Olyckligt kär
Jag vet inte vad jag ska göra, går runt och mår illa hela tiden och tänker på honom och vill bara vara med honom! Jag är 26 år och träffade en kille för ett halvår sen som är 49, jag brukar inte flirta men det var nått speciellt med honom, såg ung ut och skitsnygg så jag föll direkt för han, inte kärlek då utan var bara väldigt intresserad, några dagar senare skulle jag åka utomlands så vi träffades dagen innan jag åkte och kysstes och jag levde på lyckorus hela min semester som varade i 3,5 v, tänkte på honom och saknade honom men var väldigt glad. Vi skrev med varandra varje dag, vi skrev mycket gulligt och berättade om våra liv, men samtidigt så sa vi redan då att VI är inget som kommer hända, dels pga av åldersskillnaden, han har 4 barn jag har inga, och sådana saker. Sen träffades vi nästan direkt när jag kom, och det är den bästa dagen och natten i mitt liv, levde på lyckorus i flera dagar, allt kändes så rätt, han var så fin, så höll vi kontakt och försökte träffas så ofta vi kunde när han inte hade sina minsta barn. Vi båda tyckte om det men märkte att det inte funkar i längden, för mycket känslor, jag tyckte det med, så vi var ifrån varandra 2-3 v och det var dom värsta veckorna, så mycket ångest, så mycket jag insåg att jag var kär, han är den finaste jag vet, den finaste jag varit med. Och jag försökte tänka om det skulle kunna bli vi och jag såg väl inga direkta hinder mer än att han kandke inte ville ha fler barn, men jag tänkte att det får man ta som det kommer, så tog vi kontakt igen, träffades och jag kände att det var så rätt, även om åldern och barn låg i bakhuvudet på oss båda hela tiden, så till slut sa han att han inte vill förstöra mitt liv, han vill att jag ska ha en mer jämngammal och skaffa riktig familj, sen dess har vi träffats en gång och det var så hemskt, var verkligen hej då, vi har kontakt, han ringer ibland, och vi skickar lite sms, och vi har setts ute en gång, jag tycker det är extremt jobbigt, jag tänker på honom varje dag, vill bara va med honom, har aldrig känt nått sånt här förut, känns som jag är vuxen nu och det är mer på riktigt, jag vet inte hur jag ska komma över honom, jag mår illa, går runt med en nervös känsla, kan inte sova o äta ordentligt, vet inte vad jag ska göra!! Jag visste nog inte va kärlek var förns jag träffade honom och nu vet jag inte hur jag ska gå vidare, att en människa kan påverka en så här mycket… Känns som han är den speciella och jag kommer aldrig känna likadant igen!! Snälla vad gör man? :(
Vill du ha barn då?
Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus
Frågan är om du vill ha barn i framtiden eller om du kan tänka dig leva utan egna biologiska barn för resten av ditt liv och bara ha hans barn runt dig. Har varit tillsammans med en man som var 16 år äldre än mig och vi var mycket lika. Men på någotsätt kommer tiden ikapp en och man tänker efter lite hur det egentligen bli med åldersskillnaden i framtiden. Fundera på vad du egentligen vill, inte bara vad du vill just nu utan vad du egentligen drömmer om, om tex 10 år när du är 36 och han är 59.
Jag vet inte, men han vill inte vara den som tar ifrån mig det, och åldern blir väl mer markant om 10 år o uppåt än vad den är nu. Träffade han i lördags snabbt ute, så extremt jobbigt, vi kramades ju och pussades, ska vi hålla på så här? Blir tokig, tänker på han varje sekund, han är så snäll och omtänksam också, vill vara arg på han men har ju inget att vara arg för, han är ju underbar!
![[amysmatte]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag tycker att du borde träffa någon annan lite närmare din ålder. Om 10 år är han 60 och du är 36. Om 20 år är han 70 och du är 46. Jag tycker det är en väldigt stor ålderskillnad, faktiskt.
Men visst kan man inte styra över sina känslor. Men jag själv hade nog avslutat. Om några år kommer du säkert vilja ha barn och då har du inte den möjligheten om du är med honom.
Men att lämna honom är nog lättare sagt än gjort.
Måste nog hålla med. Lämna honom glöm bort honom och hitta någon annan.
Jag tycker inte åldern har någon som helst betydelse om allt annat klaffar. Känner folk som lever lyckligt ihop trots 15 års åldersskillnad. Så om han känns som den rätta trots att det kan innebära att du kanske inte får biologiska barn, välj honom=) Lev i nuet, njut av kärleken.
Att kärlek kan göra så här ont! Tack för era svar..
Jag lovar att du kommer hitta någon som kommer få dig att känna likadant! Som kan ge dig barn och hela köret. För det kan komma en dag då du tänker att du vill ha barn. Ska du då strunta i det DU vill för att en man inte vill ha fler?
Jag var ju tillsammans med en äldre kille i flera år. Han ville heller aldrig ha barn för att han tyckte att han var för gammal. Men jag sitter här gravid i 28 veckan med en växande mage med en bebis därinne som sparkar just nu. Och skulle aldrig ändra på något som hänt i mitt liv. För fem år sedan gjorde jag slut med den där kille, kort efteråt hittade jag mannen som jag lever med nu och som också är far till barnet. Vi har köpt hus ihop och som sagt vi väntar första barnet. Vi har drt otroligt bra tillsammans och jag är mer förälskad nu än jag någonsin varit. Vi är otroligt lika och bråkar sällan. Om du beslutar att sluta träffa denna man, kan jag med all säkerhet säga att det kommer någon som du kommer bli otroligt förälskad i och få allt du drömmer om?
#9 Håller med!
Det finns fler där ute som ligger på samma stadie i livet eller vad man säger. Män som vill ha barn, som inte upplevt allt det där förut.
Du är fortfarande väldigt ung så träffa en kille runt din egen ålder, du kommer få ut så mycket av det!
Jag kan inte ens tänka att jag skulle träffa nån och känna så här? Men det kanske händer.. Men jag tycker det är så sorgligt, jag kommer ju aldrig komma över honom! Vet inte vad jag ska göra för att släppa honom, kan ju inte tänka på nån annan än han nu :(
#11 Många tänker så när de är kära.
Jag tycker att du borde prata med honom så att ni kan avsluta detta tillsammans. Sedan pratar du inte med honom förrän känslorna är borta och du har börjat dejta igen. Du kommer hitta någon annan som kan göra dig minst lika lycklig om inte mer :)
Om man säger såhär, om du väljer att gå vidare och träffa en annan kille i din egen ålder så finns det ju inga garantier att du får barn ändå. Det kan ju mycket väl vara så att du blir lycklig med en annan och får barn…men fortfarande så vet du ju inte. Lyssna på ditt hjärta och gör det som känns rätt för dig. Jag tror på den stora kärleken, hopplös romantiker…ja kanske det=) Men det är härligt.
Jag säger bara en sak, det kommer aldrig hålla.
Antingen njuter du av det medans det varar och dejtar tills nykärleken lagt sig och du kanske tänker klarare, eller så släpper du nu. Om detta varar 4 månader, 6 månader, 1 år eller 5 år, det kan ingen säga.
Men om han fortfarande är gift så lär du bara bli olycklig.
Sajtvärd för Vallhundar, Pälsvård & Klickerträning.
Medarbetare hos Hundar & Lantdjur.
#14 vad finns det för garantier att det inte kommer att hålla, bara för att ett förhållande inte gör det behöver det ju inte gälla alla?
Han är inte gift. Läser allt ni skriver, tack för det. Jag kommer nog ha svårt att släppa honom just nu iaf, känns totalt omöjligt, jag vill ju bara må bra av kärlek nu mår jag bara dåligt av den fast jag inte behöver egentligen.. :S förvirrande allting..
Starta ny diskussion