Är det för tidigt?
Jag är 15 år och helt såld på en kille i min klass, enda sedan jag bytte till denna klass har han varit lite speciell och han har varit den som varit lite extra med mig och fått in mig i klassen. Jag har som sagt gillat honom från början men sen kom denna dag och sedan dess har han varit det enda jag kan tänka på.
Det var sista tekniklektionen för denna termin, vi skulle byta sal av någon anledning och när vi gick där i korridoren full med hormonstinna tonåringar tjattrandes om olika sorters smink, hände det någonting min hjärna eller mitt hjärta aldrig kommer släppa.
HAN, min förälskelse, min drömkille.
HAN med stort H kom fram till mig mitt bland alla andra och pratade med bara mig.
Inga speciella ord sades men leenden utbyttes och blickar möttes samtidigt som vi skämtade om vad han skulle säga till läraren eftersom han kom för sent.
Det speciella i det hela var att trots att vi var i stort sett omringade av tjatter, skratt och rop var det helt tyst. Det var bara HAN och JAG, som om allt annat i hela världen bara stannat.
Alla mina problem, min oro, mitt dåliga självförtroende, allt bara rann av mig när hans läppar formades till ett leende och han såg på mig med de där glittriga blå ögonen.
Det var i den stunden som jag verkligen fick känslan av att mina känslor för honom var besvarade och resten av skoldagen svävade jag på moln.
Allt låter som taget ur en saga men det känns verkligen som han är den jag vill vara med resten av mitt liv och vi är inte ens tillsammans än.
Skulle det vara helt otroligt att det faktiskt är så? Eller inbillar jag mig bara?
Min mormor och morfar träffades när de var 15 och 16 och är fortfarande gifta men det var ju andra tider då.
Jag längtar till skolan börjar så jag får träffa honom igen.
Kolla med de andra tjejerna i klassen om hur den här killen är. Har du tur så har han också blivit förälskad i den nya tjejen (du) eller så är han bara en charmör som tycker om att bli beundrad av söta tjejer.
I vilket fall som helst så njut av din förälskelse, de flesta upplever bara enriktig förälskelse i livet ett fåtal gånger. En förälskelse är dock inte detsamma som att man har hittat den rätte, det bara känns så *hehe*. Kanske förälskelsen går över i kärlek som hos dina morförläldrar och då är det "på riktigt".
Förälskelser kan också gå över lika abrupt som de uppstod och man fattar inte alls vad man såg i den där personen. Allt som först var så gulligt eller manligt blir plötsligt motbjudande.
Tack!
#1 råkade skicka iväg innan jag var klar :P Han är en av de allra snällaste i hela klassen, han brukar hjälpa mig när jag får ont i mina knän eller min fot (som jag har medfödda problem med) och när jag får ont så är det alltid han som bär mig till en bänk och hjälper till att lägga bandage. När jag även hade kryckor i höstas hjälpte han mig på liknande sätt. Så han är hjälpsam och vi brukar skämta med varann och hjälpa varann i stort sett hela tiden :)
![[Sniff]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Ååååååååååh jag blir alldeles gnööösig (jag hittar inget bättre ord😇)! Jag vill också vara kär och bli så där lycklig över att just den personen ser mig! Det låter jättehärligt😃
Lycka till!👍
#4 Haha det var ett bra ord!
Världens bästa känsla verkligen!
#5 Hehe ja det kändes ganska passande😎
Lova att du uppdaterar här sen när skolan börjar igen😃
#6 Jag lovar!
Han skrev till mig igår faktiskt, var bara ett skämt som han och jag brukar använda och sen lite typ vad vi gjort i sommar men jag blev så glad ändå 😊
Jag blir lycklig av att läsa din tråd. Önskar dig all lycka till!
Medarbetare på Feminism och Vegan.ifokus
#8 Tack!
Njut och krångla inte till det! Låt det bara komma lite naturligt sådär. Oavsett vad som händer sedan, så får du ju vara förälskad och det är ju bara så härligt!
#10 Tack :)
Oj va mysigt att höra om sådant där. Jag minns tillbaka då jag var ung och blev sådär förälskad i just den killen som jag ville så innerligt ha. Jag har aldrig mera efteråt upplevt samma känsla så jag avundas dig och uppmuntrar dig till att ta vara på den där ljuvliga känslan.
Den kille som jag kände så för då jag var ung, så han och jag ska flytta ihop i höst. Men vi är bara vänner. De känslor jag en gång hade för honom har flygit sin kos. Han är dock fortsättningsvis söt och snäll. :)
Nej nu blir jag riktigt avundsjuk! Vill också hitta någon!! ;) Som några andra redan sagt måste du hålla oss uppdaterade när skolan börjar igen! :D lycka till!
#12 Låter ju jättehärligt att ni ändå fortfarande är så pass nära vänner att ni flyttar ihop! :D
#13 Det ska jag, räknar ned dagarna till dess att skolan börjar så jag får träffa honom igen, bara 18 dagar kvar nu :D <3
Jag träffade min nuvarande sambo när jag var 15, han 16. Idag har vi varit tillsammans i snart 12 år :)
Det enda jag kan "ångra" är att jag inte han testa andra innan jag träffade han med stort H. Men det är ju verkligen ett i-landproblem :)
#15 Haha ja det är verkligen ett i-landsprobelm ;P
Jag har ju inte haft någon annan pojkvän men jag tycker det är skönt, att lixom min första kyss kommer vara med någon som verkligen verkligen är lite mer speciell än alla andra. Åtminstone hoppas jag det såklart :)
Vad härligt det låter! Lycka till och lova att uppdatera!
#17 Tack! Det ska jag :)
Det var första dagen idag och inget har förändrats! :D Han kom fram och sa hej och vi skämtade som vi brukar göra och så log han sådär mot mig igen :D :'D sen på rasten så var han med mig och mina kompisar men jag pratade bara med honom hela rasten <3
Starta ny diskussion