Tycker att du ska försöka tänka i andra banor.

Varför kan du inte läsa in ämnena nu i efterhand? Har du verkligen provat? När du väl sitter där med tentorna och försöker, kanske allting kommer tillbaka. Inte tror jag att du har annan hjärnkapacitet. Hjärnan har bara vilat lite. Jag började plugga efter 8 år och jag trodde att mina hjärna hade krympt ihop till ett litet russin, men efter en vecka eller två var den igång igen. Jag tycker att du ska prova att göra tentorna, det kan gå bra och det kan gå dåligt och du får troligtvis kämpa som ett djur. Men då slipper du tänka på att du du inte slutförde. Då kan du istället vara stolt över att du försökte, vilket resultatet än blir. Tänk om du faktiskt klarar dem? Hur härligt vore inte det?

Vikten är ett ständigt dilemma och har varit mitt dilemma hela mitt liv som överviktig. Men jag har kommit underfun med att jag duger precis som jag är med volanger (bilringar) och hela faderullan och det gör du också. Läget är ett annat än tidigare, du gick upp i vikt, so fucking what. Gå och kolla dig i spegeln… nu! Kom sedan tillbaka och tala om för mig vad du såg. Nu kommer säkert en massa negativa tankar om dig själv och hur du såg ut (jag menar jag hade tänkt så) Gå sedan tillbaka en gång till och alla negativa tankar skall bort, du har redan ned värderat dig en gång du behöver inte göra det igen. Denna gång ska du tänka på det som är positivt, vilket troligtvis kommer att ta längre tid men det finns där tro mig.

Mina tankar gick i spegeln, fy fan vad ful du är och kolla dubbelhaka. Vänder man på det fick jag titta länge för man har sina invanda gamla spår som man går efter, att vara självkritisk. Kom på att mina ögon är ganska fina och min hy och hår. Fick man stå där ett tag och glo på sig själv hittade man massor som var vackert. Till slut kommer man tänka äh det är inga fel på mig eller du är inte så dumt ihophäftad inte.

Börja lite smått med att lyfta fram det som är bra i ditt liv just nu och tänk inte på hur det var förr. Du har troligtvis stannat upp och tänkt en massa, tänk på det som du har idag och inte igår. Tänk på förra gången du hade riktigt roligt och hur längesedan det var. Kommer du fram till att det var längesedan, gör något roligt. Ha en kväll i veckan då du skämmer bort dig själv genom att kanske sminka dig annorlunda eller fixa håret annorlunda på skoj bara, ta en lång dusch och gör den mysig, raka benen, raka armhålorna, ta bubbelbad med levande ljus. Ja du fattar vad som helst som kräver lite ansträngning som kan få just DIG att må bättre. Ha en romantisk kväll för dig själv kan man nog kanske kalla det. Eller dejta dig själv?

Men det negativa kommer alltid finnas där så du kan ha en bedrövelsens dag en gång i veckan också men fixa till den dagen med att göra något positivt.

Låter jobbigt? Ja kanske, men små saker som att kolla positiva saker i spegeln och dejta sig själv. Hjälper. Då gör du något för att du skall må bra.

Ring nu till kuratorn/psykolog- eller ring vårdcentralen för att få telenummer.

Fixa de där tentorna, kunde du läsa ämnet förr kan du det idag också.

Skit i den där övervikten. Tänk inte på den, den gör dig bara deppig.

Klappa dig själv på axeln övar allt du faktiskt fixar.

Kanske går det att tänka, att " jag tog ett belut den gången att inte göra klart min utbildning. Sen ångrade jag mig, men jag gjorde det jag bästa jag kunde just då, ingen är perfekt".

Nu är det nu. Och (lite slitet jag vet) idag är första dagen i resten av ditt liv.

Att tänka på ALLT som borde "åtgärdas" blir så stort och övermäktigt. Ska man göra klart en svår utbildning, byta jobb, fixa till relationer och gå ner 20 kilon det orkar väl ingen!  Men att äta nyttigt och gå en promenad én dag, det orkar du!  Inte i första hand för att gå ner i vikt utan i första hand för att få i dig nyttigheter som stärkar dig och lite bättre kondis. Ta én dag i taget. Att ta hand om dig är det bästa du kan göra, då kan orken till det andra komma så småningom.  Du är värdefull och man lever bara én gång!

Vetu…mitt liv har varit ett enda sick-sack..och kommer säkert så att fortsätta, men jag har lärt mig en del på vägen och kommit att upskatta mig själv! Gör ngt som du kan åtgärda varje dag, ett steg i taget..ofta har jag inte haft en aning om hur jag ska komma framåt, men ett steg i taget och man hamnar där :) Du är påväg på en resa. Försök att se det så :)!!