att bli våldsamt tvingad till saker eftersom han är kille. Det känns som att mna måste ha varit med om det själv. Det var ju också ett år sedan jag blev utsatt för det värsta.. Varför går jag inte vidare utan tänker på det hela tiden?

Snälla hjälp, vad ska jag ta mig till?