Vad har hänt med kärleken?
Jag har varit tillsammans med min sambo i snart 2 år, vi är förlovade och planerar att gifta oss nästa sommar. Vi har haft det jättebra hela tiden och gått igenom både svåra tider och lyckliga tider tillsammans och alltid stöttat varandra.
Men just nu vet jag inte vad det är som händer med mig. För första gången sedan vi träffades så saknar jag honom inte när vi är ifrån varandra. Jag känner mig nästan lite irriterad när vi pratar med varandra och jag känner inget behov av att säga att jag älskar honom. Älskar jag honom inte?
Jag kan inte säga att något speciellt har hänt. Kanske att jag varit lite mer nedstämd/trött än vanligt, varför vet jag inte men troligtvis stress pga min arbetssituation. Kanske att jag börjat se hans sjukdom komma tillbaka lite (tjatat på honom om att kontakta sjukhuset, men han bara struntar i det), men det är ju svårt att säga. Är jag trött på allt det jobbiga från sjukhuset? Rädd att det ska vara något mer fel så jag distanserar mig?
Jaa… jag vet inte. Är det någon mer som varit med om det här? Kan kärleken bara ta slut? Eller är det min kropp som är knäpp ch spelar mig ett spratt?
Du kanske har en svacka, du är trött och slut och skulle behöva ha semester, samtidigt är sambon så jäkla envis över att inte gå till sjukhuset att du orkar inte oroa dig för han också samtidigt som du oroar dig för allt annat.
Sen det där med att han är borta och du blir irriterad när ni pratar med varandra. kanske är det precis vad ni båda behöver alltså att vara ifrån varandra ett tag. Min sambo åker på tjänstresa titt som tätt och jag tycker att det är jätte skönt när han åker bort. Då får jag göra det jag tycker är roligt eller helt enkelt bara sitta sunkig och oduschad i soffan och vara ego och tänka på mig själv. Visst kanske jag saknar honom med inte som jag gjorde i början av vårat förhållande, när vi pratar på telefon numera och han pratar om han jobb skulle jag helt ärligt vilja kräkas. Jag förstår ju inte var han pratar om iallafall.
Ta det bara lugnt det är nog bara en svacka, sen kan man inte flyta runt på rosa moln hela förhållandet. Någongång kryper den tråkiga vardagen ifatt en.
Vad för nån sjukdom är det han har?
Hatar cancer och älskar vårlökar.
#1 Lite skönt att höra. Men det känns ändå lite…sådär, 'ska det kännas såhär'. Vi var ifrån varandra i 1v och sedan träffades vi för gemensam weekend. Det kändes väl lite bättre iaf, men absolut inte helt bra. Känner att jag blir lite låg i hans närvaro.
Min kompis sa att jag skulle ringa och prata med hans läkare och berätta vad jag ser för symptom som kommit tillbaka. Det känns lite som att gå bakom ryggen på honom. Men han verkar ju inte förstå/våga inse att han behöver hjälp. Och det är ju isf bara för att hjälpa honom.
#2 Det tänker jag inte prata om.
Jag skulle ringt tillbaka till sjukhuset och pratat med hans läkare eller en sköterska. Om inte annat för att prata av dig och de kan bekräfta eller säga att det inte är symptom som börjar komma tillbaka.
För den sjuke ser inte alltid att den är sjuk och det är oerhört frustreande för den anhörige. Det kan vara en befrielse att prata med sjuksköterskor och läkare som förstår en. En av mormor demensläkare sa till oss att även om vi bryr oss så är det ju arbete, för den anhörige så är det ju 10 gånger värre att se sin käresta förändras. Och förändring sker små som stora med alla sjukdomar. Läkare och sjuksköterskor har ansvar mot de anhöriga också, och får ibland ut mer information av dem pga patientens stolthet.
We accept the love that we think we deserve - Perks of being a wallflower
“A dog is the only thing on earth that loves you more than he loves himself.” ― Josh Billings
Starta ny diskussion