Är det själva känslorna du är ute efter eller mer det medicinska kring missfall?

I det senare fallet kan du googla fram hur mycket material som helst

Det jag kan "få tag på" här. Alla missfall är nog inte densamma om jag inte tar helt fel?

Jag hinner tyvärr inte ge någon utförlig förklaring nu i kväll, men här och här kan du läsa lite om missfall. Hoppas att länkarna är till ngn hjälp!

Ungefär var 5e graviditet slutar i missfall berättade min barnmorska.

Oftast är det för att det är något fel på barnet och ofta är det för att hjärtat aldrig börjar slå. Missfallsrisken är som störst innan vecka 13, men om man har varit på VUL och sett barnets hjärta slå tidigare, kanske redan i vecka 7, säger man att risken är ungefär som i vecka 13 eftersom hjärtat uppenbarligen har börjat slå.

Så som sagt är det oftast för att det är något fel på barnet. Det kan också bero på mamman, att hennes kropp inte är frisk nog att klara en graviditet, och därför stöts fostret bort. Kan säkert bero på stress, brist på olika saker i kroppen osv, osv.

Vad jag vet är att missfall blir allt vanligare och vanligare pga alla kemikalier i världen. Svårare att få barn också

Det är väldigt vanligt att man inte ens märker ett tidigt missfall. Blödningen tolkas som mens eller en mellanblödning. Det är kroppens och naturens sätt att avbryta när det är något fel på fostret eller kvinnans kropp.

Sena missfall är däremot ofta svårare både fysiskt och psykiskt. Kvinnan har hunnit ställa in sig på mammarollen och sörjer ofta fostret som ett förlorat barn, och blödningen kan bli stor. Har man fått ett missfall under en konstaterad graviditet ska man omedelbart kontakta sin barnmorska.

Vad kan orsaka missfall?

Orsakerna till missfall är många, alkohol, nakotika, stress, skador på fostret, att kvinnans kropp inte klarar av att genomgå en graviditet ärr några exempel.. finns garanterat fler.

Jag fick missfall en gång. Det var i vecka 18, alltså ett sent missfall. Det var inga fel på fostret och jag fick ingen bättre svar på varför än: "Troligen på grund av listeria eller någon listerialiknande infektion". Jag hade mycket riktigt varit sjuk någon vecka tidigare, fick snabbt feber og ont i halsen, trodde det var nån sorts supersnabbtutvecklande influensa eller nåt. Barnet dog altså i magen (slutade röra sig men stannade kvar därinne) och sen fick jag hormoner för att sätta igång en "förlossning".  Efteråt reagerade min krop som efter en förlossning, jag fick medicin för att stoppa mjölkproduktionen, men hade änddå mjölk i brösten länge efter. Både mannen och jag var hemskt ledsna, för det var ett mycket efterlängtat barn. Grät mycket under några veckor och sörjde ett antal månader.  Sen blev jag gravid igen och den gången gick det bra.

Tack så mycket för en information! Tack särskilt till "pyromanen" #8. Starkt att dela med dig :) och jag bleklagar det! :/