Har hört att man kan bli av med mensen helt om man har Spiral :-)

#1 Jag har ingen mens idag heller :P Men vill slippa äta/använda hormoner när jag ändå ska göra det i 30 år till.

Efter att du fått barn (om du vill det) så kanske man kan ta bort livmodern?? Bara ett förslag, vet inte alls om det är möjligt i ditt fall eller så, bara något jag kom och tänka på.

Jag använder en menskopp istället för tamponger/bindor. Den kanske skulle hålla emot mer när du blöder kraftigt?

#3 Jag har funderat på att ta bort hela kompaniet faktiskt. Blir en funderare!

Lägger in mitt inlägg här om hormonspiral, hoppas det kan vara till hjälp. Jag tycker det är de bäst jag testat hitills - inga humörförändringar, stor sexlust, knappt några blödningar (lite mer flytningar dock, men det påverkar mig inte).

Hej på er alla jag-vill-ju-bara-knulla-utan-att-bli-gravid-men-jag-tål-knappt-hormoner-och-jag-har-överjävlig-mens.

Jag vill berätta min historia för er som nyligen fick en happyending. Från att jag fick mens vid 13 års ålder hade jag hemsk mens, det blödde som ett öppet sår, ont som jag skulle skita ut ett skrivbord varenda gång (jag har inte fått barn, så till er som fått det, no offense - jag beskriver bara hur jag kände det). Fick P-piller utskrivna, började med Neovletta, men fram till jag var 20 pendlade hann jag testa Trinovum, Yasmin och en till som jag inte minns namnet på. Alla gav mig samma problem - överjävlig aptit, ingen sexlust, finnar, humöret från helvetet, men samtidigt, lite mindre mens och ingen bulle i ugnen. Anledningen till att jag tvingades sluta med p-pillrena var att genomsnuttligt efter ett år började jag störtblöda i flera veckor utan anledning - och ppillrena byttes ut. Jag testade p-spruta som verkade fungera ganska bra - tills jag i min dagbok upptäclkte hur överjävligt jag mådde de första tre veckorna efter den höga dosen hormoner i kroppen. Jag slutade med p-spruta efter 2 år, fortfarande ingen bulle i ugnen men en kropp som kändes helt i obalans och en depression som inte gav med sig (depressionen kan jag inte skylla på p-sprutan då jag anser att den var "lämplig" med tanke på min levnadssituation).

Så, jag lät min kropp bara vara, och efter bara tre veckor efter p-sprutan skulle tagits började jag blöda och fick tillbaka min regelbundna mens. En veckas rejält med blödningar, jag la 400 spänn per mens, inkl. cykloF, bindor, tamponger. 

I ett halvår härdade jag ut, sedan kände jag att jag inte fixade det mer, mådde så fruktansvärt dåligt vid varenda mens och min pojkvän och jag började diskutera alternativ. Det kom så långt att jag tom funderade på att sterilisera mig - då varken jag eller min pojkvän vill ha barn, men vid 22 års ålder ska man inte behöva ta det beslutet så tidigt så ett preventivmedel behövdes och något som skulle lindra min mens.

Fick förslaget att testa kopparspirtal av min kompis, och barnmorskan rekommenderade p-ring, eller p-stav. Då jag varit så skrämd av hormoner genom tidigare åren ville jag ha så lite hormoner som möjligt, och då kom förslaget om hormonspiral. Eftersom jag inte fött barn rekommenderas det ibland inte, verkar bero mycket på vart man  går. Men det verkade också vara det som utsöndrade minst hormon och att det verkar så lokalt, ett säkert skydd och ett långt skydd, slippa ta tablett varje dag, inte behöva vara extra försktig om man haft influensa eller liknande, och det bästa av allt - mindre blödningar, kanske oregelbundna men mindre.

Om du har svårt för att läsa detetaljerade beskrivningar av hur jag upplevde insättandet föreslår jag att du slutar läsa nu.

När man sätter in en spiral rekommenderas det att man gör det vid menstruation, eftersom livmodern är lite mer elastisk (tror jag det var). Det första som skedde efter jag satt mig i den kalla stolen var att mäta livmodern, om den är för liten går det inte att sätta in den eller så är risken att det spänner för mycket (osäker här - om det spänner elller om det är omöjligt attt sätta in den). Jag var 7.5 cm och  de hade inte satt in den om det var mindre än 7. Insättandet kändes som en skarp mensvärk, och jag var oerhört spänd, tyvärr trillade den ut direkt efter vi satt in den (barnmorskan beskrev att den "ploppade" av). Jag var skitledsen, men stället jag var på så är de helt fantastiska, och de beställde en ny spiral till mig och jag skulle få komma tillbaka några dagar senare när mensen kommit igång ordentligt.

Kom tillbaka två dagar senare - en äldre barnmorska tog emot mig den här gången, hon hade mer erfarenhet, skarp mensvärk i 2-3 minuter, men när den var på plats kändes det verkligen bra. Och jag fick en kram av barnmorskan, det gör så mycket när man känner sig så ja, utlämnad, naken (no SHIT?!). Efteråt blödde jag i 3-4 dagar, och hade molande mensvärk i cirka 1,5 vecka och svullen.

Nu är det tre månader sen jag satte in min spiral - och jag mår så jävla bra. Jag har haft 2 små blödningar runt datum jag skulle haft min vattenfallsmens.

Jag har även bra sexlust, inga humörförändringar, inga acneutbrott, samma aptit.

Jag kan verkligen rekommendera hormonspiral, men kom ihåg - alla är olika. Och ni barnmorskor som sätter in dem och som stöttar upp efteråt - ni är fantastiska.

Stay safe and lets just fuck and be happy :)

#5 Jag vill helst undvika preventivmedel. Har ingen pojkvän eller så och ser ingen mening med att proppa i mig hormoner för nåt jag inte kan rå för: min blödarsjuka som ger mig kraftiga mensvärk och jag nästan förblöder. Skulle hellre använda kondom vid sex än proppa i mig preventivmedel om jag ska vara ärlig. Har hellre mens än proppar i mig hormoner men nu kan jag inte ha mens för då är jag inte en levande människa utan vit som ett lik som bara ligger i sängen dygnet runt för att jag inte kan stå upp eller sitta ned pga min smärta och mängd blod.

Får se hur jag gör.. om jag fortsätter proppa i mig hormoner eller om jag kan se om jag kan operera bort min livmoder och hela kittet.

Nej jag förstår verkligen det. Jag har inte pojkvän nu heller, men att det är ett preventivmedel ser jag bara som en bonus nu. Tyvärr är kroppen ingen robot, kanske måste du göra en +/- lista. Vad är det som känns jobbigast? Att ha jobbig mens eller att du tillför kroppen lite hormoner och slipper må som du gör? Jag förstår verkligen dig, jag har varit där själv och jag var så anti hormoner men jag fixade det inte utan det. Du är 23 år gammal,  lika gammal som mig. Du borde inte behöva gå i dem tankarna, jag gjorde det innan också.

#7 Jag är nog bara i en period i mitt liv där allt det här med hormoner suger :P När jag själv inte valt att ha det såhär så måste jag gå igenom nåt jag inte vill liksom. Har trots allt accepterat hormoner sedan jag var 16 år så det är lång tid.. då får man tröttna ibland, haha :)
Såklart föredrar jag hormoner så jag kan leva normalt och se frisk ut, men det vore så skönt att slippa det med och önskar någon kom på nåt som gör att man kan ta bort sin mens utan att operera bort hela kittet om man inte vill äta hormoner. Men det lär ta fleeera år.

Jag vill nog inte ha barn, men man vet aldrig hur framtiden ser ut och man ska inte utesluta nåt men ja.. är man 23 år ska man inte gå i tankarna om att ta bort livmodern.

Skönt att någon förstår mig :)

Visst fan tröttnar man. Ultimata vore om man kunde ta piller om dagen utan och riskera humörsvängningar, acne, aptiten från helvetet etc, men samtidigt försöker jag se det som att man ska vara tacksam för att  p-piller, etc faktiskt finns och att vi lever i ett land där tillgången till det är ganska lätt (på gott och ont) :) Jag har käkat de aslänge också och jag vet inte heller om jag vill ha barn, just nu, nej. Men tänk om ett år, då kanske vi har träffat kvinnan/mannen vi vill spendera resten av våra liv med och kanske faktiskt skaffa barn med och då vore det ju himla tråkigt att vi tog bort det mest fantasitka kvinnokroppen har - livmodern.

Upp med humöret - det löser sig. Om jag vore du hade jag testat det, spiral är det bästa prev medlet jag någonsin haft! Låter nästan som jag är någon hemlig försäljare av det när jag säger hur bra det är hela tidne, men för mig är det verkligen det. Jag har ALDRIG mått så här bra med ett prevmedel och så lite mens!

Kram till dig!

#9 Ja.. finnar och oren hud har jag gott om pga minipiller :( När jag började med p-piller fick jag tillbaka min fina hud men p-piller funkade inte för mig.. ibland blir man bara less på det hela helt enkelt.

Tack att du pratat med mig! Fått upp mina bittra ögon lite ;) För ja, glad vore jag vara att det finns något som tar bort min mens och min smärta istället för att sura över det. Men ibland blir man bara less på allt helt enkelt :)

Kram till dig med!

Eftersom du har en blodsjukdom så borde du väl ha en läkarkontakt som du träffar då och då eller? 
det vore nog det första och bästa du kan göra är att försöka diskutera med en läkare som kan det här med blodsjukdomar och hur du ska göra…..

sen i andra hand så vore det en idé att diskutera med en gynekolog om vad som är bäst…

jag förstår dig så väl att du inte vill äta hormoner och hade du inte haft en blodsjukdom så hade det nog vart lättare för dig att välja något alternativ utan det….

jag hoppas det löser sig för dig

#11 Jag är inskriven på Karolinska och har en läkare där men träffar henne aldrig eftersom jag inte behöver det. Jag går till min gynekolog om jag behöver ha ut mitt blodstoppande medicin och/eller minipiller.

Har redan diskuterat tidigare alla alternativ som finns som kan stoppa mensen. Minipiller funkar suveränt så det blir att ha kvar dom.
Men dessa hormoner alltså :) Hua!

Hehe ja, utan min blodsjukdom hade jag kunnat ha vanlig mens och det hade varit lyxen ;) Nu har jag inte haft mens på 2-4 år och det känns inte så bra. Mensen är ju ett tecken på att kroppen mår bra osv och det tecknet missar jag.