Jag är också extremt kittlig, bara jag vet att någon ska kittla mig sitter jag och skrattar och skriker nej. =P

P.S man kan kittla mina fötter genom skor. ;)

det var nåt nytt! haha

År inte speciellt kittlig själv men har en son som är som dig viktoria91.

Ibland är jag kittlig och ibland inte. Mamma däremot räcker det med att peka på ibland så börjar hon fnittra, hon är kittlig på avstånd

förut var jag jätte kittlig, man kunde vicka med fingrarna ovanför min mage utan att nudda mig. och jag dog nästan av skratt.. Vet inte om min hjärna blev lurad och trodde att jag blev kittlad. Eller så skrattade jag bara lite i förväg, haha :D men nu har det blivit mycket bättre är inte lika lättkittlad :P

Jag är väldigt känslig. Det kan ibland göra så att smekningar bara blir kittel, och det förstör.

Haha ja hörni… tror jag behöver gå i kittel-terapi ;)…

Jag var jättekittlig förut, men jag och min syster brukade leka en lek ganska ofta och efter det är jag nog "normal kittlig".

Förut var jag så att man kunde kittla mig i luften, peka ovanför magen så började det kittlas.

Men vi lekte "kittel-leken". Vi kittlade varandra jättemycket, turades om. Förklarar jag reglerna exakt låter leken säkert ganska konstig men i grund och botten gick det ut på att kittlas varannan gång :P

Efter att ha blivit sönderkittlad i unga dar så är jag inte alls lika kittlig längre.

#9 Så det är hemligheten, haha!

Det minskar kanske om du kliar löst på handflatorna (jäääätteskönt förresten), du kan be någon annan göra det och rysningarna lurar din hjärna att det är skönt att bli kittlad på vissa ställen.

Börja med handflatorna, sen nacken, och sen ryggen.

Det är vanligt att vara kittlig under hakan, magen, sidorna och under armarna.

Och under fötterna är såklart en klassiker haha

PS. Om det kittlar för mycket så kan du försöka att hålla emot genom att spänna med magen (som om du skulle bajsa) så att du inte skrattar.

Det hjälpte mig, jag är inte lika kittlig men jag vet inte om det kommer att fungera för dig, du får säga hur det kommer att fungera.

Se till att vara lugn och avslappnad medan du och (kanske din kompis eller mamma/syster) någon annan gör detta

Försök att slappna av om någon kittlar dig, under fötterna finns det massor av känselnerver som ger dig en behaglig stund om någon berör och med lätta snälla fingrar försiktigt stryker dig under fotsulorna, i början kan det vara lite kittligt men efter en stund kommer du nästan somna av att det är så skönt, alltså inga elaka naglar som bara vill reta dina reflexer och få dig att skratta dig halvt fördärvad, då blir det bara en skräckupplevelse. Lycka till.

Jag undviker att låta min partner massera mig för jag är oerhört kittlig på sidorna av ryggen, när han tar i där håller jag på o dö känns det som, as obehagligt men roligt på samma gång

Är inte kittlig under fötterna, men asså sidorna på ryggen… iiisch.

Är väldigt kittlig, så pass att jag blir arg istället för att skratta om någon kittlar mig. 

Är oxå väldigt kittlig, får panik till slut.

Jag blev ofta kittlad som barn och avskydde det minns jag men efter tonåren började jag kunna slappna av och istället tycka det var skönt om någon kittlade mig, speciellt mysigt är m någon drar en fjäder sakta och lättsamt under tramdynorna, under och mellan tårna kan det dock fortfarande kittla till ordentligt men jag börjar även vänja mig där.

Jag är kittlig på benen, nära knäna, av alla ställen men som liten var jag otroligt kittlig överallt. Dock tyckte mina familjemedlemmar att det var askul att kittla mig tills jag grät och kände smärre panik och efter att ha fått stå ut med det x antal gånger började jag bli mindre och mindre kittlig.

Jag har alltid varit extremt kittlig under fötterna, sparkas som en galning bara någon kommer åt mig! Men har det senaste året blivit kittlig även på andra ställen, i princip överallt! 

jag är riktigt kittlig, speciellt i sidan, under fötterna ect hehe

När jag är trött är jag jätte kittlig under hakan, typ dör då. Annars är jag bara känslig och slås som jag vet inte vad om någon rör min hals. :P

Sidorna gör ont på mig men fötterna är kittligast, hah :P

Kommer själv ihåg att min äldre bror gärna brukade kittla mina fotsulor med en trubbig stålpinne för att han tyckte det var så roligt när jag sprattlade och försökte ta mig loss, för att inte bli sparkad brukade han förankra mina vrister ordentligt innan han retade mina reflexer till jag nästan kiknade av skratt, men efter ett tag vande man sig faktiskt, hittade förresten en kort som han tog på mig från den tiden.

#22 haha bilden ser verkligen lite hemsk ut om man inte läste vad du skrev xD

Kittlighet beror mest på att man är spänd. Det fick jag lära mig när jag gick massagekurs. Och det stämmer🙂

Det kan nog delvis stämma att man är kittlig för att man är spänd men samtidigt har man också reflexer under fotsulorna som reagerar vid tex en retning av trampdynan, testa själva genom att försöka låta bli att knipa med tårna när mågon drar en penna under foten från hälen upp till tårna.

Jag kan gapskratta bara av tanken på att någon ska kittla mig. Alltså, om någon gör en ansats för att kittla mig börjar jag skratta långt innan den ens har hunnit skrida till verket. Hur stört som helst!

Du reagerar nog bara som oss som blev sjukt mycket kittlade som barn så du behöver inte vara orolig att du är ensam, själv behöll jag skorna på i nästan alla lägen upp till jag var tonåring för skräcken att bli kittlad, tom när jag sov kunde jag ha skorna på mig, det blev bättre sedan jag flyttade hemifrån och idag har jag inte några som helst problem med att vara barfota offentligt, kan också slappna av på ett helt annat sätt idag om någon kittlar mig.