Att ha många "tjejer" samtidigt.
Ber om ursäkt i förväg för långt inlägg.
Nu är det så här att jag har träffat en kille under ungefär två månader, vi bor inte i samma stad så jag har åkt till honom två helger per månad ungefär. Så vi har väl inte träffats extremt mycket men vi håller kontakten via sms och telefon nästan varje dag. Vi skriver långa och söta sms till varandra och de varierar mellan vardagliga frågor och svar till sms om vad vi vill göra med varandra och hur mycket vi saknar varandra. När vi träffas är allt också helt fantastiskt, han är sjukt gullig och har till och med hämtat mig hemma hos mig tio mil bort bara för att vi saknade varandra så mycket. Han lagar mat och bjuder ut mig på bio, vi myser och pratar, det känns som om jag redan vet otroligt mycket om honom och att jag känt honom länge. När jag hade träffat honom ett par gånger började jag känna att det faktiskt är en kille som jag tycker om och som är precis som jag vill att en kille ska vara och han har även verkat likadan. Jag har sedan dess endast fokuserat på honom och inte träffat eller haft sex med andra för att jag tyckt det känts fel och konstigt. Och på grund av respekt till honom.
Jag är inte kär i den här killen men jag tycker om honom väldigt mycket, det har liksom inte gått så otroligt lång tid men visst hoppar mitt hjärta till när han smsar mig om kvällarna och kallar mig söta saker och skriver att han saknar mig.
Jag har hoppats att han ska ha lämnat andra tjejer bakom sig, speciellt då det är han som tar de allra flesta initiativ till att både träffas och göra saker offentligt. Detta tror jag dock inte längre är fallet då vi satt i soffan tillsammans i måndags och han fick ett sms, jag låg lutad mot hans axel och kunde liksom inte undgå att se när han öppnade smset. Det var från en tjej och det stod att hon ska vara hos honom vid **** på tisdagen, något om att mysa och det avslutas med puss. Jag blev lite chockad då jag sitter där i soffan, han vet ju att jag var där, det känns som om han borde varit mer diskret liksom. Jag blev absolut inte arg på honom utan mer besviken och lite ledsen, jag menar vi har inte kommit särskilt långt och han får så klart träffa andra om det är vad han vill. Dock kände jag mig genast mindre speciell, jag har kanske trott att hans handlingar och sätt att vara betytt mer än vad de egentligen gjort. Vår kväll fortsatte som vanligt och vi hade en underbar natt precis som vanligt, sedan åkte jag hem tidigt nästa morgon för att han skulle jobba.
När jag väl kom hem kom mina känslor ifatt mig och jag började gråta, jag kände mig så uppgiven och smutsig liksom. Vi hade dock en vanlig sms-konversation under kvällen igår men vid 22 så avslutades den ganska snabbt med ett god natt från hans sida, utan att ha svarat på det jag skrev. Då brast det igen, jag låg vaken hela natten, äcklad. Hon var hos honom, i hans famn där jag legat samma morgon och gud vet vad de höll på med.
Men som jag sagt tidigare så är jag inte arg på honom, då jag vet att det är vanligt att träffa flera samtidigt, men jag kan ändå inte, inte känna mig uppgiven och ledsen då han visat sig vara aningen annorlunda än vad jag har trott tidigare.
Det har hela tiden känts som att han vill något mer, genom att hålla handen på stan, gå på bio, ta med mig på grillkväll, vara allmänt nyfiken, verkligen vilja göra saker med mig, skriva långa och gulliga sms, komma ihåg detaljer, höra av sig ofta, sakna mig, ta hand om mig och säga att han tycker om mig. Har jag haft fel hela tiden? Gör man sådant med en tjej som man bara vill ligga med? Jag vet inte längre. Och gör han samtidigt sådana saker med henne skulle det ju göra hela saken ännu värre då jag inte tycker att man gör så med flera samtidigt utan att båda personerna vet om det. Allt kan bli så fel.
Jag har dock inte varit säker på vad jag själv velat med hela den här grejen då han är ett antal år äldre än mig men jag har ändå känt en slags sammankoppling med honom som jag aldrig någonsin känt för två personer samtidigt och jag har velat se vart det kan leda och inte koppla mina känslor liksom. Nu kommer jag inte våga göra det längre, känslorna måste styras upp tills jag vet.
Jag är okej med att ha det som det är nu, det är just grejen med att det finns minst en annan tjej med i bilden som känns lite obehaglig.
Kan någon förstå mig? Eller överreagerar jag bara? Snälla, säg det till mig då. Jag vill liksom ändå träffa honom om så är fallet men nu är jag ändå glad att jag fick reda på det (dock på fel sätt) eftersom vi inte hunnit så långt i vår relation än och mina känslor inte hunnit ta över hand liksom. Så det känns ändå bra att veta, jag hoppas dock att han säger någonting själv snart för annars blir jag nästan arg på honom då han om han väntar för länge med att berätta kommer ha fått en tjej att falla för honom genom hans ageranden och initiativ som han sedan inte tänker ha något exklusivt med och det är för mig fel. Ska man ha två personer som kk-liknande förhållanden så tycker jag att alla parter har rätt att få reda på det så att man har en chans att bestämma sig hur man ska göra innan man får känslor. Nu vet jag. Men jag undrar om hon vet…
Det jag allra helst ville var att skriva av mig. Tycker ni att jag är helt konstig som ens reagerar på detta?
Du är inte konstig som reagerar på detta. Jag skulle vilja påstå att man kan känna i princip hur mycket som helst, för vad som helst. Det finns inget rätt eller fel vad gäller känslor. En känsla är en känsla och den är din.
Det jag skulle råda dig till efter att ha läst din text - Prata med honom. Berätta precis det som du har skrivit ner här.
Om det är såhär du känner, och om det får dig att känna dig mindre speciell och ifrågasätta en relation som du ändå uppenbart bryr dig om, så tycker jag att du ska ta tag i situationen. Innan den gör dig mer ledsen, eller mer förvirrad.
Stort lycka till. Kärlek och relationer är något av det som kan göra oss allra lyckligast men också allra ledsnast. Ta hand om dig, du är speciell!
/ Emma
Nidos marsvinsuppfödning - Rex och Self DE white
#1 Tack så mycket för svar! Många kloka ord från din sida.
Ja, jag måste definitivt prata med honom, men jag tror inte det är något jag vill göra via sms eller telefonsamtal utan jag vill göra det när vi träffas nästa gång.
Och ja, jag bryr mig verkligen om relationen, jag har haft förhoppningar på den liksom. Men nu har allt bara rört till sig i huvudet på mig…
Tack så mycket igen, jag känner mig redan bättre till mods och hoppas på sömn inatt!
#2 Det var det lilla, du är inte ensam om känslan. Förvirringen, förvåningen & känslan av att krympa. Idag lever jag i och för sig i ett lyckligt förhållande men jag har suttit ett antal gånger under mina år i precis samma sits som du beskriver. Det är oerhört jobbigt och riktigt energikrävande. Det jag själv har lärt mig, och fortfarande försöker fokusera på när konflikter uppstår inom relationer, är att se mer till mig själv. Givetvis bör man försöka se situationen utifrån den andres perspektiv, men jag tror att energin tjuvas när man börjar ifrågasätta sig själv på ett orättvist sätt. Liksom "Vad gör jag för fel?", "Är jag inte tillräcklig?", "Kan jag göra något annorlunda?", "Kan jag göra något alls..?". Försök ta ett steg tillbaka. Du är viktigast, han kommer sen. Ta sedan ett steg fram igen, och berätta om hur du känner. Du fixar det, det tror jag verkligen.
/ Emma
Nidos marsvinsuppfödning - Rex och Self DE white
#3 Det du säger är helt rätt, jag måste fokusera på att jag ska må bra och för att jag ska göra det måste jag prata med honom. Jag vet ju egentligen inte hela historien så en förklaring skulle vara något!
Jag ska ta ett steg tillbaka nu och se vad som händer då. Tack!
Såg han att du såg smset? Sa han ingenting? Försökte han dölja telefonen? Varför frågade du inte vem det var och om han träffar andra?
#5 Nej, han såg inte det så han sa heller ingenting. Han försökte inte dölja telefonen. Jag frågade inte eftersom jag inte visste om jag hade något med det att göra egentligen…