Jag förstår ndå mammor som tågar fram, då mina systrar allihop har ungar. Det r faktiskt lättare för folk att ta ett steg om en vagn kommer än att man behöver vrida och vända på en tung vagn för nån inte flyttar på sig. Har själv kört vagn och tycker folk borde respektera vagnar mer, + rullstolsbundna, osv.

Fast för att få respekt måste man även respektera, om både visar att de ser den andre och flyttar lite så får båda plats på vägen. Lika lite som att barnvagnen ska köras ner i diket ska den gående behöva hoppa undan. Ömsesidig respekt och ödmjukhet inför varandra behövs helt klart mer.

#2 Ja självklart :)

#1 Jag vet eftersom jag kört runt mina mycket yngre syskon i vagn hur jobbigt det kan vara att ta sig fram, på/av bussar etc. Men jag avskyr inställningen "här kommer vi så flytta på er" som så många med barnvagn verkar ha. Vart har det vanliga hyfset tagit vägen? Ta ögonkontakt med den man möter och signalera att man blir glad om den andre kan ta ett steg åt sidan, för jisse namn! Jag har kroniska svåra smärtor som inte syns på mig. Jag blir nästan varenda gång jag promenerar på södermalmeller i stan stångad av lattemammor med bulldozer, eh förlåt barnvagn. Jag KAN inte hoppa ett steg åt sidan hur som helst, och får arga blickar och svordomar efter mig. Jag fattar verkligen inte inställningen, varför somliga tror sig vara förmer än andra för att de lyckats yngla av sig. Lika illa är barnvagnsmarodörer på bussar. De fräser "men är det ingen som tänker hjälpa mig på!?" istället för att ha hyfsen att fråga "är det någon som kan hjälpa mig på?". Och de vägrar acceptera att bara ett visst antal barnvagnar får plats på bussen, och håller upp bussen i fem minuters tjafs med chauffören att "jag får ju plats i gången" helt utan respekt för att det inte går eller att bussen blir sen. För att inte tala om utskällningen man får om man tillrättavisar deras sjövilda ungar (nej jag vill inte lyssna på illtjut eller att ungen sparkar i ryggen på mitt säte!). Jag har jobbat med barn och är snäll och pedagogisk när jag öppnar käften, och barnen lyssnar oftast. Men föräldern tjuter "du har inte egna barn va!" och ibland med en harrang om "du förstååår inte hur svårt det är att ha barn!". Jodå, jag förstår alldeles utmärkt, men senast jag kollade blev man inte tvingad att skaffa barn och uppfostra dem utan hyfs. Numera svarar jag "nej jag kan inte få barn, men jag uppskattar inte ouppfostrade barn mer för det" vilket brukar zippa igen dragkedjan. Nej, jag tycker synd om dessa barn som växer upp med föräldrar som behandlar dem som om de vore prinsar och prinsessor. När jag var liten lät mina föräldrar andra vuxna ta del av min fostran, och det uppskattar jag, jag tror att barn mår bra av att växa upp och lära sig lyssna på andra människor. Om jag övertrött tjöt på bussen och en tant vände sig och sa ifrån sa mamma "hörde du nu att man inte får bete sig så?" istället för dagens "du säger inte så till mitt barn!".

#4 Jag kan bara säga att jag inte tillhör gruppen som kör över folk bara för jag tycker att folk faktiskt kan flytta på sig. Jag tar kontakt, då flyttar dem ofta sig. Gör dem inte det så kör jag om dem, utan att bitcha mig.

#5 Härligt att det finns sådana som du! :-)

#1 Vad jag sett här så flyttar faktiskt de med rullator/rullstol sig mer än vad de med barnvagn gör (om det inte är en pappa för då är det tydligen enorm skillnad =S)

#2 Håller med!

#4 Du skriver som om du läst mina tankar!
Jag själv får inte höra "du har inte egna barn va!?" utan jag får höra "du fattar ingenting för du har inte barn själv, kom tillbaka när du skaffat själv!" och det tycker jag är ett otroligt tråkigt sätt att bli bemött på, för liksom dig vill jag kunna sitta på bussen utan att ha skrikande och sparkande barn framför mig.
Jag ser att det är väldigt ofta som mamman (speciellt) ifråga dessutom ignorerar sitt barn när den skriker och/eller sparkas - varför?
Ska man ha barn ska man kunna se till att uppfostra de också, och jag vet hur svårt det kan vara med skrikande barn trots att jag inte har barn själv. Men jag tog hand om min nyfödda lillasyster när jag var 13år gammal och har fått tagit hand om henne flera gånger under hennes hittills 4år, så jag vet visst vad jag pratar om.
Men hon är också uppfostrad att lyssna på flera än hennes mamma och vår gemensamma pappa.

Jag tycker också synd om de barn vars föräldrar verkar ha som mål att de ska växa upp gudomligt och få allt serverat. De vet inte vad livet är i mina ögon när de får allt de pekar på och inte behöver hjälpa till med någonting. Jag är uppfostrad på så sätt att ska man ha något så ska man kunna betala för det själv, annars ska man inte ha det. Och jag bärjade även hjälpa till med hemmet vid 3års ålder - tidigt, JA! MEN så otroligt myckte det gett mig och jag är otroligt tacksam över hur pappa och mamma uppfostrade oss med detta.

#5 Jag försöker alltid ta kontakt med de, men de har ofta näsan upp i vädret och bara går så man får hoppa av trottoaren för att de ska komma fram =S.
Jag vill självklart inte att de med barnvagn ska behöva riskera att vagnen åker av trottoaren så det blir studsigt för barnet, men jag vill inte heller bli tvingad att hoppa av själv ut i vägen där det kommer bilar som i värsta fall inte hinner eller kan svänga undan.
Men jag tar hellre att jag hoppar bort än att barnet riskerar att fara illa, även m jag ogillar barn så vill jag inte att de ska skadas!

#7 Du måste haft otur med morsor ute på gatan :o

#8 Ja, det verkar då som så! =S

Här kommer en länk till en artikel på Hälsa som Leffe har skrivit just om detta ämne

Länk

#10 Hm, ska kolla in den =P

#4 Word!^^

Senast idag när jag körde tågade en mamma rätt ut på vägen med barnvagn utan att på något som helst sätt visa att hon skulle gå över gatan så jag fick ju tvärbromsa! Kankse skulle dra in med ponny och vagn i byn och köra på trottoarerna så att mammorna med deras "mirakel" faktiskt för en gångs skull får flytta deras breda bak och visa respekt.

#12 Det är ju livsfarlig, en del (inte bara mammor( tågar rakt ut utan att ens se sig för! =S

#13 Precis! Blir alltid sugen att toucha till dem bilen så dem kanske fattar. ;)

#14 Kan förstå de, man ger sig inte ut bara så där! =S

#15 Verkligen inte! Värst är det när dem gör så under vintern och vägarna är glashala, då kan man inte bara tvärnita!

#16 Då är det väl farligare att nita till och med?
Eftersom bilen lätt får sladd och så, då är det ju inte bara den som tågar rakt ut som kan fara illa utan flera runt om! =S

På tal om bilar och barnvagnar bevittnade jag en situation för nåt år sen på södermalm. I en korsning (där alla fyra vägar ur korsningen hade övergångsställe) började en kvinna med barnvagn att gena tvärs genom korsningen. Hon hade ögonen på bäbisen och plöjde på utan att besvära sig om att kolla efter bilar. Från hennes högra sida kommer en bil mycket långsamt rullande, det såg ut som om föraren kollade adresser på husväggarna. Han la inte märke till barnvagnen mitt i vägen förrän den var precis framför bilen, och trots stenhård inbromsning så snuddade bilen barnvagnen. Mamman började tjuta "mitt barn, mitt baaarn, du försökte döda mitt barn!", sparkade till förardörren och slet upp den. Mannen gick ur och var uppenbart skärrad och generad och bad om ursäkt. Mamman började då se sig om efter vittnen och hojtade "såg ni, han körde på mitt barn!". Det var inte en enda skråma på vagnen och bäbisen sov fortfarande gott. Jag surnade till och hojtade tillbaka att du får väl fan ta lite ansvar själv som går rätt ut i gatan utan att se dig för, varpå hon tappade hakan och stormade iväg. Föraren kliade sig i huvudet och körde iväg. Ärligt talat, struntar man i FYRA övergångsställen och genar en korsning utan att ens se sig om så kan man inte skylla på annat ön sin egna jäkla dumhet om man blir påkörd.

#18 Helt otroligt

#18 Åh fy tusan! =O
Men hur kommer det sig att det är mammorna som är så otroligt oförsiktiga och hänsynslösa och aldrig papporna?
Har aldrig i hela mitt liv sett en pappa som rivit åt för att man kollat bakåt och råkat gått in i en vagn på affären, aldrig sett en pappa som plöjer på gatorna - aldrig! =S
De tar det otroligt lugnt medan mammorna verkligen plöjer och tror sig ha all rätt på sin sida.

#17 Exakt! Får jag sladd på bilen pga hennes dumhet är det hon som förorsakar olyckan!

#18 Hon måste ju varit totalt hjärndöd!

#20 Papporna brukar vara jättetrevliga! Var på klinik med ponnyn och en pappa till tvillingar började prata med mig och var hur trevlig som helst-var hans partner var vet jag inte men han var skittrevlig.=P

#21 Ja, alltid papporna som är urlugn gällande barnskötande medan mammorna marcherar! =P

#22 En reflektion angående mammor/pappor och föräldra-agressivitet. Min pojkvän är som jag och säger ifrån, och han har råkat ut för flera pappor som reagerat med taggarna utåt. Kanske är så att pappor undermedvetet visar kvinnor större hänsyn/tolerans pga rådande könsroller?

#23 Kan vara så med =/

Favorit i repris idag! Ytterligare en kärring med barnvagn som tågade rätt ut och tittade på mig när jag kom körandes som att "bäst för dig att du stannar". Suck på såna idioter!

Har aldrig sett detta. I och för sig rör jag mig inte mycket inne i stan, men går en del på promenad/cykelvägar och har då aldrig stött på någon med barnvagn som betett sig på det sättet. Måste vara olika beroende på vart man bor i så fall.

Det är helt bedrövligt jag har sett såna jätte ofta Deras min är som ' Flytta på dig ' Och vad ska man göra det är som om de säger gå ut på gatan och gå om mig och då när du ändå är ute kan du bli påkörd. De tror att de är coola, Sen pappor är jätte bra de kan till och med säga hej när man går förbi

#25 Trist! =/

#27 Ja, pappor är riktigt trevliga!

Jag har faktiskt träffat en trevlig mamma! Jag var ute och red på cykelstigen, som vi får av kommunen om det sker i skritt i kanten, hon tappade barnets snuttefeilt så jag hoppade av och red efetr mamman med barnvagnen. Hon blev super glad och stod nästan och skrek om vilken ängel jag var! Hennes vänninor såg lite småsura ut av att jag red där tills dem såg att jag kom med snuttefilten.

Det skulle finnas fler sådana mammaor. =)

#29 Ja, sällan man träffar på de snälla sorterna xD
(ja ha då aldrig träffat en om man inte räknar med min lillasysters mamma, hon va väldigt försiktig! )

Alla mina kompisar har barn o de beter sig inte alls som de ni beskriver… o tur e väl det för annars hade jag nog haft lite problem med att vara vän med dem..

#31 Jag skulle bli mörkrädd om jag trodde att alla föräldrar betedde sig som exemplen i denna tråd. Även jag har väninnor med barnvagns-ålder-barn, och jag är som sagt stolt storasyster till två mycket yngre syskon jag körde i vagn överallt. Ärligt talat tror jag att det är ganska mycket ett storstadsfenomen. Ju fler personer på trottoaren, ju buffligare blir dom oftast…