Mitt har kommit smyande över 5 år, fick diagnosen i maj i år…

Men troligen spökar annat oxo, ryggen är kass, lederna värker jämt på ett sätt som inte hör till fibron, fingrarna kroknar…

Sista halvåret har varit en enda lång värk… 

Kan inte ta några piller heller, kronisk katarr gör att magen pajjar direkt…

Har du varit i kontakt med någon läkare efter att du fått
din diagnos ? Hur går det för dig i vardagslivet, har du
någon som kan hjälpa dig ?

Ja, jag är under rehab nu. Ska gå psykosomatisk medicin i höst för vidare utredning och gå i grupp för att lära mig acceptera och leva med kronisk smärta. Se med vad och hur mycket jag skulle kunna jobba. Pga att min nuvarande AG inte kommer att kunna omplacera mig, blir jag tvungen att hitta helt nytt job. Känns väldigt otryggt.

Efter påtryckning från sjukgymnast fick jag äntligen remiss på MR av bröst-ländrygg…ska dit i sept. Senaste MR var 2005, så det ska bli intressan att se om och vad som förändrats då det blivit så mycket besvär.

Vardagslivet är ett rent litet helvete nu, klarar mindre och mindre. Vissa dagar orkar jag bara inget alls, är så trött och utmattad. Nätterna går åt att försöka parera värk och få sömn. Allt jag gör tar längre tid, och det värker JÄMT!!! Jag försöker hålla igång med motion, men benen bär inte alla gånger.

Min sambo och dotter hjälper till då jag ska handla eller måste åka nånstans, kan knappt köra bil själv. Men hemma är det jag som ska städa och grejja, familjen kan eller vill inte förstå att jag inte klara allt själv längre.

Jag vill bara ha mitt liv tillbaka, mitt jobb. Men måste lära mig förstå det tar tid innan jag ens kan jobba säger läkarn och AG.

Finns mycket jag kunde skriva, men det har redan blivit långt det här….Hur tacklar du fibron och allt det för med sig???

Har haft min fibromyalgi i snart 15 år,min värk är mycket upp och ner. Vissa dagar väldigt dålig, har jag grejat på extra någon dag så blir jag sämre både värken och i tröttheten som följer med, ett par dag efteråt. Tar alvedon när det är som värst.

Hej ! Just nu känns det som om jag inte alls tacklar den…..
Har kört bil 5 mil och det tar livet av mig. Allt går så fort,
så mycket att hålla koll på så när jag äntligen får gå ur bilen
så är benen som gelé. Och så är det 60-års kalas i morgon.
Jag fasar för det hela, men det är min syster så måtte jag ha
de där bättre timmarna för annars kommer det att vara som
stora nålar på stolen och jag vill bara hem. Jag hoppas att ni
andra på denna sajt mår bra !

#5    ufff…inte direkt bra nu…Jag var och plocka Svamp. När jag kom hem kändes benen domnade, jag hade inte riktig kontroll på var mina fötter fanns…Skulle gå uppför trappan och snubbla direkt…for rätt ner i stentrappan, slog i knäna och händerna, fumla omkring innan jag landa..Värst av allt är att en tand gick av. Klarar inte en biltur till jourtandläkarn nu, biter ihop till i morgon och går till min egen tandläkare….

Känner inte att jag kan njuta av dem svamparna ikväll inte….

Jag har badat  i saltvatten så gott som varje dag hela sommaren och tänker fortsätta med det så länge som möjligt, det hjälper mot smärtan och gör att jag känner mej så mjuk i hela kroppen och mår jättebra.

Fick min för ett år sen och det blir bara värre och värre. är ett vrak.

#8 Så kändes det för mej med för ett antal år sen,min firo började för ca 20år sen. Under dom senaste åren har jag hittat lite olika saker som gör att det känns bättre,hoppas att du oxå hittar en väg ut ur vrak-situationen så småningom.