Det är en svår fråga, det där. Det är nog allt för lätt att kliva på ömma tår, men jag tänker att hon kanske borde få det uppmärksammat för sig innan. Annars är det nog lätt hänt att hon hamnar i en jobbig situation. Har hon inte börjat tänka på det själv än, lär hon kanske göra det ganska snart, och då kanske det kan bli av en "räddare i nöden". 

Det är upp till dig och hur nära relation du anser du och din dotter har, men ett förslag är att kanske skicka ett brev med ett paket bindor - eller något? Såvida det inte känns som hon kan ta det bra när ni träffas, givetvis! I så fall kan du skriva och berätta att du fick mens i hennes ålder, och därför ville skicka henne detta (om hon inte redan fått det, såklart). Kanske trivs hon bäst med det: att mamma tänkt på den sak och att hon har något att tillgå första gången. Du kanske inte kan räkna dig ett svar från hennes sida, då jag kan tänka mig att det är väldigt svårt, men det kan ju öppna en möjlighet för henne att hon vågar ta kontakt med dig när det väl är dags.

Men som sagt, det är helt upp till dig. Det beror på er relation.

Vi kanske inte har den bästa relationen då jag mådde väldigt dåligt under deras uppväxt (psykiskt) och det gick ut över barnen, tyvärr. Med pappa vågar de fråga lite mera men det kanske blir pinsamt att fråga om men till sin pappa.

Kan prata med honom att ha bindor hemma redan nu så det finns när det väl behövs.

Svårt att säga det där. Jag vet bara hur jag skulle göra om jag hade haft en dotter och det är att skaffa hem en hel del bindor och eventuellt skaffat en sådan där liten färgglad förvaringsfodral där man kan ha en binda, så att man ha med sig fodralet i väskan då man ska till skolan osv. Det kan ju kännas lite speciellt och roligt ha sitt egna lilla fodral som 10-11-åring.

Ibland kan det fungera bra med att bara se till så att det finns bindor hemma som är till deras förfogande om du inte tycker att du kan prata med henne om det. Men jag tycker att det kan vara bra ändå att försöka tala med henne och ge henne tips om hur hon kan göra (t.ex. det där med att se till att alltid ha med sig en binda till skolan) osv. Även om det kan vara pinsamt så brukar det nog vara viktig info. Jag är tacksam för att min mamma var så pass öppen med mig och kunde berätta om sådant för mig.

Sen tror jag inte att din dotter lär svimma eller något då hon får sin mens, oberoende om hon är rädd för blod eller ej. Jag vet av ett par kvinnor som är otroligt rädda för blod och att lämna blodprov men det är en helt annan sak att få mens. :)

#2: Jaha, okej. Då förstår jag. Gör vad som känns bäst för dig! Tycker du har sunda tankar kring det här.

Som kvinna så lever man med mens och det är inget konstigt med det. Dessutom så vet även män att kvinnor har mens. Det är ju knappast nån hemlighet för nån man i alla fall inte i det århundrade som vi lever i.

Så jag tror att ditt ex är klok nog att se till att era döttrar kan känna sig trygga och veta att de kan prata med honom om detta.

Även om man har svårt för blod så blir det naturligt när det gäller mensen. För hur ska man annars klara sig? Man slipper ju inte undan det hela.

Det känns som du tycker det är pinsamt att ta upp detta. Om du kommer att prata med dina döttrar så gör det så naturligt som möjligt utan att föra över det du känner som pinsamt på dom.

Jag har inte svårt att prata om detta med mina flickor, har nämnt det ett antal gånger. Varför tror ni att jag har svårt för det?

Jag själv har ingen mens längre då jag inte har någon livmoder. Den tog jag bort för över 4 år sedan då hon bara var 6 år.

Jag vill bara veta vad jag skall göra när dne dagen kommer och jag inte finns där för henne. Om hon skall våga ringa mig eller om hon vågar gå till sin pappa.

Att jag skrev som jag gjorde i mitt svar beror helt på det du skrev i första inlägget. Kopierer det som gjorde att jag svarade så.

"Som det är för alla flickor som får mens så är det skämmigt och jag tror inte hon kommer att fråga direkt men hon vågar prata mera med sin pappa än mig så kanske hon vågar ändå.

Skall jag prata med henne om detta redan nu så hon är förberedd när dagen kommer? Hon kanske vågar ringa eller messa till mig den dagen så jag får prata med exet."

Det låter för mig som att du inte hade pratat om det innan. Samt att du själv tycker det är pinsamt.

Jag hade nog satt mig ner så snart som möjligt med äldsta dottern, eller de 2 äldsta eller kanske till och med alla 3 om tillfället gavs, och säga att tiden kommer och att det antagligen kommer bli någon gång runt 11-12 eller eventuellt lite senare och det är också normalt. Berätta om hur det funkar, varför man har mens, hur det kommer se ut, att de kanske har lite ont i magen och sådär.

Är de 2 stycken eller alla 3 kommer det antagligen vara lättare för dom att våga ställa frågor till dig som kanske är lite mer pinsamt när man är ensam (kan jag tänka mig, nu känner jag iof inte dina barn). Men då kan ni prata och ställa frågor och sådär.

Och så säger du till pappan att köpa hem flera olika bilder, med och utan vingar, kanske någon stor och någon liten och så berättar du för flickorna var bindorna kommer att ligga och hur de sköter bindorna och sådär!

Det går nog jättebra ska du se :)

De kanske vågar gå till sin pappa men även om de vågar prata mer med honom så är han ju man och har inte mens, så då kan det bli extra skämmigt. Jag har aldrig sagt ett ord till min pappa om mens….

#7 Ser ingenstans där jag skrivit att det är pinsamt. Skrev att som det är för alla flickor så är det skämmigt det betyder att flickorna tycker att det är skämmigt och inte jag. Varför ändrar du på något för?

Nä jag har bara berättat nångång om mens men inte mera ingående och det var det jag jag undrade om jag skulle ta upp nu innan hon får sin mens eller vänta tills senare.

#9: Jag tycker du ska berätta nu, så tidigt som möljigt. Min mamma pratade med mig och min syster när jag var runt , då drog hon allt mer ingående och berättade om när hon fick mens och hur hon trodde hon skulle dö eftersom det plötsligt kom blod, ingen hade pratat med henne. Det var verkligen jättekul att höra om när hon fick det, berätta om din första för dina flickor :-) sen nämnde hon det då och då under åren tills vi fick mens (jag var 12), men det ingående samtalet hade vi i god tid! Det var skönt. När jag fick mens kopplade jag direkt och blev inte alls orolig, men jag önskar att jag hade fått visat var bindorna fanns eftersom jag var ensam när jag fick mens och visste inte var skydden låg :-)

Vi hade det ingående samtalet när jag var runt 8 skulle det stå! :-)

Ja jag tror också att det blir bra med ett ingående samtal med flickorna, iaf de äldre för 5-åringen har nog inte så mycket med detta ännu.

Ex-mannen skall köpa bindor och ställa in dom i skåpet i badrummet och visa var de finns. Men jag är bara osäker på att han köper några vettiga men det har jag inte med att göra. Hihi. Han vet nog ändå vilket som kommer att vara bra då den dagen detta händer.

#9 Inte skrevs det i inlägg 7 att du skrivit att det var pinsamt i ord, H*n skrev att det tyckes verka vara pinsamt i det du skrev. Så jag kan inte se att denne ändrat dina skrivna ord, utan enbart lagt en tolkning av det skrivna ordet.

Allt ligger i betrakarens öga=)

Mvh medde

# 9 Om du läser min sista mening i inlägg nr 7 så är det hur jag uppfattade ditt första inlägg.

Det jag kopierat som är inom apostroferna är dina ord. Där har jag inte ändrat nånting och har inte heller sagt att du skrivit ordet pinsamt.

Det är därför jag svarat dig som jag gjort i denna tråden.

Viktigast för dina döttrar är att dom får information om vad mens är, hur det kan kännas, att man må illa, få ont i magen, ryggen osv.

Det är också viktigt att man inte för över sina egna eventuella känslor om man har negativa såna angående detta med mens utan att det blir så naturligt som möjligt.

1. Sätt upp en lapp om mens som du skrivit ut från internet i badrummet, tillsammans med lite andra papper om t.ex bajs eller något. Där de står info som hon kommer läsa när det är något nytt i badrummet.

2. ta en mellanstor korg av något slag och häll där i olika sorters bindor och tamponger, så OM hon får mens, kan ta där utan att känna att du vet om det i början..

När jag var i den åldern så fick vi hem bindor på posten, adresserade till mig. Det var ett litet paket med häften och foldrar om mens och hur det fungerar. Det var jättebra tyckte jag. Jag kunde sitta och läsa och få massa bra information om hur det fungerade så man inte var rädd utan visste vad som komma skall.

Sedan är det många som är rädda för at tberätta för sina föräldrar, oavsett om man känner till det här med mens eller inte sedan tidigare. Så ta inte för givet att flickorna komer att berätta självmant, varken för dig eller för deras pappa.

Prata med dina barn. Antingen när du träffar dom så ta ett snack och berätta allmänt och ge lite bindor och något informationshäfte, bara med den äldsta eller alla tre. Kanske är det lättare på telefon när man inte ser varandra? Kanske tycker dom det är lättare att du skriver ett brev som hon/dom får svara på om dom vill?

Personligen så har jag problem med mitt egna blod, inkluderat mensen. När jag brjar blöda någonstans så svimmar jag lätt, det gör jag dock inte för mensen men jag kan bli väldigt yr och illamående av att se det hela. En lång period i början använde jag enbart tampong av anledningen att jag inte klarade av att se det utan att bli så yr att jag var tvungen att dricka vatten och sätta mig med huvudet mellan benen för att inte svimma. Numera blir jag bara illamåeende och yr ibland.

"Som det är för alla flickor som får mens så är det skämmigt"

Det är inte skämmigt för alla flickor. Jag skämdes aldrig för det.

Låter bra att ditt e ska köpa hem bindor. Du kan också skriva ut lite information om mens och ge till din dotter om du inte känner att du kan prata med henne om det.

Sedan hoppas jag att även skolan har pratat med dom om det.

#17 Inte säkert att skolan har pratat med dom om det i den åldern. Tror första skolkontakten jag hade om sådant var i 6e klass (12-års åldern) då vi hade ett kort samtal om sådant med alla tjejerna i klassen. Annars kom det upp igen i 8e klass (14 års åldern)

När jag var tio-elva år så fick jag en jättebra bok som handlade om mens, puberteten, sex, vänskap, relationer osv. En bok anpassad till väldigt unga tjejer, utan att för den sakens skull vara löjlig. Knopp och kropp hette den och det finns en ny utgåva som heter Knopp och kropp Återkomsten.

Kan verkligen rekommendera att köpa en bok i samma tema. Det var jättemycket värt för mig att slippa de där hemska, pinsamma samtalen med föräldrarna och kunna läsa i lugn och ro på mitt rum istället. När man får läsa själv så blir det pinsamma lite spännande istället, vilket jag tycker är en jättebra sak eftersom man då lär sig så mycket. Unga tjejer och killar är nyfikna på sina kroppar men kanske inte så sugna på att prata om dem än. Man får försöka utnyttja den där nyfikheten, utan att göra barnen generade.

Ang. bindor så gjorde mina föräldrar precis som ditt ex ska göra: De visade var bindorna och trosskydden fanns "lite apropå ingenting" och sa att det bara var och ta ifall jag behövde eller bara ville testa. De gjorde ingen stor sak av det. Jag minns att jag smög med mig ett trosskydd in på rummet redan samma kväll och provade.

Jag hade nog ringt till karln, berättat att jag var orolig för tjejerna och att jag inte ville att de skulle bli uppskrämda av att få mens. Be honom köpa hem bindor och ha i något skåp eller låda i badrummet så de inte känner att paketen är lysande skyltar som säger "Nu har min mens börjat, för nu är paketet öppet!!!! KOM OCH TITTA!!!" samt att han ställer in en papperskorg med lock i badrummet.

Jag skulle även be honom påpeka att det är vanligt med mens, att den kan ha lite random färg, de ser inte direkt mysigt ut och kan göra ont men att de bara är att ta en verktablett då. Är det pinsamt att be om en för mensvärk kan de säga att de har ont i huvudet.