Ledsen och vill bara skriva av mig
Vi var iväg med sambons släkt på kalas i deras sommarstuga. Jag pratade med hans mormor som ville ge mig ett halsband som hon hade gjort, men som hon hade hemma så jag skulle få det vid senare tillfälle. Jag tyckte det lät fint och tackade flera gånger i förväg.
Så kommer vi hem. En dag så hade sambon fått med sig halsbandet från sin mamma hem. Jag tittade på det och tyckte det var fint och sa till sambon 'vi får ta och hälsa på henne när vi kommer hem så kan jag passa på att tacka för halsbandet'. Vi skulle just iväg på resa. Jag gillar inte att prata i telefon så jag tänkte vänta med att tacka tills vi kom till henne eftersom vi ändå skulle dit av andra anledningar.
Sedan har det vart väldigt mycket att tänka på, svårigheter och jobbigheter som hänt + två resor vilket gjort att jag varit väldigt trött (är sjukskriven och orkar egentligen inte så mycket). Så har jag precis kommit hem från andra resan och det har nu gått nästan 2v sedan jag fick halsbandet och det har tyvärr ännu inte funnits tid till att åka hem till sambons mormor så det har fått vänta lite. Så ringer sambons mamma idag, ganska tidigt på morgonen för oss. Och hon är riktigt upprörd över att jag inte har ringt till mormor'n och tackat för halsbandet och mormor'n är tydligen upprörd och ligger tydligen på svärmor om detta.
Suck jag blir så trött och ledsen. Jag orkar inte med sånt här tjafs. Jag har nog med jobbigheter i huvudet. Och jag blir ju knappast sugen på att ringa och tacka för halsbandet när jag vet att det är en plikt, något jag måste göra för att mormor'n inte ska vara arg/upprörd på mig. Jag vill nästan lämna tillbaka halsbandet när det blir såhär. Urs vill knappt ens åka dit nu, jag mår inte bra av sånt här.
Men seriöst… Jag hatar sånt där… Varför bli så jäkla upprörd över såna saker, snacka om att göra en höna av en fjäder. Du kanske är jätteglad över halsbandet, måste hon anta att du inte är det, bara för att du glömt att tacka? Hur mycket får hon ut av ett tack egentligen… Hon får ju ut bra mycket mer om hon hela tiden tagit för givet att du uppskattat presenten. ☝️
Mvh Stephanie
![[silkesnosen]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Det är väl bara att vara vuxen och ringa och kommunicera med mormorn. Klart hon kan vara ledsen och för henne betydde det nog en hel del, känslor försvinner inte för att man är äldre. Ring och berätta hur det varit, så är troligen problemet ur världen. Se helt enkelt till att det ej växer sig större.
Jag förstår verkligen varför mormor är ledsen. Min mormor skulle också känt sig ledsen i en liknande situation. Det är bara att säga som det är till henne. :) Nog tror jag att hon förstår. Bättre att säga precis som det är så går det säkert bra.
Det är väl klart att hon blir ledsen. Man tackar när man får saker. Du har haft tid att ringa henne och tacka. Ohyfsat att komma med bortförklaringar. Visst du kanske inte haft tid att åka dit men du har fortfarande kunnat ringa till henne. Jag hade varit jätte ledsen om jag gav bort något och inte ens fick ett tack.
Jag tycker nog att mormlr får vänta på sitt tack när hon lik gärna skulle kunna bjudit in erpå fika eeller väntat tills ni hälsat på och då gett dig halsbandet. Men så var och blev det ju inte så ring och förklara för henne att du haft fullt upp och haft mycket i skallen.
Åk till mormorn med en gång och säg som det är, att du ville tacka henne personligen och inte via brev eller telefon.
Ta även med något personligt själv, även om det bara är en kladdkaka eller något.
#5 Jag tycker det hör till hyfs att man hör av sig så snart som möjligt efter man fått saker och ting, men jag tycker inte det är konstigt att tacka nästa gång man ses om man ändå snart ska ses (speciellt om man inte brukar talas vid på telefon - hon och jag har aldrig pratat i telefon). Men det var inplanerat att vi skulle till henne (och jag skulle då få halsbandet), men hon skickade det med svärmor istället. Eftersom vi hade inplanerat att vi skulle åka dit (och jag då skulle lämna det till henne för stämpling - så onödigt att jag fick det innan det var klart när vi ändå skulle dit inom kort och vi från början sa att hon skulle göra klart det tills vi kommer) så kände jag att det inte var så bråttom att ringa och tacka med en gång - speciellt eftersom jag har ångest kring att ringa och prata med folk i telefon.
Jag kan mycket väl förstå om hon blir fundersam om varför jag inte hört av mig (ledsen finns ingen anledning alls att bli, ett tack är inget man SKA HA, det är något man KAN FÅ när man är snäll mot någon), men då kunde hon lyft luren och antingen stött på att vi skulle komma dit eller frågat om halsbandet kommit fram - så kunde jag få chansen att tacka då. Att istället ringa till min svärmor (mormor'ns dotter) och vara arg och upprörd så att svärmor ska ringa oss och vara upprörd, det är bara riktigt löjligt.
Vill också tillägga till någon som skrev "du har haft tid att ringa henne". Nej jag vet inte det, 2v rinner fort iväg… Det har faktiskt varit fullt upp. Hade jag varit inställd på att det skulle dröja tills vi träffade henne så hade jag säkert kunnat ta mig tid. Men eftersom jag visst att vi skulle dit inom kort (jag tänkte mig inom 2-4 dagar) så var det inget som jag tog mig tid till, för det är inte så att det i det sista har funnits så väldans massa tid över och den lilla tid som funnits till vila har jag absolut inte orkat fylla med en så ångestfylld sak som att ringa ett jobbigt telefonsamtal (ja ett sådant telefonsamtal kräver mycket energi och kraft för mig och är inget jag gör i förbifarten). Och som sagt, när det är fullt upp och dessutom med psykiskt jobbiga saker så rinner 2v snabbt iväg…
För övrigt är det hela såklart överspelat nu, jag blev bara så ledsen av svärmors samtal att jag var tvungen att skriva av mig för att få det ur mig och få lite perspektiv på det hela.
Starta ny diskussion