Jag var i samma sits som dig för drygt ett halvår sen.
Jag valde att ta bort mitt pga samma orsaker som dig. Man vill att barnet får en trygg uppväxt. Innan jag skaffar barn ska jag ha gått klart skolan, läst vidare, skaffat heltidsjobb och flyttat ihop med min partner.

Har du ett förhållande? Om du har det, vad tycker han?

Jag tycker du gör rätt i att ta bort det, tänk inte så mycket på att det är ett barn, det gör det hela så mycket svårare.

Hoppas allt löser sig. Lycka tilll!

Falurven (Och Rubiinen): jag rekomenderar dig att gå in på http://www.livlinan.nu/ Där finns lite tips om vad du bör tänka på, några länkar, ett telefonnummer som du kan ringa om du vill eller behöver prata med någon etc.

Jag tycker du gör helt rätt i att göra en abort! Det är inte rättvist varken mot dig eller barnet att föda fram det.

Du bör absolut inte tänka att du dödar ett barn! Gör man en abort i typ 7:e månaden, då kan jag vara med på att man dödar ett barn. Men än så länge är det bara ett "frö" som växer till sig till en människa om graviditeten får fortgå.

Jag förstår att det är känslosamt, men du ska absolut inte vara så hård mot dig själv! Man är ingen mördare för att man väljer att göra en abort.

#2 Den där sidan känns långt ifrån neutral. Det finns ingen information eller berättelser där som ens tar upp abort som ett accepterat alternativ.

#4 Det är möjligt att de inte är helt neutrala, vad vet jag. Men så vitt jag kan läsa mig till så är deras ståndpunkt att man ska tänka igenom alternativen innan man tar ett beslut och att de erbjuder stöd innan, under och efter den processen oavsett vilket val man gör.

#5 "Livlinan" är en kristen organisation, kopplad till "Ja till livet", en organisation som långt ifrån ser abort som ett bra alternativ. Det går snabbt att få reda på om man söker på Livlinan på eniro.

Tror det bästa är att inte lyssna till för mycket synpunkter från andra utan fråga inåt…. o vara så ärlig som det bara går mot dig själv så att beslutet verkligen blir ditt eget.

#6 Se där. Jag tog upp livlinan därför att falurven verkade vilja ha någon att prata med och jag har hört bra saker om livlinan och de erbjuder någon att prata med. Å andra sidan så verkar folk här vara partiska för att hon ska göra abort så vad gör det om hon kikar på en sida som tydligen står på andra sidan? (Vi skulle här kunna diskutera om det överhuvudtaget finns något bra alternativ när någon har blivit ofrivilligt gravid, om det inte är så att alla alternativen är mer eller mindre dåliga och att det som är minst dåligt är olika från person till person, men jag ser inte hur det skulle hjälpa trådskaparen något.)

#7 jag håller med dig pyromanen

#8 Visst kan det vara en bra idé att väga alternativ mot varandra. Jag skulle dock rekommendera ungdomsmottagningen eller en barnmorskemottagning. Och det hade jag iofs kunnat skriva i mitt första inlägg här.

#0: Hur mår du nu?

Har du någon att prata med och hur går dina tankar idag?

Oj vad många svar!

Hinner inte svara på alla nu heller, men tack för all omtanke. Det värmer verkligen.

Jag har pratat med en barnmorska idag och har både bestämt mig för abort och börjat förstå att det faktiskt är rätt val! En bebis skulle varken få plats i mitt liv just nu, eller må bra av det lilla jag har att erbjuda.

Nästa sak att göra är att beställa tid på läkarmottagningen för att göra ultraljud och se hur långt gången jag är. Sen ska jag bestämma tid för själva aborten, men vet inte ännu om det blir ett kirurgiskt ingrepp eller ej.

Som sagt, tack för stödet! :D Känns alltid lika bra att prata ut på iFokus!

#11 Vad kul att du känner så, Falurven. Och skönt att du har fattat ett beslut så att du slipper grubbla mer!

Lycka till med aborten!

Kram Druke

Lycka till Falurven!

Lycka till, vi finns kvar här även efteråt så det är bara att prata prata prata.

Hur har det gått?

Jag själv gjorde hemabort idag, med min mammas hjälp.

Vad innebär hemabort?

Kanske medicinsk, att ta det sista utstötande pillret.

#16 Att man gör aborten hemma. I två delar. Ett piller man sväljer som gör så graviditeten avbryts, och efter två dagar stoppar man in 4 st andra piller därnere som gör så att livmodern drar ihop sig och stöter ut fostret. Jag fick 4 st receptbelagda smärtstillande, men det hjälpte ingenting mot smärtan, har aldrig haft så ont i hela mitt liv.
Men det är iaf medicinsk abort, hemma.

Okej. Ja då förstår jag. =)

Har själv också gjort 2 medicinska aborter. Det är värre än förlossning eftersom det inte är naturligt och det många gånger är känslomässigt påfrestande då man ofta hade velat ha kvar barnet om man kunnat.

Fysiskt är ju en förlossning värre men det är ändå en helt annan smärta som kroppen tacklar bättre.

Fick likande behandling för att få ut ett dött foster i graviditetsvecka 18 o instämmer i att det är mycket smärtsamt (även i jämförelse med förlossning). Inte kul alls.  Var dock inte hemma utan på sjukhuset.

Hej igen! :)
Jag var och gjorde ultraljud i måndags och är ungefär 9 veckor gången, så jag kommer "bara" behöva göra en skrapning.

Har tid på fredag nästa vecka.. Kan knappast säga att jag ser fram emot det, men det känns skönt att veta att man är nedsövd och så.

Jag hoppas verkligen att jag inte går ner mig i nått efter det här.. Jag har väldigt blandade känslor angående hela graviditeten.. Men jag vet ju att det inte är hållbart med ett barn så egentligen har jag inget större val.

Om ni har möjlighet så gör en vakuumskrapning. Då är man enbart lokalbedövad i livmodertappen och man går hem direkt efter ingreppet. Det är helt smärtfritt och man har inte lika mycket besvär efteråt.

Jag har själv gjort en sådan och jag hade varesig ont eller blödde efteråt.

Fan också.. Allt har gått hur bra som helst och det kändes som om jag tagit allt bra och sånt..

Men här om dagen upptäckte jag hur hårt det faktiskt känns att ha tagit bort barnet. Shit vad jag grät över den upptäckten.

I och för sig är det väl naturligt att känna så. Men ändå blev jag chockad när jag kände sorgen. Det var som om jag inte insett! Inte velat inse att det var en bebis jag tog bort..

Men så slog det mig när jag låg och kramades med min "pojkvän" i helgen. Vi pratade om de senaste tre åren och vad vi gått igenom ensamma och gemensamt. Sen kom jag till aborten och började tjattra på om att jag tyckte jag tagit det bra och att det var som en erfarenhet i livet.

Haha. Sen kändes det som en käftsmäll när jag tänkte på vad det egentligen varit. Jag har blundat för det hela tiden! Tänkt på det som om det bara är en dröm.. Som om det handlar om någon annan. Fan vad chockad jag blev!

Ville bara skriva av mig. Det högg lite i hjärtat på mig bara :/

#23 Kände samma sak, i lördags. Tårarna rann i floder när jag tänkte på att den 3 juli 2010 hade min lille pojke/flicka varit född. Den dagen, som förresten är två dagar innan min 18 års dag, kommer vara svår att ta sig igenom.

Jag vet också hur ni känner er.. Mitt barn hade varit 6 månader om ja behållt honom/henne

#24: Shit vilket sammanträffande. Samma dag som för mig :/ Hoppas det blir bättre för dig senare.
**
#25**: Det går verkligen inte att föreställa sig känslan förrän man går igenom det själv.. Ellerhur? .. :/

#26 Oj vad läskigt, snacka om sammanträffande. 
Det blir bättre efter ett tag, men visst kommer det alltid vara ett sår oavsett hur lång tid som går.

Sövd för en skrapning? Jag har gjort en vanlig abort med skrapning o inte blev då jag sövd. Var vaken o såg allt på ultraljudsskärmen samtidigt, såg även fostret som togs ut o kastades i soptunnan.

Vid en tidig abort så sövs man inte!

#28 Det finns ju två olika skrapningar, en vakuumskarapning med lokalbedövning och en där man blir sövd och skrapad (denna metod pratiseras som enda metod efter v. 10 (tror jag det var) - den här metoden används också om man fått cellförändringar och behöver skrapas)

jag blev sövd vid skrapning…kommer dock inte ihåg vilken vecka jag var i då det är 9 år sedan…det var bästa beslut just då..har aldrig ångrat.

Jag blev helt sövd när dom gjorde skrapningen. Var i vecka 9.

Jag har gjort en skrapning och då blev jag nedsövd, och fick åka hem senare samma dag. Men det kan ju ha förändrats, för att jag gjorde detta för nio år sedan.

#28: Jag var lättad över att bli nedsövd, så jag ser inget konstigt med det.

Tittade aldrig ens på skärmen när jag gjorde ultraljud. Ville nog inte relatera mig till fostret eller inse överhuvudtaget..

Jag fick inte ens se på skärmen när jag gjorde ultraljud.

Läkaren sa något i stil med "vi brukar inte visa fostret om man ska göra abort".

Jag hade faktiskt velat se fostret, även om det hade varit tungt. Så det var en besvikelse, men det var nog ändå lika bra att skippa den biten.

#34 Det hade nog varit ganska tungt att se fostret på ultraljudet om man ska göra en abort.